Kategori: Jakt

I förrgår hade jag sista kurstillfället. Nu är det lite kursvila, och sen drar det nog igång i februari igen, med fortsättning på sista valpkursen som var nu.

I januari börjar jag på nytt jobb, det ska bli väldigt spännande, kul, lite pirrigt och även en stor sorg att mista mina underbara kollegor och kunder! Jag ska ha hand om en liten grupp inom Funktionsstöd som ska jobba på ett hunddagis. Det känns verkligen som att jobbet passar mig som handen i handsken så jag hoppas att jag ska trivas. Tyvärr kan jag inte heller här ha mina hundar med mig, men vi får väl se hur framtiden utvecklar sig.

Den här årstiden blir det mer träning av delar i lydnaden och lite hårda spår. På helgerna försöker jag hinna med mer spår i skogen och jaktträning.
Jag och Vilse har varit en gång till hos Lillemor och den här gången hade vi kommit betydligt längre, även om det är mycket kvar. Många delar i appellens moment börjar falla på plats. Jag har ett mål med appellstart nästa år, vi får se om vi är färdiga då eller om jag flyttar fram det.

När det gäller hårda spår känns det som att Vilse har tappat det lite. När vi började med det spårade han så himla bra, men nu har han haft en svacka. När vi tränade sist tyckte jag ändå att det gick bättre igen, så det börjar förhoppningsvis gå åt rätt håll igen. Det går lite upp och ner under inlärning, det är ju hela charmen liksom… Vi ska träffa Jessica på SWDI snart så då hoppas jag på lite tips.

Iver har hittat tillbaka till sitt lugn i lydnaden, skönt att det gick så pass fort ändå. Nu ska vi försöka hålla oss kvar där.
Spårningen går bra som vanligt.
Jag har koncentrerat mig på uppletandet nu eftersom det strulade på dom sista tävlingarna. Tycker att det går mycket bättre nu, men helt i hamn är vi inte än…

Keno har varit på Hammarö och hälsat på sin lille son Kenzo. Keno var överlycklig att få leka med en valp igen! Och Kenzo har hamnat i ett sånt bra hem, det där kommer att bli jättebra.

Och Vilse och jag har varit på valpträff på kenneln och blivit drillade i jaktens konst. Vilse var hur duktig som helst, satte inte en tass fel. Sen var det ju hans matte också, som däremot fick några detaljer att tänka på…

Jag har satsat på några småsaker i jakten med Vilse nu. Bland annat att han ska kunna ställa sig upp vid min sida genom att jag tar ett steg fram och har ett kommando för det. Detta för att jag vill att han står vid arbete och sitter när det är vänta. Det tog några gånger för honom att förstå, eftersom han är väldigt tränad på snabba halter i lydnaden. Och då ska man sitta… Jag vill också att han bibehåller rätt position vid mitt vänstra ben, även om han reser sig. Det räckte med två-tre tillfällen så har han nu förstått ganska bra hur det ska gå till.

Vi har också tränat på själva tecknet på linjetaget, då jag tycker han inte förstått det helt. Efter prat på valpträffen om vilken position föraren ska ha på linjetaget var jag först tvungen att befästa tecknet bättre tyckte jag. Nu har vi tränat även att han ska ställa sig på ordet vid linjetaget och det har fungerat bra. Och det känns som att även tecknet blivit bättre befäst. Nu är det bara matte som ska veta var fötterna ska stå också…

Förutom avslut på kurser och egen hundträning har vi tyvärr hunnit att köra av vägen också. Först jag och sen Magnus. Med Volvon båda två. Första gången var det ”bara” plåt/plastskador och däck men andra gången blev det värre så nu går den inte att köra med. Det känns tungt nu med dubbla självrisker, 12 nya däck och snart jul… Plus allt strul med bilar när man bor på landet och är beroende av dom. Som tur är ingår hyrbil i försäkringen, fast en del får vi ju stå för även där.

Nu har jag fem veckors semester framför mig! Härlig känsla! På måndag kommer Lukas (min brorson) hit från USA och ska stanna hos oss i två veckor. Vi ska vandra i Jotunheimen och sen ska vi hitta på andra roliga saker. Hundträningen kommer att ta lite semester några veckor nu, men hundarna får så klart hänga med på det mesta! På vandringen hänger rödtottarna med, medan Vilse ska vara hos Helena under tiden.

Vi har tränat lite av varje sen sist. Några spår till Iver, ett viltspår till keno, några uppletande, ett pass jaktträning och lite lydnad.

Iver har fått på sig sin sommarkostym och trivs väldigt bra!

För Vilse är ju det mesta träning så klart, men vi har börjat nosa lite på några grunder. Kontakt, följa, ingång, inkallning, avlämningar och omvänt lockande har vi kikat lite på. Han är ruskigt snabblärd!

Hundarna har gjort premiärturen i vår nya båt och Vilse tog det med ro, han var hur cool som helst! Till och med Iver klarade av det riktigt bra! Keno satt längst fram och bara njöt!

Vilse har haft två av sina syskon här på besök, Poppe och Äster. De tre lekte i flera timmar, behöver jag säga att det var en väldigt lugn kväll sen…?!
Igår var Helena här med sin lilla nya, Falcon. Valparna lekte lite grand, men mest lekte tvååriga Milton och tioåriga Keno, full fart på dom två!

Nu ska vi njuta av flera veckors ledighet, i höst är vi tillbaka igen!

Ha en skön sommar!

…Sen sist jag skrev i bloggen. Vart tog tiden vägen?

Inom jakten har vi tränat ganska mycket markeringar nu ett tag. Ofta lite kluriga med dolda nedslag och tillsammans med linjetag eller dirigeringar. Det är kul att hitta kluriga uppgifter för hundarna och lägga sig precis under deras utbildningsnivå! Båda grabbarna har tränat, även om Iver oftast får göra mer än Keno.

När det gäller spår har jag lagt några stycken till Iver. Alla har varit i skogen med varierande längd och terräng. Tycker han håller en bra nivå, även om han missade två pinnar på sista spåret vi gick. Han har fått många vinklar av olika slag eftersom jag tyckte ett tag att han genade i dom och det har gett resultat!

Nåt enstaka uppletande har dom också fått göra, och dom jobbar på bra. Jag känner ändå att Iver behöver mer rutin på det för att vara helt lugn och trygg, han kan fortfarande vara lite för hög i aktivitetsnivå.

När vi hunnit har Iver tränat några moment i brukslydnaden, främst framåtsändande. Keno har haft lite vila från rallylydnaden men vi har kommit igång lite smått igen.

I helgen var jag på wt-utbildning med Anna-Lena wendt. Ssrk värmland hade fixat så bra med den! Jättebra utbildning, fick lite att tänka på, inte bara när det gäller att lägga upp rutor utan även för egen träning.

Den här veckan är det ganska påställt med annat, men kanske hinner jag sticka emellan med någon träning. Jakt på fredag är planen i alla fall!

Jag har faktiskt anmält till några tävlingar nu, får se om vi kommer med. Känns roligt att få komma ut igen, blev ju lite knapert förra året… 

 

…den kan göra underverk ibland!

Ett tag tränade Iver ganska ofta med tub för att få ner aktivitetsnivån och hålla startljudet nere. Men nu var det längesen vi använde det. Så i tisdags hade jag köpt en, lagom till träningen på klubben i Forshaga tillsammans med Emmelie, Anna, Ingela och Annika.

Och det GÖR VERKLIGEN SKILLNAD! Emmelie kommenderade oss i ff, inkallning, framåtsändande, metall, tungen och kryp. Iver fick belöning lite nu och då, men körde även två moment efter varandra utan belöning. Han var så otroligt lugn och fin!!!

Iver fick också göra en platsliggning med skytt (utan skott) och två hundar. Gick hur bra som helst! Han var helt cool och tittade inte ens åt skytten!  Framsteg!  Vila några månader från momentet är bra ibland!

Keno tränade rallylydnad i hel bana, det gick över förväntan. Det gäller för mig att vara extra tydlig då det är många nya rörelser för honom.

Igår körde jag, Eva och Helena en bra övning på I2. Utmaning för både Iver och signe. Den låg precis på gränsen för att vara för svår, perfekt träning! Det ingick skott, markeringar, linjetag och inte minst att vänta… Iver fixade det bra, även om han stördes ut lite av skotten ibland. Även här var tuben väldigt bra att ha som belöning. Keno fick träna först och Helena kastade markeringar och sköt åt oss. Dessutom blev det linjetag och dirigeringar. Det var sprutt i gubben och farten var hög!

Idag ska jag fokusera på brukslydnad och rallylydnad hemma med grabbarna innan tabatan.

Nu har jag haft en helt ledig vecka! Jag lyckades få feber och ont i kroppen några dagar men det var nog en light-variant av influensan för jag kom på benen snabbt igen.

När febern härjade som värst blev det förstås inte många knop, men lite har vi hunnit med i alla fall. Hundarna fick springa i skogen när jag åkte fyrhjuling en dag och dagen efter var jag ju redan bättre så då fick dom ett stort sök ute på ängen (sök är bra ”latmansträning”).

Det är himla intressant det här med hundar och deras mentalitet! Söket blev ju lite ”hejsan hoppsan”, inte helt enligt vanlig träning. Båda hundarna sökte samtidigt och skicken ut i rutan blev inte exakt som vanligt, eftersom en hund ibland var på väg in med en dummy när jag skulle skicka ut den andra osv. Dom brukar träna sök ihop, fast jag brukar vara bättre på att ha koll på skicken. Skyller på febern…

Och direkt såg jag på Iver hur osäker han blev, han vände efter ett tag och kom tillbaka. Vad var det han skulle göra egentligen? Det här kände han inte alls igen… Keno, den glada och trygga pajasen, struntade helt i det och körde på ändå. Så jag tog in Iver, lät honom få sina vanliga rutiner och vips! så visste han precis vad som förväntades av honom och han gjorde ett fint sök! Så små och få detaljer, men ändå… För Iver är dom kanonviktiga! Härliga hund, han har blivit duktig på att berätta det för mig och jag har nog blivit bättre på att uppfatta situationen…

Vi har hunnit att träna jakt några gånger också. Mest markeringar och dirigeringar av olika slag. Gäller att träna sånt som är svårt att träna själv. Keno har alltid varit en duktig markör, men det är så klart lite sämre nu när han inte hör dom längre. Är det dessutom dålig sikt som igår när det var som dimma, blir det ibland svårt för honom att markera bra. Men vi kör på så gott det går! Iver har fått kluriga markeringar, dolda nedslag, dolda kastare. Han behöver mer sån träning, det är ju först nu jag kan träna riktigt med markeringar med honom.

Ett långt spår i skogen har Iver fått, Ingela la det. Han fixade hennes klurigheter så bra, så roligt! Men han gick bet där det traskat runt folk i spåret, men löste det till sist. Duktig spårhund!

Keno ska starta avancerad rallylydnad om knappt två veckor, så nu får vi nog börja träna… Jag har också börjat kika i tävlingskalendern och ska vi starta på dom prov jag tänkt inom jakt och bruks får vi nog börja träna lite mer… Iver behöver få träna platsliggning efter vinterns uppehåll. Jag har en plan och hoppas den duger…

Inom jakten med Keno känns det mesta bra, det handlar mer om att väder och vind och provets upplägg ska vara gynnsamma för honom numera. Vi ska så klart träna med vilt några gånger och sen vill jag träna tryck med skott på båda grabbarna. Så får vi se sen vad det leder till och hur det känns om någon månad… Planen är i alla fall att testa att starta TJP med Keno och se om han pallar med, starta elitspår med Iver och vänta med hans ev jaktstart till hösten. Men som sagt, vi får se hur det känns längre fram. Det är många delar i båda disciplinerna.

Idag var vi ute och traskade länge i skogen, stannade och grillade korv och kikade på vår numera liggande skog…

Grabbarna käkade grisöra medans vi grillade korv!

Och som vanligt ska Iver ha sista slurken på kaffet…

Therese, Jimmy och Regina dök upp på eftermiddagen, lite fika och en massa töl. Trevligt!

Imorgon börjar jag nytt, tillfälligt jobb på dagtid, i väntan på att min tjänst blir ledig igen.

…på väldigt kort tid!

Jag har hunnit både börjat och slutat mitt nya jobb. Efter att under lång tid haft tankarna på ett nattjobb och sen dessutom få ett jobb som jag tyckte verkade väldigt roligt, kan man ju tycka att det är märkligt att jag inte provade på det under längre tid. Att det tar längre tid än så för kroppen att ställa om sig är jag helt införstådd med.
Men jag kände direkt att det här är inte min grej. Jag fick nästan panik när jag skulle iväg och jobba. Till det sov jag väldigt få timmar dagen efter vilket gjorde att jag hamnade i nåt slags töcken även dom dagar jag var ledig. Jag kom liksom aldrig tillbaka igen. Och har nu efter flera dagar utan jobb fortfarande en konstig trötthet.

Jag är så glad att jag har förstående chefer, som låter mig komma tillbaka i förtid! Det är helt enkelt det jobbet som är min grej! Och jag har ju alltid trivts med det. Jag kommer att gå tillbaka på 75 % istället, så löser det sig bra för hundarna också. Det var ju mest för deras skull ändå som jag ville prova nattjobbet.

Det har hänt lite sen sista blogginlägget. Hundarna har fått massage av bästa Therese S. Vi hann med en fika efter också och dryftade livets alla konstigheter.

Brunch med Ulle på IKEA blev det en ledig dag och efter det lite träning. Keno rally och Iver bruks. Det var -18 grader så jag var själv med att träna…

Keno har startat avancerad klass rallylydnad och det gick ju över förväntan! Med den lilla träning vi har gjort var han ju otroligt duktig! Första rundan slutade vi på 63 poäng då matte strulade en del… Andra rundan höll jag bättre ihop och vi skrapade ihop 88 poäng och alltså en godkänd runda. Jättekul! Hade ju inte tänkt att göra mer än till fortsättningsklass, men nu tror jag vi kör på! Två godkända rundor till så kan vi ju sniffa på mästarklass sen! Kul att hålla på med nåt helt nytt och det håller Keno igång också.

Lite jaktträning då och då har vi också hunnit med. Vi har trotsat det kalla vädret och kört ändå. Keno har varit väldigt duktig och spikat det mesta. Jag tyckte ju att han hade svårt för dubblar ett tag och var orolig att han kanske ser lite sämre, men det verkar som det bara var lite ringrostigt…
Iver har kämpat med att springa på raka linjer när det står dummies nära på sidorna. Svårt sa han, men det går bättre och bättre. Även höger/vänster/bakåt-ut har vi tränat en del på. Stadgan och ljuden har vi hållit i schakt, det känns riktigt bra!

Några hårda spår har det blivit men alldeles för få, orken har inte funnits riktigt, men nu har ju snön försvunnit igen så nu kan det ju även bli lite skogsspår.

Nästa vecka har jag en ledig vecka innan jag sen återgår till dagtidsjobb.

Det som ändå är bra med mörka, regniga kvällar är att det blir oftast mer träning av hårda spår. Det faller sig liksom naturligt när det är kolsvart redan när jag kommer hem från jobbet och det suger i spårtarmen hos både mig och hundarna…

Så onsdag efter jobbet blev det först en promenad med Åsa och Mira och sen fick grabbarna spåra utanför badhuset på Sundsta. Kan säga att det rörde sig mycket människor och hundar där så det fanns gott om störning…

Ivers spår var 500 m långt och det var många övergångar mellan asfalt och gräs. Ett tag spårade han på cykelbanan och precis bredvid oss gick en hund i koppel ute på promenad. Så där gick vi parallellt på den smala vägen och det bekom inte Iver ett dugg. Då har han verkligen rätt fokus! Dom första terrängbytena tyckte han var svåra, men sen var det som minnet kom ikapp honom och då gick det fint.

Kenos spår gick mest på asfalt men lite gräs fick han med också. Det gick också utanför entrén till badhuset så där fick han verkligen jobba för att kunna följa rätt spår. Hans spår korsade också det jag nyss gått med Iver, men det verkade han inte ens notera. Även hans spår var 500 m långt.

Det räcker med ett tillfälle så vill man ha mer! Så ikväll ska vi träffa Emelie och Anna och spåra hårt igen. Kul!

Evas årliga adventsfika var också i onsdags. Och som vanligt kändes det som man rullade därifrån! Så himla mycket gott! Tack Eva!

I helgen blev det istället spår i skogen. Gäller att passa på när det är ljust. Jag och Pillan träffades i Väse. Iver fick ett spår på 1000 m som han spårade väldigt bra. Och vi jobbar vidare på pinnarna, bättre än sist, men inte helt bra…
Båda grabbarna fick göra uppletande, som dom gjorde kanonbra. Med tanke på hur löjligt lite tid vi lägger ner på det momentet, går det riktigt bra. Vi borde träna det mer, men tid och ork saknas…
Efter träning fikade vi på det mysiga caféet i Väse och firade samtidigt min födelsedag lite smått.

Lite snabb jaktträning hemma på söndagen med Anna L. Vi körde med vilt, som var väldigt längesen nu. Dubbelmarkeringar med skott och linjetag och till sist ett sök. Duktiga vovvar, Keno kom ihåg båda dubblarna nu, hurra! Han har haft en period när han liksom glömt den ena. Och han som alltid varit så bra på markeringar, även minnesmarkeringar. Vet inte om det kan ha med synen att göra, men den här gången gick det i alla fall toppen. Iver löste några bra, några lite sämre, pga att jag även ville träna på tryck och ljud (dvs inget ljud) samtidigt. Söket svepte han in i ett jehu.