Under ”Aktuella kurser” kan du läsa om vårens kurser nu i alla fall (klicka direkt på aktuella kurser, inte kursinnehåll).
Kategori: Kurser
Hur vet man att man gör rätt?
Idag träffade jag en person, som behövde hjälp med sin hund. Över telefonen hade jag redan innan fått en del information att hunden gjorde rejäla utfall mot andra hundar, en del människor och skällde väldigt mycket.
När vi träffades började vi som alltid med att prata mer kring problemen, jag hörde mig lite för vad hon/han gjort innan för att försöka hitta en lösning och samtidigt studerade jag hunden när det kom folk och bilar till och från stället vi stod på.
Det känns viktigt att försöka få en bild av vad för typ av hund det är, vad den har för liv i övrigt, för att utifrån det hitta det bästa sättet att jobba på. Under tiden vi stod och pratade skällde hunden mot både bilar och människor, hoppade mot folk och jag upplevde honom som rejält stressad och blicken var lite ”vild”.
Eftersom hunden gick igång på hundar på väldigt långt håll, valde jag att kombinera två saker, dels skvallerträning, dels att låta hunden äta under tiden den andra hunden gick förbi. Föraren var otroligt duktig på att ta instruktioner och förstod snabbt hur hon/han skulle lära in första steget i skvallerträningen. Det gick så bra att hunden till och med började skvallra lite smått självmant på slutet.
Godiset föraren hade med sig dög långt ifrån för hunden när den hamnade i en stressig situation. Istället fick hon/han en varmkorv av mig som hon/han fick dela i små bitar. Och då blev det nåt helt annat! Jag pratat mycket på mina kurser om vikten av att ha en för hunden värdefull belöning och det blev väldigt uppenbart i det här läget.
För att undvika att hunden stod på bakbenen och skällde och var superstressad vid hundmöten fick föraren instruktionerna att ställa sig framför sin hund och mellan sin hund och det ”otäcka”. Hon/han höll kort i kopplet utan att ”nödhålla” samtidigt som hon/han lät hunden nagga på en korvbit.
Efter några möten med både hundar och människor kunde vi se i hundens ögon att den kände sig mycket lugnare, som om att den upplevde det otroligt skönt att föraren äntligen tagit kommandot och ansvaret över situationen så att hunden själv slapp ha ansvaret. Det förde med sig att även föraren slappnade av (alla som haft nåt liknande problem vet hur mycket man spänner sig, blir nervös och kanske skäms lite, utan att kunna hjälpa det). På både hund och förare kunde jag se en stor förändring i kroppsspråket.
På slutet skedde några hundmöten med en trygg förare, som visste precis hur hon/han skulle agera, med en hund som var så otroligt mycket lugnare. Det är så klart inte gjort på en timme och föraren har massor av jobb kvar, men det är en bra bit på väg i rätt riktning.
Det är svårt, både med min egen hund och när jag hjälper andra, att veta om jag gör rätt eller inte. Vilken metod funkar på den här hunden och framförallt – vad är ägaren för typ av människa? Så det går aldrig att säga att just den här metoden, på just det här sättet ska du köra. Istället får vi börja i en ände, kolla av, utvärdera, anpassa efter hund och ägare, ibland tänka om helt, ibland lägga till eller dra ifrån. Det viktiga är att det är schyssta och tydliga metoder och att DET GER RESULTAT!
Så… Hur vet man att man gör rätt? Det vet man inte. Inte förrän man har provat! Och ibland flera gånger. Testa, utvärdera, tänk om, testa igen, anpassa efter individ.
Ägaren till den här hunden var väldigt glad efter vår träning, hon/han hade aldrig sett honom så lugn. Och så klart värmer det rejält i mitt instruktörshjärta! Inte att just jag hjälpt dom, utan att dom faktiskt blev hjälpta och att dom förhoppningsvis också kan få ett sånt där fantastiskt hundliv som vi ju alla vill ha. Ser fram emot att träffa dom igen!
Å hej och hå…
Den här hösten känns som den mest fullspäckade jag haft på länge! Många roliga saker tenderar att bli lite väl många…
Att kombinera heltidsjobb med firman börjar kännas nu. Så pass mycket att jag from november går ner till att jobba 80%. Ska bli intressant att se hur det kommer kännas…
För dryga veckan sedan hade jag ett gäng härliga golden på kurs från Kennel Guldstrimman! En heldag uppe i ljuvliga Humletorp med fint väder! På kvällen var jag och Magnus på fest, för att på söndagen ta det lugnt och sen figga på MH på eftermiddagen.
Alla gardiner är nu färdigsydda och huset har blivit riktigt fint nu! Roligt med lite höstfint!
Kicki, jag och alla hundarna har varit på klubben en gång för att inviga vovvarna i skyltar och koner. Dessutom behövde i alla fall jag träna på att tänka till vid varje skylt. Spännande detta!
Förra veckan hann jag med fyra ridturer, två tillsammans med grannen Elise. Kul att hinna rida några gånger till, ikväll kör vi dom tillbaka hem till sin matte. Vi hoppas dom får och vill komma tillbaka nästa år!
I lördags startade jag och Keno säsongens sista prov. Han gjorde ett superfint prov, dagens bästa vattendirigering och fick pris för bästa tolling. Men tyvärr krånglade han för mycket och för länge med gåsen så det blev en nolla. Får se om han känns i lika bra form som 10-åring till våren. I så fall kanske vi startar igen…
Söndagen dök 8 granntanter i alla åldrar upp här hemma. After noon tea bjöds det på! Jättekul att så många kom!
Träning och bastu i byn fick sen avsluta kvällen.
Den här veckan är det tjp-kursens sista gång och igår var det nästsista tillfället för jaktlydnad grund. På lördag ska jag hålla kurs för kennel Chrojes tollare hela dagen och söndag ska vi då göra vår debut i rallylydnad.
Där emellan ska jag ha en och annan privatträning, träna mig själv och försöka få tid till lite hundträning också. Hundarna har annars lite ledigt från träning nu, det är skönt ibland och jag tror det gynnar den fortsatta träningen sen.
Mitten av sommaren…
…är vi i nu och det känns ganska kallt… Visserligen bra hundväder men lite tråkigt för en fryslort som mig.
Men igår fick Iver sin sommarfrisyr, som alltid proffsigt gjord av Johanna Lehman på Karlstad Hundcenter, och vi firade mammas födelsedag, så nu känns det som att sommaren ändå är här!
Vi tränar som sagt bara jakt just nu och det är så himla kul! I söndags la vi upp ett TJP i Norum. Keno gjorde ett himla fint prov! Ett hundfel och två förarfel dock… Han gav ljud ifrån sig när han stack iväg på första vattenmarkeringen (aja baja) och jag sträckte ut vänster arm och sa ”höger” (tur att Keno gick på armen) och sen blåste jag stopp alldeles för sent på landdirigeringen. Men annars var vi ett fint par, tyckte jag… :). Känns väldigt bra!
Iver gjorde också mycket bra, bla en helt dold vattendirigering. Han är dock så otroligt på från start så han ”dör” en smula på söket, allt kommer in, men han blev hård på ett vilt. Och sen är han ju inte helt tyst, utan ska smågnöla här och där. Suck! Som sagt i det stora hela ett bra prov, men för stora fläckar för att det ska leda till nåt pris just nu. Får se om vi kommer vidare i det här…
Eva och jag har tränat några gånger tillsammans, det har varit bra träning. Skönt för mig att få ögon på mig vad jag egentligen gör…
Midsommarafton tränade jag vattenlinjer själv och tog sen en ridtur på Pappi, innan Eva dök upp här hemma. När även Magnus kommit hem från jobbet käkade vi god mat och bara slappade. En härlig kväll!
Midsommardagen tog först jag och Eva en lång ridtur och sen en tre timmar lång promenad med alla vovvar.
Imorgon är det sista gången på valpkursen och sen tar jag semester från kurser ett tag. Men hösten börjar redan fyllas av kurser, vilket är superkul! Så är du intresserad av att gå kurs i höst kan du kika in under ”aktuella kurser” här på sidan.
Träningsfilmer, inlärning och kurser.
Iver och Rally slappar…
Jag tycker det är ganska kul att gå in på okända bloggar och kika på deras sätt att träna hund. Alltid lär man sig nåt och kan få nåt tips. Men det slår mig också vad otroligt många det finns där ute som besitter fina kunskaper, både när det gäller hundträning och att göra filmer. Filmerna är redigerade med musik, ihopklippta på ett snyggt sätt, ibland går dom i slowmotion, ibland är dom snabbspolade. Kul att se är det. Men jag känner samtidigt att den tiden det ändå tar att göra allt det där har inte jag. Jag lägger hellre min tid på annat, men blogga gillar jag. Så det kommer nog ta tid innan det kommer nån sån där snygg film i min blogg…
Som sagt, det finns massor av filmer där ute som handlar om inlärning. Men för min del är det mest problemlösning och förebyggande träning som är av intresse. Det är väl inte för inte som jag har det jobb jag har, både inom kommunen och mitt eget företag. Även inlärning är ett stort intresse, men jag känner inte att jag har behovet att se det så mycket på nätet.
Allmänlydnadskursen som jag har nu, hade ett nytt tillfälle i måndags. Det är ett mycket bra gäng, alla med sina små problem och önskningar. Den här gången la vi fokus på fotgående, stanna och skvallerträning. Särskilt skvallerträningen känner jag är väldigt viktig och det är många ute i samhället som skulle bli hjälpt av den. Det kändes som alla kursare var väldigt nöjda med kvällen. Tankar kring att ha en kurs enbart om skvallerträning har börjat gro i hjärnan, får se vad det kan bli…
Mina egna hundar fick träning innan kursen. Iver ff, skall, stege, framåtsändande. Keno fick en kedja med stege, ff, inkallning med ställande och läggande. Sen tränade vi även framåtsändande, kryp och skall. Anette kommenderade.
Hittat nya träningsmarker hemmavid…
Kallt ruskväder på tisdagen så vi åkte hem och myste i soffan med Magnus. Några snabba moment på I2 bara för Keno innan vi drog hem.
Igår var det avslutning på TJP-kursen! Vi tränade sök, fot och tolling ner till vattnet och några hundar gjorde även markering i vatten. Ett härligt gäng som har gjort väldigt fina framsteg! Jag tycker det är extra kul att det börjar komma fram tollare i Värmland som kör jakt, vi har bara varit några enstaka förut. Och det verkar lovande, det är riktigt duktiga hundar, kul!
Mina hundar fick ingen träning igår, men vi körde lite fys innan jobbet, på morgonen. Först joggingtur för mig och Keno, sen en promenad för mig och Iver. Sim för Keno och laser för Iver. Idag ska vi träffa Anna och träna lite brukslydnad. Jag hoppas vi kan få tag i en skytt så Iver kan få göra en ”riktig” platsliggning med annan hund, det har vi inte tränat. Tror inte det är några problem, andra hundar har han inget intresse av, det är andra problem vi stångas med…
Igår fick vi finbesök på jobbet! Lilla valpen Inge! Sååå söt!
Lång-spår och SWDI-spår!
Torsdag präglades av mer tryckträning i samband med kast och även skott på slutet. Båda grabbarna gjorde det fin-fint, Iver hade sånt stort bakåt-tänk att han till och med vände bakåt på ”apport”, hehe!
De fick också köra ett varsitt stort, rejält sök med sju dummies, varav en stor och en på 3 kg med päls och en skum-and. Jag sköt även under söket. De jobbade fint båda två, låg i och jobbade riktigt bra.
Efter träningen var det dags att åka till klubben och ha tävlingsmöte.
I lördags hade vi återkoppling på SWDI. Vi var ju där i oktober och skulle nu se var vi låg i vår träning. Det blev spår hela dagen, både i skog och på gräs och asfalt. Båda grabbarna var överraskande duktiga, särskilt Keno, som höll nosen som klistrad genom hela spåren. Min cross-overhund har verkligen förstått tekniken nu! Med mig hem fick jag tips på fortsatt träning och lite tankar kring upplägg och planering.
En jätterolig och trevlig dag!!
Igår lade jag ett 6 km långt spår här hemma. Rakt ut i terrängen bar det av, upp och ner. Sen dök Eva, Mari, Ulle, Gun och Anette upp. Då drog vi alla iväg på det långa spåret, en hund i taget spårade och de andra gick med bakom. Vid varje pinne bytte vi hund. Jag hade bara med mig Keno och han spårade nästan hela vägen, i 6 km! När det var hans tur att spåra gick det bra och han missade inga pinnar. Hur kul som helst, men jösses vad trött Keno var på kvällen! Och även mina ben var lite möra… Tack alla för en superkul dag! Det gör vi snart om igen!
Idag tränade jag lydnad med Therese S och Anette. Först en plats med skott med Iver. Inte perfekt, men riktigt bra! Bra, lagom aktivitetsnivå. Sen att han fuskade och tog godiset när jag vände ryggen till… Tja, det är Iver det…
Keno tränade FF med massor av störningar från A och T och han gick sååå fint! Han gillar dom där utmaningarna! Några stå på inkallning med bollkast från T blev också bra och sen tränade vi på att vara tyst vid tyst, med fint skall och inga extra skall efter tyst. Det tar sig!
Iver fick träna FF med störning av T och det gjorde han bra. Sen ställande på inkallning där de två första gick bra, men sen tappade han visst grunderna…. Det gick bara inte att sitta still när jag lämnade honom… Kloka A kom med idén att köra valpinkallning istället och vi fick till några bra ställanden till. Framåtsändandet gjorde han riktigt fint, kul! Sen tränade jag och Iver själva på kryp och stege.
Therese och Dino skulle få lära sig framförgående och budföring men när vi hjälpte dom visade det sig att de är en naturbegåvning! Det fanns liksom redan där! Så duktiga!! Roligt!
Glädje och sorg.
Jag börjar med det tråkiga…. Igår flyttade tyvärr våra goa, underbara får ifrån oss! Det var med sorg i hjärtat vi sålde dom. Men vi fick till slut ge upp, trots ”hästhöjd” på staketet, rejält med ström i trådarna och vargsäkrat tog sig fåren ut. De hoppade även över de speciella grindar vi har som är till för att fålla in får. Till slut kände vi att vi inte orkade mer, det tog massor av tid och energi. Jag hoppas nån pålle vill äta upp vårt bete, annars blir det betesputsen i höst…
Desto mer glädje har jag känt i helgen! Jag, Iver, Kerstin och Snoddas åkte på jaktinternat hos Eva. Lika trevligt som alltid! Iver visade att han minsann mognat och inte alls är så splittrad längre. Han klarade svåra saker i helgen. Fredagen fick vi genomföra fyra stationer där man kunde få G eller IG. Iver fick G på alla!
Lördag tränade vi massor av olika sorters markeringar och dirigeringar på förmiddagen. Eftermiddagen tränade vi vatten i alla dess former. Iver gjorde sitt livs första vattendirigering och vände dessutom i vattnet, trots att det gick på diagonalen och bara var några meter till land. Jag blev tårögd, duktiga lilla killen! Vi fick också tolla, göra ansmygning och en vattenmarkering med skott.
Söndagen var upplagd som ett ökl-prov med vilt. Vi har massor kvar att träna på förstås men oj vad duktig han har blivit! Han fixade provet riktigt bra! Och att gå i par gick ju väldigt bra, tror vår ”multi-task-träning” har gett resultat! Det han främst behöver är mycket rutin på vilt så den träningen ska vi satsa på nu! Som vanligt ett supertrevligt internat med trevliga människor! Och två hanhundar som gick ihop hur bra som helst, all heder till Snoddas och Iver!
Sommaren är här när blommorna hamnat i lådorna!
Idag har det varit segt, det tar på krafterna att åka / köra bil i sju timmar, sen träna hela helgen och sen köra bil sju timmar hem. Efter jobbet idag åkte jag och grabbarna hem till mamma och pappa och firade att mamma fyllt år. Jag fick lite mat och fika och sen tog jag och mamma en promenad med vovvarna. Efter att ha handlat mat hamnade jag nu i soffan, skönt!
Och mamma har som vanligt hur fint och ordningsamt som helst i trädgården!
Spår och lek!
Iver och jag i leken. Tror fotograf är Ingela Thorsell, knyckte bilden från Forshagaakademin.
Fredag drog jag och grabbarna till mor och far i Forshaga. Drog med mamma ut på promenad, fick mig sen god mat serverad och sen fick hundarna vara kvar medan jag åkte på föreläsning för Tobias, SWDI.
Jag har ju hört honom förut så det var inte så mycket helt nytt, men det är alltid bra att höra det igen och några nya saker snappade jag upp.
Sov kvar hos mor och far, upp tidigt och gick en rejäl morgonpromenad med hundarna. Sen fick Keno tillbringa dagen med mormor (två rejäla promenader och en massa gos var inte fy skam), medan jag och Iver åkte på kurs.
Dagen varvades med teori och praktik och det var upplagt så att vi med hund fick med oss två-tre åhörare var, som gemensamt med oss skulle lägga upp träningen, komma med tips osv. Ett mycket bra upplägg!
Första spårövningen vi gjorde gick inte alls bra, jag fick inte alls den information jag skulle behövt för att kunna hjälpa Iver rätt. Men det var också lite meningen, de ville belysa vikten av att veta och vikten av att starten är såååå viktig.
Resten av spåren gick betydligt bättre, Iver fixade dem alla jättebra. Det jag tog med mig som jag inte varit tillräckligt noggrann med var starten. Vi tränade på den och efter de gångerna visade han fina starter. Kul!
Vi sov kvar hos mamma och pappa och på kvällen ville jag såklart testa starterna med Keno också. Så jag la fem korta spår på gatan utanför deras hus. Och Keno visade att han har väldigt fina starter, det var roligt att se. Sen såg jag tendenser att efter några meter stanna upp, lyfta näsan och bli lite nollställd, mer träning behövs. Promenad med mamma efter det.
Söndagsmorgon började med en tollarpromenad tillsammans med Maria, Tessie och Diva. Trevligt med sällskap! Efter det fick Keno återigen tillbringa dagen med mormor medan jag och Iver åkte på kurs. Den här dagen handlade det om lek.
Alla ekipage fick en och en visa lek. Här kändes det lite krystat att ta ut hunden ur bilen och sen leka järnet, men Iver älskar ju dragkamp så det var inga problem, Däremot kände jag mig inte riktigt som vanligt, lite stel liksom… Det de ville var att när man slängt iväg leksaken skulle hunden gripa och sen direkt komma tillbaka och bjuda upp till mer lek. Där gjorde Iver som han brukar, full fart ut, grep och sen hade han en egen lekstund. Han kom när jag ropat några gånger. Jag har ju haft det som belöning eftersom han älskar att springa runt med föremålet, gärna slå sig själv i sidorna med den och inte sett problem med det då han alltid kommer när jag ropar. Men jag kan absolut förstå deras tänk så det ska vi jobba vidare med.Det blev redan bättre efter några korta pass.
Det handlade om lek och fokus hela dagen utan sista stunden då vi fick välja att träna på lek eller spår. Jag valde spår och det gick väldigt bra. Det var en rolig och givande kurs där jag fick med dig en del tankar och idéer hem. Tänk vad kul det är med hårda spår!
Idag efter jobbet tog jag och grabbarna med oss Magnus ut och gick 1.5 timmar, skönt. Efter mat i magen tränade vi på fokus och lek. Jag testade samma lek med Keno och där gjorde han som jag trodde, snabbt gripande och direkt in till mig och hoppade på min mage. Precis som vanligt alltså… Och som ”det ska vara”.
Keno har ju redan som valp varit villig att komma in med allt och har gärna hoppat upp ända upp i mitt ansikte för att få lämna av, medan Iver som valp hellre ville behålla och ha det för sig själv, det lyser ju genom även i leken, spännande reflektion!
Sök och spår i Hällefors.
Iver i labbet, vid specialsökträningen.
Ända sedan Iver var liten och jag tog mig en funderare på det här med inlärning av spår, har jag velat gå en ”riktig” spårkurs. Iver är ju visserligen inlärd på hårda spår och spårar betydligt mer i spårkärnan än vad Keno gör (och Keno gör det han är lärd), men jag har känt att jag vill lära mig mycket mer om denna ädla konst.
Så i fredags drog jag och vovvarna till Hundcampus i Hällefors. Med tanke på att det ligger knappt en timmes körning hemifrån borde jag varit där tidigare, men det har liksom inte funnits tid…
Men nu så var det alltså dags!
Fredagkväll började med ett teoripass där jag fick lära mig deras syn på det här med inlärning och mycket annat. Natten tillbringade jag och grabbarna i ett rum på Hundcampus.
Lördag morgon och förmiddag var det först mer teori och sen jobbade jag och Iver i labbet. Iver fick testa specialsök, han skulle peka ut te. Och det fattade han blixtsnabbt! En helt otrolig inlärningsteknik!
Iver markerar te.
Efter lunch fick jag först gå spår med hunden ”Lasse” (som var en lurvig, liten krabat med utstående ögon, gjord av en sopkvast…). Spåret gick inomhus och meningen var att jag skulle känna på hur det kändes att spåra med en hund på det här helt nya sättet, innan jag testade med en riktig hund. Lasse skulle följa det blåa spåret, det gula var störningsspår och det röda var ett färskare störningsspår. Jag skötte mig väldigt bra, enligt instruktörerna, kul att höra.
Sen var det dags för Iver och mig att få testa den här nya metoden. Vi skulle spåra tillsammans med en id-hund så tillsammans med henne och en instruktör åkte vi ut till en folkracebana. Där lade hon spår till mig och jag till henne. För mig blev det här ett helt nytt tänk! Vi rekade först spåren genom att gå någon meter vid sidan av där spåret skulle läggas, här var det inte prat på att ha avstånd mellan spåren… När vi rekat klart hade vi alla stått på det ställe där Ivers ena vinkel skulle läggas…
Ivers spår gick i sand, så jag skulle se alla fotspår. Han fick fyra vinklar och två störningsspår som gick bredvid hans spår, kanske en halvmeter ifrån, plus att det vinklade bredvid hans vinklar.
Det var första gången vi testade denna nya teknik, så självklart kunde ju inte Iver, men han köpte träningen snabbt och jag fick många belöningstillfällen. Det var extra kul att han inte alls brydde sig om störningsspåret och att han fixade den svåra vinkel där vi alla stått tidigare.
Mer labbträning blev det sen, där Iver gjorde framsteg, han kunde nu peka ut teet, även med störning av två andra lukter i två andra burkar. Sen fick hundarna vila på rummet medan jag käkade middag med resten av gänget.
Söndag var det först teori igen, för att sen göra mera träning i labbet. Nu hade Iver sovit på saken och kunde peka ut teet, trots störningar av olika lukter alla i burkarna. Wow, vilken häftig känsla det var! Vilket otroligt häftigt sätt att lära in på!
Före lunch la vi sen spår, till Iver och till id-hunden. Denna gång gick Ivers spår kant i kant med en stig i ett område där mängder av folk och hundar var ute och gick. Och när vi rekade gick vi på andra sidan stigen, dvs en meter från där spåret skulle läggas. Han fick också en vinkel över stigen, två störningspår som gick över hans spår och var helt färska (lades ut precis innan Iver gick spåret) och sju små, små apporter i spåret. Det som också var en ny grej för mig var att vi inte la ut apporterna förrän det var dags att spåra, alltså inte i samband med att vi la spåren. Detta för att inte lägga dem i motvind så hunden får vittring på dem innan och slutar spåra och istället letar apporter. Alltså fanns det ett färskare spår av spårläggaren en meter till höger om det spår han skulle spåra…
Tre timmar senare var det dags att spåra! Iver hade gott minne från gårdagens spår och tog mina tecken jättefint! Han spårade också bra, fixade vinkeln fint, spårade fint över störningsspåren och hittade alla apporter. Jag var helt lyrisk, vilken grej!
Det var extra kul att få se id-hunden i jobb också och att få lägga spår till den. Jag lärde mig mycket av det. Keno var med hela helgen och skötte sig exemplariskt med att ligga själv på rummet de timmar vi tränade i labbet. Sen hade vi lång lunch båda dagarna så han fick träna både jakt och lydnad plus långpromenader, så han var nog ganska nöjd han också. Tanken är att den här nya tekniken ska läras in även på Keno, även om det säkert kommer ta lite mer tid, då han haft flera år på sig att spåra med en annan teknik. Men vi har hela vintern på oss! Det ska bli jättekul och känns som en rolig utmaning!
Under helgen blev jag lite nyfiken på att träna Iver till en id-hund, vi får se hur mycket tid och pengar det skulle ta, roligt skulle det vara i alla fall. Han var verkligen blixtsnabb att lära sig! Jag fick också höra många gånger av flera av instruktörerna att jag var en bra hundtränare, med en väldigt bra tajming och känsla, det var riktigt roligt att höra!
Efter avslutning tuffade vi hemåt igen, med både nytt sätt att träna spår, grunder i specialsök och nytt sätt att lära in riktningsbestämning med i bagaget! Nu ska vi träna massor! Och lite sugen är jag på att åka tillbaka igen för mer labbträning och utveckling av spårandet…
Man blir trött av en helgkurs, även om man bara är maskot…
Herr Iver tränar för instruktör!
Tisdag åkte jag och Lollo till Västerås för att dela på några träningstimmar för Tova Lind. Iver fick tre pass, första ville jag att hon skulle kika på vårt fria följ. Vi har ju inte tränat det mer än någon enstaka gång sen tävlingen i april, sen har det bara varit jaktfot och det är ju inte riktigt detsamma. Hon tyckte han har ett fint fritt följ, bra fokus, bra attityd och ser pigg och glad ut. Kul att höra! Vi kikade dock lite på vänster om halt där det blev ännu bättre än förut genom att jag flyttade mig annorlunda. Och sen fick hon ge ris/ros för mina steg åt vänster där mina kära träningsvänner säger att jag gör fel… Och det tyckte hon också, hehe. Så det justerade vi också.
Nästa pass blev framåtsändande. Hon hade samma tänk som mig, skillnaden var bara att hon hade några steg till på vägen, och det köpte jag med hull och hår. Det känns helt klart mer reko för hunden. Iver, som endast har kört några sakta-pass fick prova på, och vi kunde snabbt sätta ihop flera saker. Så nu ska vi fortsätta med sakta, hon gjorde samma som mig, att när jag går ska han gå, när jag stannar ska han stanna, utan kommandon. Han ska inte starta innan jag börjar gå. Sen ska stadgan på att stå stilla när jag står bakom byggas på med mer avstånd mellan oss. Om han börjar dra i kopplet (ska köra koppel igen en stund) och sen bjuder på att inte dra, är det varsegod direkt.
Först springa till musmatta, sen lägga på stora störningar i form av boll som externbelöning nära targeten, han ska ändå välja targeten först. Han ska inte lämna targeten förrän jag ger klartecken (varsegod).
Så småningom ska jag sätta ihop target med boll framför istället, han måste stanna på targeten tills jag ger klartecken. Då formar vi ett framåtsändande ganska fort.
Sista passet kikade vi på krypet. Iver har haft ett fint kryp, men nu när vi inte tränat har han börjat resa sig ibland, han förstår inte helt, plus att han kryper åt höger. Inga stora saker där, mer hur jag tar steget, belöning innan steget är klart, Iver ska bara krypa med mitt vänsterben, höger ska han inte följa. Belöningsplacera uppåt. Se till att han håller positionen. Säg ”kryp”, belöna att han ligger stilla. Han ska starta när jag rör mitt vänsterben, inte på röstkommando. ”Lägg dig” när han reser sig. Det här är så som jag har tränat med Keno också, men man glömmer fort… Vi fick bra tips och Iver fick ett mycket bättre kryp.
Det var kul att få träna för en instruktör med Iver, det har vi inte gjort sen han var liten plutt, och då var det ju inga moment klara, utan mycket mer på grundnivå. Han sköter sig fint, är otroligt snabblärd och kul att jobba med.
Pappa Keno fick bara vara med som maskot denna dagen, inte helt enligt hans önskemål… Keno har faktiskt inte tränat nåt alls denna veckan och det enda Iver har tränat är just det i Västerås.
Igår hade jag sista gången på apporteringskursen. Det blev en mycket blöt och mörk kväll som slutade med att Magnus fick dra loss en kursares bil med traktorn…
Idag blev en sån sån där dag där jag avverkade ärenden. Först hämtade jag ut springskorna, som varit på lagning. Nästa stopp var Studiefrämjandet, där jag fick en trevlig pratstund med Hasse, det gällde samarbete med mitt företag. Åkte vidare till veterinären, där jag insåg att jag glömt handväskan på Studiefrämjandet, åkte tillbaka och sen tillbaka igen till veterinären. Tog med Keno in, dels för att han älskar att vara där, dels för att han skulle prova täcke. Och han tyckte det var succé, han charmade ju förstås henne i receptionen, fick godis, bjöd på några tricks. Sötnosen! Och ett täcke köpte jag, bra att ha som förebyggande, ett back on track, nättäcket.
Åkte vidare till Forshaga, köpte mera rödfärg, stannade hos mor och far, tog en promenad med mamma och vovvarna. Efter det en kopp varmt te och mysigt prat. På hemvägen handlade jag lite mat, och sen hem.
Nu ä´rä gött å slö ner römpa i söffa!