Idag har jag haft en jättetrevlig eftermiddag tillsammans med Maria F och Anna S! Nördat ner oss lite i (bruks)lydnaden, men även hunnit töla och fika, minst lika viktigt!
Som vanligt när det gäller hundträning är belöningar en stor del i träningen! Vi pratade en hel del om det, vilken belöning, när, hur, var osv. Otroligt vilket resultat man kan få genom att ändra lite på något! Häftigt!
Jag själv (och mina hundar) gillar att belöningsträna. En del väljer att enbart belöna med röst och klapp (vilket så klart också är en form av belöning), och får det att fungera bra ändå. Så länge hunden ändå är glad och utför sina uppgifter med glädje, och tar till sig berömmet, är det så klart helt okej. Så länge är allt väl…
Men när något strular, vi får inte helt det resultat vi vill ha, hunden tar inte i så mycket som vi vill, hunden förstår inte helt en detalj, hunden ger upp, hunden hamnar inte riktigt där vi önskar osv osv… Det är då jag tycker det är så fantastiskt att kunna ta fram mina belöningar och rätta till det jag vill ändra på/ha mer av/ha mindre av mm. Då känns det svårare att enbart klappa hunden, förstår den att den ska ta ett steg bakåt för att stå i rätt position vid sidan genom att jag ger den en extra dunk i sidan, eller en längre klapp på huvudet, eller en smekning på varje sida av mungiporna? Ja, kanske…? I min värld känns det mycket enklare och tydligare att plocka fram det godaste av det godaste, få hunden att hamna i rätt position och sen REGNA belöningar!
Att placera belöningen där vi vill ha hunden, blir tydligt för den och det är där den kommer vilja vara. Ta tex fotgående, vare sig det är i lydnaden eller jakten, kommer hunden att söka sig till den exakta platsen vid din sida där du vill ha den, om den får alla sina belöningar där, om du är tydlig med vart den platsen är. Förutom att få sin godis/leksak där, är det också därifrån andra belöningar sker, tex få hämta en dummy, hoppa över hindret osv. Men skulle den stå ett steg för långt fram, ja då kommer ingen belöning.
Eller ta tex ställandet (på inkallningen eller stoppsignal i jakten), placeras belöningen bakom hunden (eller allra helst rakt i munnen, men det brukar vara svårt att träffa rätt) tänker den bakåt vid stoppet, istället för att ta några steg mot föraren.
Spännande är det, det här med belöningar är så otroligt användbart och det är kul att prova sig fram och tillbaka. Jag använder det även mycket för att kvalitetssäkra moment. Klarar hunden att springa in med en apport och sätta sig fot, fast jag dinglar med en boll eller håller godis i handen? Vad händer om jag håller en godisbit i öppen vänster hand vid sidan av hunden, kan den ändå gå fot i rätt position? Går det att avbryta ett saktagående mot en boll genom att kalla in? Bara fantasin som sätter gränser…
Och om något börjar strula, ta tex stoppsignalen i jakten, då är det enkelt att belöna upp stoppet igen. ”Lyssna och stanna på pipan så kommer belöningen” istället för ”stannar du inte när du hör pipan kommer du att få ett obehag”. Det skiljer sig lite på de två sätten att tänka…
Belöningar kan så klart se väldigt olika ut, det är våra hundar som väljer vilken belöning de vill ha, det är ingen idé att erbjuda hunden en belöning den inte gillar eller bara tycker är så där. Och ja… Det ÄR skillnad på att ge en torr foderkula mot en korvbit eller en bit köttbulle, även om vi tycker hunden ”äter allting och tuggar inte ens”!