…eller kanske bara sylten i mitten på kakan eller marsipanrosen på tårtan!
När det gäller hundar och träningsmetoder finns nog fler tyckanden och tänkanden än det finns hundar… Alla är salig på sin tro och det tycker jag man ska vara ödmjuk inför. Så länge inte hunden far illa förstås. Det finns så himla många olika sätt att lära in samma beteende/moment på och funkar dom så är det ju toppen.
Något som dock är gemensamt för all träning är att relationen, samspelet eller vad du vill kalla det, mellan hund och förare behöver vara bra. Det är viktigt att hund och förare förstår varandra och kan förhålla sig till varandra. Det är viktigt för en bra relation att ha tydliga spelregler, att känna trygghet och lita på varandra. Det gäller både hund och förare.
I helgen var jag och Vilse på bruksläger i Arvika. Spår halva dagen och brukslydnad andra halvan. Jag gillade deras tänk att inte krångla till saker och ting, att göra det enkelt och vara tydlig för hunden genom att berätta vad vi vill ha men också vad vi inte vill ha. Som med alla kurser håller jag inte med om allt, men hittade goda russin att plocka ur och stoppa in i min egna bakade kaka.
När det gällde spåret hade dom riktigt bra idéer kring utveckling av hundens arbete. Där kan jag knäppa mig själv på näsan lite och erkänna att när min hund befunnit sig i elitklass några år, är jag dålig på att fortsätta utmana utan det blir mer av ett underhåll. Dags att skärpa mig och utmana mera för Iver! Det visade sig att Vilse var riktigt duktig, vi försökte hitta på alla möjliga klurigheter för att utmana honom i spåret, men det var plättlätt sa Vilse. Det blir en utmaning för mig att hitta på riktigt kluriga saker nu, säkert har vår träning på hårda spår med all sorts störning hjälpt till att få honom så säker.
På lydnaden passade jag på att få tips på moment vi inte börjat på än. Så framåtsändande, ställande, tungapport kikade vi på. Även vår påbörjade krypträning och vårt fria följ. Nu ska vi fortsätta vår träning, kul med lite inputs!