I början av januari började jag på mitt nya jobb. Numera jobbar som handledare för ett litet gäng på ett hunddagis. Jag har blivit så otroligt bra mottagen där och det är ett härligt gäng som jobbar där.
Mina deltagare håller på att jobba in sig, det är mycket nytt även för om. Nytt ställe, ny personal (jag), nya personer som jobbar där och så klart alla hundar. Men min magkänsla säger mig att det är här kommer att bli alldeles strålande när vi väl jobbat ihop oss.
Mina egna hundar är inte med på jobbet. Jag har turen att ha Gunilla som tar hand om dom en gång i veckan och Helena som bor nära mitt jobb och mer än gärna hyser in mina tre vildingar ihop med sina egna två då och då. Så jag tror inte dom har det så illa ändå, mina tre pälsklingar…
På träningsfronten kör vi på. Det har inte blivit så väldigt mycket jakt i januari, men nu börjar vi få till lite mer regelbunden träning. Vi har desto mer petat i appellens moment när det gäller Vilse och han börjar kännas väldigt säker på dom nu. Vi har blivit kommenderade några gånger och det bekommer honom inte. Där emot upplever jag honom lättstörd om något rörligt händer bredvid oss, då tappar han lite fokus. Men som 10 månaders valp är det inte så konstigt, vi får börja träna lite på det också.
Budföring har vi börjat med och det förstod han redan efter några gånger, det är kul att springa…
Jag hoppas att jag och Iver ska komma till start i elitspår i vår. Han känns bra i alla moment egentligen, det är ”bara” det här att hålla rätt nivå på honom och alltid se till att han är trygg i allt han gör. Det är dags för oss att börja träna platsliggning igen, han behöver det inför varje säsong.
När det gäller jakten går Vilse framåt med stormsteg och jag hinner inte riktigt med känner jag… Inte helt lätt att lägga sig på rätt nivå, inte för svårt, inte för lätt. Med Ivers jaktträning i färskt minne där vi fått lägga mycket tid på stress, ljud, våga simma osv vilket har gjort att själva momenten har släpat efter, är det för mig svårt att tänka om… Jag har lagt mycket grunder på Vilse och det är ju aldrig fel, men inser att han redan nu är mogen för ganska svåra uppgifter. Nyttigt för matte…
Keno är verkligen ingen ”riktig” pensionär än, men börjar ändå lägga till sig med lite egna lagar och regler… Till exempel tycker han att vi inte ska sova längre på helgerna än på vardagarna så ibland väcker han Vilse och så fort han vaknar ska dom leka! Och väcker han inte Vilse hoppar han upp i min säng och väcker mig… Men han är söt! Han tränar fortfarande en hel del lydnad, det är ganska härligt att köra nästan hela elitprogrammet utan att ett enda ord yttras! Vi kör bara teckenspråk. Han får också träna lite uppletande och spår då och då. Eller vara med på jaktträningen och hämta lite markeringar.
Själv har jag också fått lite ny luft under vingarna. Jag har varit på en jättebra clinic med Eva Bodfeldt om jaktfotgående och on/off-träning. Vilse fick vara med då och då och det var kul med lite tips om vår fortsatta träning.
Jag och Vilse har också tränat för Lena Löfroth en timme. Det var första gången vi träffades och vilken härlig, inspirerande person! Och jag fick bekräftat att vi minsann har ett jättefint fotgående, inte alls så där halvbra som jag trott… Inte helt lätt att byta ras och individ, känslan på fria följet är helt annorlunda med Vilse än med tollarna.
I mitten av februari börjar kurserna igen, ska bli så roligt att få dra igång igen! Jag har haft ett litet uppehåll, men har å andra sidan haft en del privatträning istället. Jag sitter i Karlstad BK´s utbildningssektor och det har varit en del jobb där som jag kunnat passa på att göra också. Jag ska ha ett träningstillfälle i brukslydnad en kväll på klubben och sen kan det hända att det även blir en brukskurs fram i vår/sommar. Mina egna kurser fylls på snabbt, jaktlydnaden är full, en plats kvar på hårda spår. Valpkurser finns det några platser kvar på, kanske även på tollingkursen.