En tisdagskväll ringer min mobil. Okänt nummer. Jag bestämmer mig för att svara. En smått förtvivlad kvinna berättar om sin sju månader gamla valp, som är mer vild än tam. ”Han har hela tiden varit så himla snäll och lugn, en riktig soffhund, och en dag så vaknade jag upp till ett inferno! Ingenting fungerade helt plötsligt!”
Vi pratade vidare och hon berättade flera saker hennes lilla goding hade ställt till med. När jag lyssnat ett tag började jag fråga hur hon hanterat de olika händelserna:
Hon: När jag säger nej till hunden när den tagit nåt den inte får och tar saken ifrån honom, äter han istället på mattorna.
Jag: Vad gör du då?
Hon: Gör? Nja, jag har ingen riktig plan där…
Hon: Ibland biter han i mina armar när han vill ha igång mig. Men han biter så hårt!
Jag: Hur löser du det?
Hon: Jag leker med honom så att han blir nöjd och trött, han ger sig till slut.
Vi pratade fram och tillbaka om fler händelser och lösningar när hon även berättade att hunden verkade vara lite osäker av sig.
”Han kan bli rädd för olika saker ute, som tex en grävmaskin, så rädd att han inte vill gå förbi. Och fast jag säger till honom att det där är inte farligt, är han ändå rädd… Han borde ju förstå då”.
Vem drog ur proppen? Vad hände med den snälla, goa, söta valpen?
Det finns så himla många raser att välja på, och ibland blir det väl inte helt rätt matchning kanske, mellan ras och ägare. Eller mellan individ och ägare. Det tror jag dom flesta kan skriva under på. Dom flesta kämpar och sliter med sina hundar, för att det ska bli så bra som möjligt. Och ibland blir det bra, ibland inte. En del får ordning på tillvaron, några fortsätter leva med allt krångel och några väljer att placera om hunden.
I det här fallet är det ganska mycket hund för en person som inte har någon erfarenhet. Hunden drar i kopplet, hoppar upp på matbordet och snor mat samtidigt som dom äter, biter i armarna när han inte får uppmärksamhet, kör järnet inomhus ibland så mattor och möbler flyger. Många saker är inte så konstiga att en valp gör. Det som är svårt här är att få ägaren att förstå helheten. Att inte titta på varje enskild händelse, utan på hela deras relation. Drar hunden fördel av något den gör, dvs vinner på att göra ett visst beteende är det så klart stor risk att den gör om det igen. Något man så klart även kan utnyttja vid träning.
Vi har träffats några gånger nu och hon har fått med sig några lösningar kring hur hon kan agera i olika situationer, men främst redskap för att stärka deras relation. Jag hoppas att det ska gå bra för dom, det är verkligen en trevlig vovve och hon älskar verkligen sin hund.
Jag ser fram emot nästa träff som ska ske hemma, i hundens miljö.
Jag vill så klart inte hänga ut någon, så jag har ändrat lite. Men tanken är inte att skratta åt någon eller tycka att ”hur svårt kan det vara”.
Men tanken föds att det kanske skulle finnas fler kurser inför hundköpet. Där det finns möjlighet att lära sig mer kring hur hundar faktiskt fungerar och hur vi bäst bygger upp en bra relation med våra bästa vänner. INNAN köpet faktiskt blir av… Känns ibland som att många verkligen tror att hundar förstår våra ord, fast vi inte lärt in dom, att dom bara ska förstå vad nej, sitt, hit, dra inte i kopplet, gå och lägg dig, hoppa inte, betyder.
Alla relationer måste vi jobba på, även den med våra hundar!