Mina enorma, varma känslor för Keno gör nog att jag ibland inte ser allt jag borde se… Idag kände jag mig till och med lurad…
Ikväll var det äntligen dags för oss att ha möjlighet att vara med på SSRK´s WT-träning! Vi har inte kunnat vara med pga Ivers tå och sen har det inte passat några tillfällen. Så det var extra kul att få vara med idag! Synd att det bara är en gång kvar nu… Det är ett superbra upplägg, en stor eloge till de som anordnar det så bra!
Iver fick börja! Efter en timmes väntan bland skott, arbetande hundar och kast, med en lugn, tyst och cool Iver (hurra, det var högsta vinsten!) var det vår tur. Vi valde NKL eftersom vi ju faktiskt inte startat WT mer än en gång och det var nog 4 år sen tror jag…
Ruta 2:
Enkelmarkering åt höger, landade i djupt ris. På den fick Iver först göra ett godissök bakom sig så han tappade den lite när han väl fick gå, men hittade den i alla fall.
Enkelmarkering åt vänster, landade bakom träd, på andra sidan ett dike/bäck. Iver visade att han kunde ligga i länge i rätt område utan att ge upp, och till slut hittade han rätt och kom in med den.
Ruta 1:
Enkelmarkering åt höger, landade i skog, på andra sidan en liten grusväg. Iver spikade den.
Enkelmarkering åt vänster, landade i skog, även den på andra sidan vägen. Här blev det ett sämre kast (sånt som händer) så Iver såg den aldrig. Han letade ett bra tag, sen gjorde vi om den, då gick det bättre.
Resultat: En mycket duktig Iver, som numera verkligen klarar såna här situationer, jag blir glad ända in i själen! Vi fick kämpa en del för att ta oss dit, men nu är vi där! Vi måste jobba på startljudet, det har kommit tillbaka, och på klurigare markeringar.
När Iver var klar bytte jag hund och Keno fick komma ut. Han har ju inga problem med såna här situationer, det känns alltid så tryggt att ha med honom. Han satt lös bredvid mig under tiden vi väntade. Vi fick vänta någon timme på vår tur. Vi startade i ÖKL.
Ruta 1:
En enkelmarkering åt höger, landade på samma ställe som för Iver. Keno spikade den.
En dirigering till vänster, det var inte så väldigt snäv vinkel från markeringen, men det kan ju dra ändå. Första skicket gick han inte dit jag pekade, tog honom tillbaka, skickade om. Då gick han dit jag ville. Men sen började problemet… Han har ju börjat höra sämre och när det är mycket biljud, som idag med vind, skott mm, hör han inte så bra på långt håll. Han hörde helt enkelt inte pipan. Så jag fick gå närmare och hålla händerna för pipan och sen blåsa. Efter lite trix kom den in i alla fall…
Ruta 2:
En dubbelmarkering, en landade i ganska högt ris, den andra bakom träd på andra sidan dike/bäck. Och det var här jag upptäckte att min älskade Keno nog lurar mig ibland… Jag kände mig faktiskt grundlurad! Även om jag verkligen vet att han faktiskt hör sämre, ser han lika bra! Han markerade verkligen inte bra… Han gick på den i riset först och letade länge och väl i området men började sen öka området alldeles för mycket så jag ville hjälpa honom. Jo, han hörde mitt stopp och han stannade, och visst gick han åt höger efter mitt tecken, men sen… Oj, oj, oj… Han lyssnade inte på mig och när jag sen blåste stopp och ”ut” gick han helt sin egen väg. Mer än en gång. Och då blev matte arg… Mitt tecken på ”ut” är stort och tydligt, det kan han inte missa. Jag gick helt sonika ut efter honom, hämtade honom, satte honom där han satt på stoppet, backade och skickade sen på ”ut” igen. Och, jodå, han gick spikrakt bakåt och hittade dummien! Jag erkänner, jag gillar inte att göra så, även om det inte alls gör ont eller så att leda honom i nackskinnet, det var inte så att jag lyfte honom eller nåt, men ändå… Det är en sak att övningen var för svår för honom, det kan jag absolut köpa! Det kan inte han belastas för. Men att köra sitt eget race därute, utan att ta signalerna, det var inte ok… Jo, jag blir nog lite lurad då och då av mammas pöjk… Han kör nog lite med sin matte ibland… Vi var sista ekipage på den rutan och det var nog tur det för det tog lååång tid innan vi blev klara. Tappra två funkisar hjälpte oss så det till slut blev rätt. Tack för det!
Resultat: Träna bort startljud även här, träna svårare markeringar och tillrättalägga träning med en hel del dirigering för att träna upp lydnaden i tecknen igen. Att inte gå på allt, hur söt han än är, även om han inte hör allt, ser han bra och helt döv är han faktiskt inte… Det svåra tycker jag är att träningen blir ganska högljudd när han är på långt håll för att han ska höra, men det kan jag inte göra så mycket åt…