Våren är här!
Tiden till att blogga har inte funnits, det är ju över två veckor sen jag skrev nåt sist! Och så klart har det hänt en massa sen dess. Så pass mycket att tiden inte har räckt hela vägen, jag har fått prioriterat en del.
Mina kurser tuffar på och mitt lilla företag går riktigt bra! Jag känner mig lite stolt över att jag vågade ta steget fullt ut för fyra år sedan och starta upp Tollartokens hundkurser. Det krävdes en hel del pappersarbete och en portion mod innan allt var klart. Jag är fortfarande en liten prick på kartan och så vill jag nog förbli. Jag vill kunna erbjuda små grupper på kurserna där alla hinner få mycket hjälp. På mina utvärderingar har jag fått väldigt mycket fin feedback, sånt värmer förstås. Sen gäller det att ändå inte fastna och vara nöjd med det, utan ständigt utvecklas framåt.
Mitt andra jobb, inom funktionsstöd (som dom har döpt om oss till) ska stängas och vi har alla fått söka om våra jobb. Det är flera enheter som stängs och istället ska en stor enhet öppnas där det ska bedrivas daglig verksamhet i betydligt större skala. Jag vet ännu inte var jag hamnar, om jag kan fortsätta ha hundarna inom verksamheten eller om jag behöver lösa det på annat sätt. Mycket har hängt i luften länge, och gör ännu, och en del energi går åt till att fundera kring det.
Ivers rehab går bra, han är färdig med lasern och på måndag ska vi tillbaka till redog för att kolla av om jag får börja sätta igång honom eller om vi ska fortsätta så här ett tag till. Jag märker i alla fall inget på honom. Vi tränar på med det vi kan, platsliggning med skott, ff, framåtsändande, skall och ingångar. Nåt hårt spår då och då.
Keno har startat sin säsong inom brukset. Han går fint i skogen, spår och uppletande går som en dans för det mesta. Han har dock blivit lite osäker på val av håll på upptaget märkte jag sist, så det får vi träna lite på. Vi tränar i stort sett aldrig upptag annars. Han hade framspår på tävling 1 och 2, och bakspår på tävling 3 och 4.
Det är så roligt att se honom på uppletandet! Han har full fart och näsan är alltid på!
Vårt problem är lydnaden. Han tycker fortfarande att det är skitkul! Han utför momenten med glädje. Men man vinner inga cert på ”skitkul” tyvärr… Han känns lite sliten när lydnaden ligger sist, fysiskt orkar han, medan han släpper fokus för mycket mentalt. Och det gör att det inte räcker hela vägen fram.
Jag hade ju planer att låta förra säsongen bli hans sista, men han känns så pigg att vi kör våren nu i alla fall. Jag är inte beredd på att gå in och ”rota runt” i vår fina lydnad, jag vill inte mista vårt samarbete genom att höja kraven på ett otrevligt sätt. Några tycker att det kan vara lösningen. Och det kanske det är, men det är inget alternativ för mig. Vi har tävlat i elitspår i flera år nu, vi har 2 CERT och 9 Certpoäng. Och så klart en massa godkänt och icke godkänt men jag väljer att koncentrera mig på det positiva. Vi har haft några fantastiska år där, jag vill avsluta det positivt för både mig och Keno.
När jag väljer att lägga ner helt får vi se, men snart ska vi i alla fall bara träna jakt ett tag, för att träna inför starter i TJP i sommar. Det ska bli toppenkul!
Vi har tränat några pass jakt, Keno och jag. Och han går som tusan, han är så himla duktig! Faktiskt så känns han som allra bäst nu! Vi ingår i ett lag på årets Lagkampen och vi försöker hinna träna lite ihop. Jag försöker klura till det lite för Keno, och han löser det alltid. Känns så himla bra inför årets säsong!
Trött efter ett träningspass!
Tyvärr får ju inte Iver träna någon jakt alls, men jag hoppas att vi ska kunna ha tiden att träna ikapp så vi kan starta ÖKL TJP i sommar ändå. Men allt hänger på hur bra hans tå är nu… Tanken är att vi även ska kunna tävla elitspår, men det kanske får bli först till hösten, tiden räcker inte alltid hela vägen…
Brattforsheden – vilket underbart ställe att promenera på!
