Att tävla bruks…

…innebär att… Köra bil! Mycket och långt! Det gäller att man gillar att sitta bakom ratten tidigt på morgonen. Ensam ute på vägarna. Ok, har jag tur möter jag en bil, jag vill nästan vinka, det känns som vi har något gemensamt på något sätt… Och ett och annat vilt ser jag förstås, trevligt så länge de står vid sidan av vägen och inte på!

En bra bok i öronen är ett måste, likaså solglasögon för att välkomna den låga morgonsolen. Lite simultankapacitet bör man besitta också! Själv går jag upp så sent som möjligt på morgonen (det är väldigt tidigt ändå) och tar med mig frukosten i bilen. Kokande vatten hälls över havregryn och blåbär hemma på morgonen och hälls i en mattermos. När jag sen blir hungrig efter nån timme är det perfekt gröt i den! Det är nu det gäller att kunna göra fler saker samtidigt… Köra, öppna termosen, sätta den mellan benen, ta fram skeden och börja äta. Blicken får så klart aldrig tas från vägen så det måste gå att göra allt utan att titta på det. Sen är det bara att pricka munnen med skeden utan att titta ner. Plättlätt!

Framme på klubben hinner jag rasta min vovve en kort sväng innan det är lottning. Och vad händer sen?! Jo, vi ska ut och köra lite bil! Igen! Har jag tur ska vi inte åka flera mil tillbaka på den vägen jag kom ifrån, utan jag får nya vyer att titta på. Det är inte alls ovanligt att det blir 3-4 mil till i bilen. Oftast i sakta mak eftersom vi är många som åker på led och alla ska hinna med. Så gilla att köra bil är ett måste!

På dagens tävling hamnade jag och Keno i Skövde. Som alltid en väl arrangerad tävling, gillar verkligen att tävla i det distriktet! Och Keno skötte sig fint, det räckte till CP och jag tror att vi kom 4 av 17 startande. Lydnaden kändes mycket bättre än förra gången, även om vi inte är i hamn än. Men kanske är vi på väg åt rätt håll i alla fall… Glad och nöjd över hans fina skogsjobb också!

På hemvägen passerade jag ju Kristinehamn och skulle stanna till och handla lite mat eftersom det är sista affären jag passerar innan Molkom. Och jag kom på den smarta idén att följa ”Centrumskyltarna”, vad kan gå fel då liksom? Borde ju inte vara så svårt att hitta till Maxis då..?!

Det var det! Svårt alltså! Jag borde ha hållit mig till den enda vägen dit som jag kan. När jag hade snurrat några varv i stan (hur kan en sån liten stad vara så stor?) och fortfarande var kvar inne i själva stadskärnan, och inte sett röken av Maxis, ringde jag Magnus. Magnus – som är min räddare i nöden! Ofta! Tänk när jag hade åkt fel på väg hem från en lydnadstävling i Mariestad! Jag och Keno hade fått första pris i tvåan och jag satt och berättade om tävlingen för Mari i telefonen (handsfree förstås). Överlycklig förstås! Och missar att svänga av E20 till väg 26. Och innan jag fattade hur fel jag åkt hade jag åkt ganska långt. Och fel. Och jag visste inte var jag var… Magnus fick gå in på Google maps  och försöka hitta var jag befann mig och sen guida mig. Det blev en omväg på sisådär 10 mil…

Men hur som helst, jag ringde även idag till min livskamrat och livlina. Och han lyckades ännu en gång guida mig rätt och vips så var jag framme på Maxis! Som sagt, det gäller att gilla att köra bil…

Vovvarna fick ju vilodagar onsdag och torsdag då jag höll kurser, men i fredags tränade vi lite med Anette på klubben. Några kedjor med kommendering för Keno och efteråt belönade jag upp ställande och läggande på inkallningen, vilket vi behöver träna mycket mera på. Iver fick som vanligt träna ff, framåtsändande, skall och stegen. Ingen platsliggning denna gång.

Igår gick i motionens tecken! Springtur, cykeltur, styrketräning, spår och två promenader. Keno hängde med på springturen och cykelturen. Vi stannade cykeln på ett ställe och gick resten ner till vattnet. Där fick han tolla och göra några linjetag längs med vattnet.
Iver fick gå ett spår här hemma, mest grusväg och även lite gräs. Det gjorde han finfint!

Imorgon ska jag träffa mina allmänlydnadskursare igen och före det ska jag hinna med en springtur och lite träning av egna hundar!