Magnus rensar kyckling och grabbarna vet att det vankas godsaker även till dom…
Gårdagens promenad här hemma i Näs började bra, men snart så mötte vi ett helt gäng med folk i skogen (händer så gott som aldrig här hemma att vi möter någon i skogen) inklusive en hund. Keno skvallrade, det var så jag upptäckte dom, och jag kopplade upp Iver samtidigt som jag ropade på Keno. Men Keno stod som en pointer, sänkt kropp, ena tassen lyft och med blicken stint på hopen som kom.
Jag fick ta i och ropa flera gånger, då till slut kom han ur sin ”pointer-koma” och sprang mot mig. Då ropade en till mig ”det är X som vi har med oss”, vilket var bra då jag vet att den hunden inte är så snäll med andra hundar. Jag ropade något tillbaka till honom och då VÄNDE Keno om och började gå mot dom igen. Det såg precis ut på honom som att jag hade sagt att det var ok att gå fram.
Återigen ropade jag på honom, men nu var det en helt döv Keno jag hade framför mig, på väg rakt fram mot hunden och resten av människogruppen.
Ja, vad gör man? Arg som ett bi för att han inte lyssnade, samtidigt som jag blev rädd att han skulle råka illa ut, fick jag släpa med mig en rädd och osäker Iver (som absolut inte vill fram till några främmande hundar), hålla Iver i kort koppel bakom mig där han upprört skrek: ”Ta mig härifrån, ge mig mer space mellan mig och hunden” och försöka få tag på Keno. På något vis, jag vet inte hur, lyckas jag få tag i pälsen på Keno och ta honom med mig.
Det gick bra, den andra hunden har numera några år på nacken och var inte alls så utåtagerande som han varit och Keno gick ju fram med en trevlig attityd.
Där emot var jag ganska arg! Keno är ju den hunden som ”aldrig går fram till någon” utan jag kan gå och slappa i skogen, lyssna på ljudbok till exempel, och känna mig helt trygg. Hmmm, undrar om det är slut med det nu eller om det här var en ”once in a lifetime – grej”…
Efter lite prat med den andra hundägaren och dessutom ett bra tillfälle för Iver att hinna lugna sig och tycka att situationen var okej igen, fortsatte vi vår promenad. Det gick bra tills vi nästan var hemma. Då får jag se en hund av rasen Laika söka upp mina hundar och mucka. Jag fick även syn på jägaren och skrek frågande om det var en tik? Vilket det var, som tur var. Annars vet jag inte hur det hade gått, de kan ju vara ganska skarpa. Keno tyckte det var trevligt med ett ”besök”, medan Iver försökte freda sig. Men tiken gick gång på gång på Iver och han försvarade sig, men hon gav sig på honom igen. Inte så att hon bet eller något, men hon hade ingen trevlig attityd eller sätt. Jag fick tag i hennes ”knorr” och lyckades få tag i henne, gav henne till ägaren / jägaren. Men han tappade henne snart igen och proceduren var densamma igen. Återigen fick jag tag i henne och denna gången kopplade han upp henne. Inget hände och det var ingen fara, men en lite otrevlig upplevelse, i alla fall för Iver och mig…
Annars igår hade jag en privatträning här hemma igår. Grabbarna fick göra några linjetag var, annars grejade jag här hemma, städade ur garderober mm.
Under veckan har jag hållit sista gången på appellkursen, Iver har opererat en liten ”plupp” vid ögat, Keno har tränat lite dirigering och signaler och i fredags stannade vi en kort stund vid klubben och tränade lydnad.
Idag träffade jag Emmelie och Sofie i Ulvsby för att spåra. Iver fick ett ganska kort spår, men med en del svårigheter, så som spetsar, svår terräng mm. Han spårade så bra.
Emmelie hade lagt ett spår till Keno på 1250 m, som var hur kul och svårt som helst. Han löste det fint!
Ikväll har jag och Magnus varit på Nashville Country Night! Riktigt bra!!
Imorgon har jag min lediga måndag igen, känns väldigt skönt så här på söndagskvällen!