Det började med att en utfyllnadsbräda mellan ugnen och micron helt plötsligt släppte och rasade rakt ner i golvet, när jag skulle plocka ut en vattenflaska från skåpet över, i morse. Hur stor var sannolikheten att den skulle landa på mig egentligen? Och hur stor var sannolikheten att den skulle landa på en av mina stortår, som jag redan har djävulusiskt ont i? Tydligen väldigt stor sannolikhet! För det var precis det som hände! Det gjorde ont som tusan och nu är tån blå, röd och svullen och gör värre ont än någonsin…
Frukosten gick i alla fall bra och efter den gick jag ut och la ett spår till Iver.
Sen åkte jag ner till Norum för att möta upp kursarna i TJP-kursen. Vi skulle åka vidare till ett ställe vid sjön där det är jättebra att träna. Sagt och gjort, jag åkte först. I den kraftiga uppförsbacken var plötsligt vägen helt trasig, förmodligen av regn, och det var stora, djupa fåror i den. Vi lyckades på något vis ta oss förbi det. Åkte en bit till men sen var det stopp! På grund av det här:
Så det var bara att försöka vända fyra bilar på den smala skogsvägen… Vi lyckades med det. Vi körde tillbaka och istället fick vi parkera på ett annat ställe och därifrån blev det ganska långt att gå ner till ett annat ställe, där vi fick hålla kursen istället. Vi fick gå genom ett sly-uppväxt kalhygge och halvvägs ner hörde jag: ”jag har brutit fingret”! Alla stannade och kollade, och fingret såg vääääldigt snett ut, det stod ut i en konstig vinkel.
Kursen blev i alla fall lyckad och vi hade som vanligt tur med vädret. Det blåste fortfarande rejält, men annars var det helt ok. Och både hundar och förare var så otroligt duktiga idag! Som instruktör är det så himla kul att få se såna framsteg, jag blev alldeles varm inombords!
När kursen var slut åkte jag hem och tog en fika med Magnus innan han drog till jobbet. Och sen var det dags att spåra spåret jag la i morse. Det hade nu legat 8 timmar!
Iver har aldrig spårat ett så gammalt bruksspår, tror det varit 4 timmar gammalt som mest, och han fick slita lite i början. Men oj vad duktig han var! Han spårade så himla fint och tempot var rejält dämpat, eftersom det var så svårt. Han spårade runt hela spåret och hittade sina sex pinnar och tog rätt håll på upptaget (höger). Vilken spårhund han är!!
En slagen hjälte!
Keno fick göra ett roligt uppletande med bland annat metallapporten i. Det gillade han skarpt! Nu tar jag kvällen i soffan, det tar på krafterna att vara igång hela dagen!