Att tävla bruks är verkligen spännande in i det sista! Upp som en sol, ner som en pannkaka. Och ibland blir det från pannkaka till sol…
Allt kan hända under dagen och man vet inte förrän alla moment under hela dagen är klara, hur det har gått. Man kan gå från att ligga först till att hamna långt ner eller från att ligga på botten och jobba sig uppåt… Det är det som gör den här sporten så himla rolig och spännande och samtidigt frustrerande ibland…
Igår tappade Keno bort spåret helt efter andra pinnen. Hur mycket vi än letade, gick tillbaka, släppte på igen osv så fick han aldrig tag i det igen. Vi knatade runt i 2 km, men lyckades inte komma på det igen. Något hade hänt, vad kan jag bara fantisera om… Att spåren nu i vår verkar svåra för hundarna kan vi ju dock konstatera. Torrt i marken, massor av pollen, frost i backen när spåret läggs, för att sen tinas upp av solen… Men det är ju samma för alla.
En besviken matte var det igår, det är så tråkigt att totalfloppa så där, även om det händer alla ibland. Men det går ju inte att skylla på Keno, han gör alltid sitt bästa.
Men vi åkte vidare på vår lilla roadtripp som planerat, och bodde i en stuga över natten. Imorse var det dags igen. Den här gången spårade Keno riktigt fint och hittade alla pinnar! Vilken härlig revansch det var!
Tillbaka på klubben var det dags för lydnad. Vi var ett sammansvetsat par som gick ut på planen, Keno hade full fokus på mig. Han gjorde så många fina moment, med flera 9:or och 10:or. Tyvärr missförstod vi varann på vändningarna på fria följet och sen tog han stöd på tillbakahoppet, vilket alltid blir noll… Men annars kändes det fin-fint! Och Keno var så glad genom hela programmet! Jag är så glad att jag har en hund som tycker det är lika kul som jag!
Platsen gled han igenom som vanligt med full pott.
På uppletandet regerade han stort! 10-10 poäng där! Hur snyggt som helst! Och han såg inte ens trött ut efteråt… När domarna skulle ge betygen sa den ena: ” Åh, inte ens ett omtag gjorde han!”.
Det var inte helt klart hur vi låg till, skulle det räcka hela vägen? Det gjorde det nästan… Hade vi inte nollat hoppet hade det räckt till cert…! Snöpligt nära! Igen…
Man vet verkligen inte ”until the bitter end” hur det ska gå! Spännande och samtidigt nervöst! Att få ha en hund som Keno, som aldrig ger upp, är lika glad hela dagen, som aldrig kroknar, som viftar lika glatt i svansen oavsett hur hårt han har kört innan, är verkligen ett privilegium!
Jag hoppas att han ska få chansen att någon gång få visa vilken bra hund han är genom att ta sista certet och få sitt championat. Fram tills dess är jag stolt över våra två cert och hans mängder av fina CP!
Iver fick vara med som maskot under helgen och idag fick han även träna lydnad och göra uppletande. Bra att passa på i en tävlingsruta. Uppletandet gjorde han så himla snyggt! Och lydnaden går hela tiden framåt, kanske får tänka på en start i sommar…?
Under veckan som gått har jag som sagt haft problem med magen så jag har inte mått så bra, men lite har jag gjort ändå.
Bland annat ett långspår, som Ulle lagt. Ett superroligt spår där Iver spårade väldigt bra och jag fick chansen att träna på att läsa honom. Ulle, jag, Eva, Gun och Anette var det som gick.
Vi har också tränat lite jakt vid och i vatten med vilt.
En kväll hos Heidi där Iver och jag fick hjälp med pet i FF och läggande på inkallningen (dags att börja med det…).
Här hemma har Magnus byggt klart farstukvisten så nu är vi i full gång och målar den, huset har fått sig en uppfräschning inomhus genom storstädning och nya gardiner har kommit upp.
Imorgon ska vi reka för vårt tollingjaktprov och jag hoppas hinna träna lite också.
Kul att läsa, du skriver ju så bra!