Åkte tidigt imorse, man har ju hört talas om vad svårt det är att få parkering vid sjukhuset. Men nä, det fanns ju platser precis utanför entrén, så jag fick ta en runda med vovvarna tills det var dags. Gick sen in i den lååånga korridoren och förstås hade jag satt på mig fel dojor! Vinterkängor som klarar minus tjugo satt på fötterna, snyggt värre! Men det var inte det, utan att dom knirkade, tjöt och skrapade där jag gick. Hördes i hela korridoren. Och förstås var jag tvungen att ta mig genom hela den långa korridoren, ända tills den tog slut, innan jag var framme vid mitt mål. Det var dags för patt -koll!!! Såg förresten att kallelsen var utskriven samma dag jag blev 40, här förspills ingen tid! Fast jag är tokglad över att leva i ett land där vi har denna förmån! In i en liten skrubb, låsa ett litet plastlås, ta av mig på överkroppen, sen stå där tills de snällt släppte in mig från andra hållet. Syna, klämma, trycka, släppa och sen var det klart! Håller tummarna att allt ser fint ut nu…
Visst lever vi i ett bra land, men man känner sig allt lite utlämnad när man står där med pattan i kläm.