Helgen som gick skulle bli en trevlig, social helg med start på tollingjaktprov. Verkligheten blev en annan, vi hamnade på akuten…
Fredagseftermiddag dök Pernilla med tösera upp och vi tog en promenad. Vi hann inte långt innan jag lyckades trampa snett, så hårt att det smällde i foten. Kvar blev vi i skogen med en yr och illamående Malin och en Pernilla som försökte hålla mig lugn. Jag var tydligen helt vit i ansiktet…
Jag lyckades linka ut till grusvägen där Magnus fick hämta mig med bilen. Då hade även Frida kommit. Jag hade ont som satan och foten svullnade till en fotboll och blev senare även blå.
Det blev ändå en trevlig kväll där vi satt och käkade, drack vin och pratade. Jag hade ändå ett litet hopp om att jag kanske, kanske kunde starta på tjp morgonen efter. Fick jag bara på mig en känga och svepte några värktabletter skulle det nog gå… Men tji fick jag, jag provade att stödja lite, lite på foten och hela världen snurrade och jag mådde illa. Bara att stryka oss alltså. Surt och orättvist kändes det!
Eftersom det var jag som hade viltet och de andra inte hittade till provet åkte jag med Pernilla upp till provet ändå. Och jag hade tur och fick se de fyra först startande i alla fall. Det var en fröjd för ögat att se Frida och Kula!!
Sen kom Magnus upp och vi åkte till akuten. Där blev vi kvar i sex timmar…
Hemma igen var Pernilla tillbaka här och det blev ändå en helmysig kväll med middag, vin och en massa trevligt prat. Så himla kul att hon stannade hela helgen! Och det trots min trasiga fot… Hon ställde verkligen upp, jag har en riktig vän i henne!
Söndag fick hundarna träna lite, Iver fick göra ett sök med fyra änder, Keno fick göra ett uppletande. Det hade inte gått utan hjälp av Pernilla… Vilja och Doris fick testa vilt och visade att det verkligen var deras grej! Så duktiga!
Sen tog vi en tur på fyrhjulingen så hundarna fick springa och även ta en simtur i sjön.
Vi hann även med att sitta och fika i det underbara vädret och bara vara.
Jag är sjukskriven denna veckan. Igår var jag ändå bättre i foten, jag kan halta fram utan kryckor. Men jag testade sen på kvällen att ta av de två lindorna som satt ganska hårt. Och då gjorde det väldigt ont igen och jag kunde knappt gå. Så bra är jag ju inte än…
Hundarna fick i alla fall träna kryp och saktagående, moment som passar bra med en defekt matte.
Idag dyker Kicki upp på en fika och lite prat, kul med sällskap!