Genomkörare…

Jag och Galadriel

Igår träffade jag Liselotte på Forshaga bk. Det var dags att göra en genomkörare i högrelydnaden och testa var vi står. Först en plats med gömd skytt där jag stod kvar synlig. Sen en ny plats utan skott där jag stod gömd. Själva platsen är jag väldigt nöjd med, där emot kom hans gamla ”hyss” fram där han direkt springer iväg när jag lämnar honom. Sånt pysslade han med som liten… Dags träna det igen…

Lydnaden då… Många nya moment där inga har testats i kedjor eller i sin helhet förut. Ff såg bra ut, även om jag tyckte han tappade blicken för mycket. Men fin position. Inkallning med ställande: dk på stå, tveksam i avslut. Framåtsändande (andra gången nånsin utan Target) och där förstod han inte alls, han sprang rakt ut till gruppen, stannade men galopperade sen vidare. Jag är dock glad över att han inte brydde sig om grupp med ”riktig” människa i, det har vi aldrig provat. Krypet gick riktigt bra, aldrig testat 4+4 förut. Skallet missförstod han mig och sprang först ut från mig, där behövs något förberedande, själva skallet gick fint. Tungen gick bra och likaså hoppet (litet startgnäll på hoppet dock). Kul att se att han klarar ett helt program utan belöning och att han inte bryr sig om tävlingsledaren. Han var ganska laddad och verkade gå upp i varv av situationen.

När vi var klara tränade jag och Keno genom brukslydnaden i eliten och han kändes jättefin, tänk om vi kunde få komma med på nån tävling nån gång…

Sen åkte jag och tog spåren jag lagt innan. Upptag åt höger för båda. De gjorde så himla fina upptag och Iver kunde gå ut ca 10 m rakt ut och hitta spåret. Iver spårade på kalhygge, spårade lugnt och fint, hittade sina fem föremål. Keno hade väldigt bråttom och missade flera pinnar men han höll sig för det mesta fint i kärnan.

Onsdag kväll fick Magnus vara skytt när Iver låg plats, gick riktigt bra. Sen fick båda grabbarna vara med och kika när jag la ut åtta föremål i skogen. Sen fick Iver hämta fyra st och sen hämtade Keno de andra fyra. Mycket fint jobb av båda, inget att klaga på.

Ikväll blev det lite jaktträning med Therese. Det är en fröjd att se duktiga Lykka jobba! Iver gjorde ett bra jobb, det här med terräng behöver vi lägga ner tid på, han vill inte gärna springa där det sticker upp pinnar och man ska hoppa över och krångla… Dock fick vi till raka linjer till slut i svår terräng, även om jag fick korta avståndet betydligt. Avståndet fixar han ju i vanliga fall, men avviker från linjen för att slippa terrängen och det går ju inte. Mer sån träning behövs! Även sök med bollar, som han fixade fint och någon störningsmarkering. En lugn och tyst Iver som börjar bli van det här ”multi-tasking”-sättet att träna på.

Efter träningen tog vi en ridtur på de goa tinkrarna och Keno fick egentid då han som ensam hund fick följa med på den. Iklädd kevlarväst för första gången. Svår att kissa i hälsar han, men skönt att veta att den är på när vi rider i varga-land. Ett rådjur skuttade förbi framför oss men Keno lyssnade så fint på inkallning. Hade glömt hur sjukt skönt det är att bara ha med honom ut…

Keno i kevlarvästen.

Imorgon blir det heldag ute i skogen med bästaste spårgänget. Jag och Keno hoppas på några sökskick också!