Jag undrade först om det verkligen var Iver jag hade med mig på jaktkursen för Anna-Lena Wendt idag… Men så såg jag ju den igenkännande färgen… Rosa… Jo, det var visst han. Hunden som klarade väldigt långa, raka, till viss del utsuddade, linjetag. Hunden som klarade av att sitta mitt i smeten bland alla hundar, tyst och lugnt och även som la sig ner och chillade när andra hundar körde. Hunden som visade att den lilla, rosa knoppen längst fram ALLTID är på. Hunden som visade att han har ett riktigt gott minne och spikar markeringarna. Hunden som bara var…. så bra!
Sen hände andra saker, saker som vi behöver träna mera på, saker som inte är färdiggrundade. Men just nu vill jag inte tänka på dom, jag lägger dom där bak i minnesbanken och tar fram dem en annan dag. För idag vill jag bara minnas allt det härliga, det underbara, alla fina sidor han visade.
Min lille Iver blir tre år om drygt en månad och han har mognat, han börjar bli vuxen! Saker börjar falla på plats, polletterna ramlar ner och det känns så himla roligt!
Iver är, som jag har sagt hela tiden, en mycket speciell liten kille med egna föreställningar om hur världen bör se ut. Jag har fått vända ut och in på mig ibland för att hitta rätt verktyg att träna honom i jakten. Därför känns det extra kul att nu få skörda!
Jag gillar A-L´s tänk väldigt mycket, hon gör allt så enkelt och tillgängligt, hundarna lär sig svåra saker utan minsta krångel. Förra gången jag gick för henne var för flera år sen med Keno, jag gillade henne redan då och nu när jag har betydligt mer i min egen ryggsäck, uppskattar jag hennes tänk ännu mera. Imorgon blir det återigen en heldag med A-L!
När jag kom hem ikväll fick Iver gå in och sova medan jag och Keno tog en rejäl promenad. Vi stannade några gånger och gjorde tok-roliga uppletandeövningar, mycket uppskattat av pöjken!