Varg!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Igår åkte jag, Magnus och Ingela till Filipstad för att lyssna på Tobias (som berättade att han själv bor i ett vargrevir med sina hundar) från SWDI. Föreläsningen handlade om hur man hanterar hund kontra varg. Jag har ju tidigare gått för Tobias och ska ju även gå en hel helgkurs i spår med honom nästa helg, och det jag gillar hos honom är hans kunskap och att han är konkret. Jag var lite rädd att det skulle bli lite hätskt därinne (det är ju en hel del varg just i Filipstad), men det var en väldigt trevlig stämning.

Vad lärde vi oss då? Jo, bland annat detta:

Det går inte att se på enbart tassavtryck om det är en varg eller en hund (det där med krysset i mitten stämmer inte) utan man måste spåra dem, oftast flera km, för att genom deras gång mm kunna konstatera att det är varg.

Det finns vargar som leker med vissa hundar, och biter ihjäl andra. Alla hundar är för vargar främlingar (=hot).

Våra hundar lever med sin familj, men har även bekanta (både hundar och människor) som de träffar ibland, och de har även främlingar. Hundarna avlas ju för att gilla andra individer, de ska helst inte vara främlingsfientliga.
Vargarna där emot lever med sin familj, resten är främlingar. Och främlingar är ett hot.

En flock består av mamma och pappa och deras barn, även ev äldre barn. En etablerad flock blir aldrig större, förutom deras ungar som föds (men också flyttar ut så småningom), så bor man i ett vargrevir har man samma antal vargar hela tiden i just det reviret. Har man dock flera revir finns det förstås fler vargar.

Man pratar inte längre om Alfa, Beta osv utan vargarna lever i familjer i Skandinavien.

De unga vargarna som ska flytta hemifrån börjar ibland med att ge sig iväg hemifrån en bit för att sen komma tillbaka, gå iväg igen osv tills de slut flyttar ut för gott.

Det finns få sändarförsedda vargar, ingen i Värmland.

Det är lika vanligt att hundar spårar upp en varg som att vargar spårar upp en hund.

Flest jakthundar dödas av varg mellan september till december och på tidig morgon.

Om man möter varg med sin hund ska man först och främst få in sin egen hund (ha en bra inkallning!) och sen försöka skrämma bort vargen genom att skrika, vifta med armarna, slå med pinnar mot trästammar.

Det finns pinglor och det finns västar att köpa för att skydda sin hund (gäller väl främst jakthundar). Sen gäller det att ha koll på sin hund, inte låta den springa iväg själv i skogen.

Vi fick se några korta filmer där en hund släpptes på björn (en hund tränad för det) och det var intressant att se hur björnen styrde det hela, hunden höll sig på samma avstånd från björnen hela tiden, när björnen gick följde hunden efter och när björnen stannade, stannade hunden. Björnen gjorde sig ingen brådska. Men sen släpptes ytterligare en (tränad) hund och då vågade sig den första hunden sig närmare björnen. Björnen var då otroligt snabb att vända och springa mot hunden. Björnen sprang förbi filmaren på bara ca 5 meters avstånd…

Det var som sagt en trevlig kväll med konkret information. Vad vi märkte fanns det en jägare där (fanns kanske fler) och han var av den lite äldre stammen (sa själv att han var runt 60 år). Han blev förvånad när han frågade hur han skulle gå till väga när han ”jagade in” sin unga stövare och Tobias svarade att han får ju följa med hunden ut och lära den att bara spåra vissa djur (tex enbart älg). Hans kommentar fick mig att le: ”Va, måste jag följa med hunden ut i skogen när den ska släppas? Då måste man ju ha kondition!” Och jag gillade Tobias svar: ”ja, det måste man ju ha i all hundträning.” Haha, ja det går ju inte att sitta på en stubbe i skogen och dricka kaffe och vänta på att hunden ska komma tillbaka… Tobias poängterade att om alla jakthundar tränades att hålla sig till sitt jobb och inte tex byta spår från det de egentligen ska jaga, till att spåra varg, skulle fler hundar klara sig undan vargen. I mina tankar är det ju inte svårare än det vi tränar, hunden ska följa det spår vi bestämmer, trots alla störningar av andra personer, djur mm, lite åt ID-spår-tänket.

Jag är absolut inte ute efter en vargdebatt här på min blogg, jag är varken i ”för-laget” eller i ”emot-laget”, jag vill bara kunna fortsätta leva här ute på landet och kunna gå i skogen med mina hundar. Jag vill att det ska vara lagom, att det blir drägligt att leva här. Vi bor inte i ett revir idag och kommer kanske inte att få ett här heller då vi bor mellan två sjöar och det blir lite för trångt för vargarna. Men däremot finns vargarna häromkring och nu på vintern är de här på ”besök” då de kan korsa isen på sjön.

Men visst tänker jag annorlunda idag när jag är ute med mina hundar, de måste hålla sig närmare mig och jag har alltid koll, kopplar inte av lika bra. När nästa valp flyttar in hos oss (förhoppningsvis är det många år dit) kommer jag nog att tänka på ett annat sätt redan vid inlärningen så vi ändå kan ha sköna promenader i skogen. Men det beror ju förstås på hur situationen ser ut då…

Det kändes skönt att få mer kunskap om det här och jag känner mig lite lugnad. Desto mer kunskap desto mindre rädsla stämmer bra.

Ikväll träffade jag Anna och Ingela på Karlstad Bk för lydnadsträning. Keno var helt vild, märks inte att han blir sju år i mars… Heeelt galen, han tyckte det var så kul att få träna igen! Vi tränade på en del bruksmoment, ff, framåtsändande, kryp och skall. Iver fick ta upp brukset igen efter uppehåll. Först fick vi hjälp med ff av Anna och sen tränade vi själva. En del saker hade mognat, som krypet, skallet och ställandet på inkallningen. Däremot var det svårt med fram till target, men när jag satte ihop det med sakta gick det faktiskt bättre (!), så det finns hopp…