Keno spårar på grus.
Igår dök Ann Kristin med hund och make upp här i Näs. Jag hade lagt spår innan de kom, ett viltspår till Cherie och ett bruksspår till Keno. När jag la Kenos spår korsade jag viltspåret två gånger. Spåret låg i fyra timmar. Keno spårade riktigt bra, gick över några vinklar, men tog också många vinklar bra. Han hittade sina pinnar och störningen av viltspåret noterade han bara genom att snabbt kolla av dem, för att sen välja att fortsätta på sitt eget spår. Duktig kille!
Sen fick Cherie spåra. Även hon fick störning i sitt spår, då vi innan gått där alla tre plus Keno, över hennes spår. Det blev en utmaning för henne som hon löste fint. Hon tuffade sen på, lugnt och fint, fixade både återgång och bloduppehåll bra.
Vi avslutade träningen med att alla tre hundarna fick göra några lätta linjetag mot ett målområde.
Resten av dagen igår bestod av städning, både inne och ute, bokföring, långpromenad och en massa annat.
Idag drog jag och grabbarna till Kristinehamn för att spåra tillsammans med Pernilla och Erland. De hade hittat ett jättebra ställe med bra grusvägar där man även kunde byta terräng till skog.
Keno spårar fint i kärnan med låg näsa i gruset.
Keno igen.
Keno-dottern Vilja är en riktig begåvning på hårda spår!
Ivers och Viljas spår korsade varandra flera gånger och vi tog spåren samtidigt. Här har Iver fullt fokus i spåret, han har precis vinklat över gruset och i och med det även korsat Pernillas spår. Det gjorde han hur fint som helst. Vilja är lite nyfiken på varför vi dök upp där…
Iver spårar på, tar ingen som helst notis om Pernilla och Vilja.
Och när Iver hittar sin metallbit och jag berömmer, spårar Vilja fint förbi!
Sist, men störst, ut var Frigg. Han visade var skåpet ska stå, verkade vara född till det här. Han spårade så himla fint!
De här hittade Keno i sitt spår.
Och de här fanns i Ivers spår.