Iver i labbet, vid specialsökträningen.
Ända sedan Iver var liten och jag tog mig en funderare på det här med inlärning av spår, har jag velat gå en ”riktig” spårkurs. Iver är ju visserligen inlärd på hårda spår och spårar betydligt mer i spårkärnan än vad Keno gör (och Keno gör det han är lärd), men jag har känt att jag vill lära mig mycket mer om denna ädla konst.
Så i fredags drog jag och vovvarna till Hundcampus i Hällefors. Med tanke på att det ligger knappt en timmes körning hemifrån borde jag varit där tidigare, men det har liksom inte funnits tid…
Men nu så var det alltså dags!
Fredagkväll började med ett teoripass där jag fick lära mig deras syn på det här med inlärning och mycket annat. Natten tillbringade jag och grabbarna i ett rum på Hundcampus.
Lördag morgon och förmiddag var det först mer teori och sen jobbade jag och Iver i labbet. Iver fick testa specialsök, han skulle peka ut te. Och det fattade han blixtsnabbt! En helt otrolig inlärningsteknik!
Iver markerar te.
Efter lunch fick jag först gå spår med hunden ”Lasse” (som var en lurvig, liten krabat med utstående ögon, gjord av en sopkvast…). Spåret gick inomhus och meningen var att jag skulle känna på hur det kändes att spåra med en hund på det här helt nya sättet, innan jag testade med en riktig hund. Lasse skulle följa det blåa spåret, det gula var störningsspår och det röda var ett färskare störningsspår. Jag skötte mig väldigt bra, enligt instruktörerna, kul att höra.
Sen var det dags för Iver och mig att få testa den här nya metoden. Vi skulle spåra tillsammans med en id-hund så tillsammans med henne och en instruktör åkte vi ut till en folkracebana. Där lade hon spår till mig och jag till henne. För mig blev det här ett helt nytt tänk! Vi rekade först spåren genom att gå någon meter vid sidan av där spåret skulle läggas, här var det inte prat på att ha avstånd mellan spåren… När vi rekat klart hade vi alla stått på det ställe där Ivers ena vinkel skulle läggas…
Ivers spår gick i sand, så jag skulle se alla fotspår. Han fick fyra vinklar och två störningsspår som gick bredvid hans spår, kanske en halvmeter ifrån, plus att det vinklade bredvid hans vinklar.
Det var första gången vi testade denna nya teknik, så självklart kunde ju inte Iver, men han köpte träningen snabbt och jag fick många belöningstillfällen. Det var extra kul att han inte alls brydde sig om störningsspåret och att han fixade den svåra vinkel där vi alla stått tidigare.
Mer labbträning blev det sen, där Iver gjorde framsteg, han kunde nu peka ut teet, även med störning av två andra lukter i två andra burkar. Sen fick hundarna vila på rummet medan jag käkade middag med resten av gänget.
Söndag var det först teori igen, för att sen göra mera träning i labbet. Nu hade Iver sovit på saken och kunde peka ut teet, trots störningar av olika lukter alla i burkarna. Wow, vilken häftig känsla det var! Vilket otroligt häftigt sätt att lära in på!
Före lunch la vi sen spår, till Iver och till id-hunden. Denna gång gick Ivers spår kant i kant med en stig i ett område där mängder av folk och hundar var ute och gick. Och när vi rekade gick vi på andra sidan stigen, dvs en meter från där spåret skulle läggas. Han fick också en vinkel över stigen, två störningspår som gick över hans spår och var helt färska (lades ut precis innan Iver gick spåret) och sju små, små apporter i spåret. Det som också var en ny grej för mig var att vi inte la ut apporterna förrän det var dags att spåra, alltså inte i samband med att vi la spåren. Detta för att inte lägga dem i motvind så hunden får vittring på dem innan och slutar spåra och istället letar apporter. Alltså fanns det ett färskare spår av spårläggaren en meter till höger om det spår han skulle spåra…
Tre timmar senare var det dags att spåra! Iver hade gott minne från gårdagens spår och tog mina tecken jättefint! Han spårade också bra, fixade vinkeln fint, spårade fint över störningsspåren och hittade alla apporter. Jag var helt lyrisk, vilken grej!
Det var extra kul att få se id-hunden i jobb också och att få lägga spår till den. Jag lärde mig mycket av det. Keno var med hela helgen och skötte sig exemplariskt med att ligga själv på rummet de timmar vi tränade i labbet. Sen hade vi lång lunch båda dagarna så han fick träna både jakt och lydnad plus långpromenader, så han var nog ganska nöjd han också. Tanken är att den här nya tekniken ska läras in även på Keno, även om det säkert kommer ta lite mer tid, då han haft flera år på sig att spåra med en annan teknik. Men vi har hela vintern på oss! Det ska bli jättekul och känns som en rolig utmaning!
Under helgen blev jag lite nyfiken på att träna Iver till en id-hund, vi får se hur mycket tid och pengar det skulle ta, roligt skulle det vara i alla fall. Han var verkligen blixtsnabb att lära sig! Jag fick också höra många gånger av flera av instruktörerna att jag var en bra hundtränare, med en väldigt bra tajming och känsla, det var riktigt roligt att höra!
Efter avslutning tuffade vi hemåt igen, med både nytt sätt att träna spår, grunder i specialsök och nytt sätt att lära in riktningsbestämning med i bagaget! Nu ska vi träna massor! Och lite sugen är jag på att åka tillbaka igen för mer labbträning och utveckling av spårandet…
Man blir trött av en helgkurs, även om man bara är maskot…