Tisdag åkte jag och Lollo till Västerås för att dela på några träningstimmar för Tova Lind. Iver fick tre pass, första ville jag att hon skulle kika på vårt fria följ. Vi har ju inte tränat det mer än någon enstaka gång sen tävlingen i april, sen har det bara varit jaktfot och det är ju inte riktigt detsamma. Hon tyckte han har ett fint fritt följ, bra fokus, bra attityd och ser pigg och glad ut. Kul att höra! Vi kikade dock lite på vänster om halt där det blev ännu bättre än förut genom att jag flyttade mig annorlunda. Och sen fick hon ge ris/ros för mina steg åt vänster där mina kära träningsvänner säger att jag gör fel… Och det tyckte hon också, hehe. Så det justerade vi också.
Nästa pass blev framåtsändande. Hon hade samma tänk som mig, skillnaden var bara att hon hade några steg till på vägen, och det köpte jag med hull och hår. Det känns helt klart mer reko för hunden. Iver, som endast har kört några sakta-pass fick prova på, och vi kunde snabbt sätta ihop flera saker. Så nu ska vi fortsätta med sakta, hon gjorde samma som mig, att när jag går ska han gå, när jag stannar ska han stanna, utan kommandon. Han ska inte starta innan jag börjar gå. Sen ska stadgan på att stå stilla när jag står bakom byggas på med mer avstånd mellan oss. Om han börjar dra i kopplet (ska köra koppel igen en stund) och sen bjuder på att inte dra, är det varsegod direkt.
Först springa till musmatta, sen lägga på stora störningar i form av boll som externbelöning nära targeten, han ska ändå välja targeten först. Han ska inte lämna targeten förrän jag ger klartecken (varsegod).
Så småningom ska jag sätta ihop target med boll framför istället, han måste stanna på targeten tills jag ger klartecken. Då formar vi ett framåtsändande ganska fort.
Sista passet kikade vi på krypet. Iver har haft ett fint kryp, men nu när vi inte tränat har han börjat resa sig ibland, han förstår inte helt, plus att han kryper åt höger. Inga stora saker där, mer hur jag tar steget, belöning innan steget är klart, Iver ska bara krypa med mitt vänsterben, höger ska han inte följa. Belöningsplacera uppåt. Se till att han håller positionen. Säg ”kryp”, belöna att han ligger stilla. Han ska starta när jag rör mitt vänsterben, inte på röstkommando. ”Lägg dig” när han reser sig. Det här är så som jag har tränat med Keno också, men man glömmer fort… Vi fick bra tips och Iver fick ett mycket bättre kryp.
Det var kul att få träna för en instruktör med Iver, det har vi inte gjort sen han var liten plutt, och då var det ju inga moment klara, utan mycket mer på grundnivå. Han sköter sig fint, är otroligt snabblärd och kul att jobba med.
Pappa Keno fick bara vara med som maskot denna dagen, inte helt enligt hans önskemål… Keno har faktiskt inte tränat nåt alls denna veckan och det enda Iver har tränat är just det i Västerås.
Igår hade jag sista gången på apporteringskursen. Det blev en mycket blöt och mörk kväll som slutade med att Magnus fick dra loss en kursares bil med traktorn…
Idag blev en sån sån där dag där jag avverkade ärenden. Först hämtade jag ut springskorna, som varit på lagning. Nästa stopp var Studiefrämjandet, där jag fick en trevlig pratstund med Hasse, det gällde samarbete med mitt företag. Åkte vidare till veterinären, där jag insåg att jag glömt handväskan på Studiefrämjandet, åkte tillbaka och sen tillbaka igen till veterinären. Tog med Keno in, dels för att han älskar att vara där, dels för att han skulle prova täcke. Och han tyckte det var succé, han charmade ju förstås henne i receptionen, fick godis, bjöd på några tricks. Sötnosen! Och ett täcke köpte jag, bra att ha som förebyggande, ett back on track, nättäcket.
Åkte vidare till Forshaga, köpte mera rödfärg, stannade hos mor och far, tog en promenad med mamma och vovvarna. Efter det en kopp varmt te och mysigt prat. På hemvägen handlade jag lite mat, och sen hem.
Nu ä´rä gött å slö ner römpa i söffa!