Kanske inte så mycket rent fysiskt men psykiskt. Speciell kommer han alltid att vara, men i och med det väldigt personlig och charmig också. Jag pratar om Iver förstås…
Igår hade SSRK träning som vi hängde med på. Vi var fem st i min grupp där vi gjorde en kanonbra övning. Vi varierade att skicka på markeringar och linjetag. Linjetagen var svåra, både längd och terrängmässigt för Iver. De flesta körde dubbelmarkeringar men jag valde 1+1 istället. Han spikade markeringarna hur fint som helst. Jag gick närmare på linjetagen men ändå ganska långt för att vara oss. Och han fixade alla tre områden så fint. När de andra körde stod vi bredvid och väntade, lite småjobbigt ibland men för det mesta fungerade det riktigt bra. Jag är så himla glad, detta trodde jag inte för ett år sen!!!
Efter övningen gick jag iväg för mig själv och Iver fick göra två små sök. Ett med tre änder och ett med tre duvor. Duvorna skopade han in i farten och lämnade alla i handen. Första anden kom i handen, men de sista två tyckte han var så mysiga så de ville han gärna lägga ner några meter framför mig och ”gosa” med… Ändå supernöjd med hans framsteg så här långt!
I fredags blev det en springtur innan vi satte oss och grillade och myste på altanen. Lördagen höll jag en heldagskurs i tävlingslydnad, så det blev inte mycket mer gjort den dagen.
Hela söndagen ägnade jag mig åt att plantera blommor, rensa rabatten och runt buskar mm. På kvällen fick Iver ett träningpass. Vi tränade på att vända i vattnet och vi började nosa på linjetagstecken i vatten. Sen fick han vara med mig när jag kastade mm åt Lykka.
Keno har sträckt sig lite lätt i en muskel så han har tagit det lugnt några dagar, något som inte är så uppskattat… Men på torsdag är det tänkt att han ska få spåra igen!
Ikväll är jag figurant på MH så hundarna tillbringar hela dagen och kvällen med husse.