Och så fick vi en massa motion. Men där slutar pluspoängen….
Träffade Therese i Molkom idag för spårträning. Medan spåren låg tog vi en rejäl promenad. Iver fick sen börja spåra. Han tog sig an spåret fint, hittade första pinnen. Spårade på, läääänge! Spårade ännu mer men nu började han vela lite. Till slut vände han sig till mig och sa: ”du, nu vet jag inte var jag är, eller vart spåret går”. Jag gick tillbaka för att försöka hitta spåret någonstans, det var ju några snöfläckar här och där så jag kunde se T´s fotspår. Men nä, vi hittade inget spår… Så jag selade av och så gick vi runt lite i skogen på väg tillbaka, jag ville se om vi ändå kunde finna på det igen. Efter en stund vädrade Iver och for iväg, yes, nu har han säkert en pinne i näsan tänkte jag och följde efter. Efter lite letande hit och dit drar han in under en gran och kommer fram med…. DEN HÄR:
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta… Men Iver var sååå nöjd! Ett älgben är mumma! Bara att knalla tillbaka till bilen…
Nu var det Kenos tur och T hade lagt ett jättebra spår till honom som gick en hel del på kalhygge och skogsvägar / stigar, precis det han tycker är svårast. Och han spårade sååå himla bra!!! Tog sig an alla utmaningar jättebra! MEN HAN MISSADE ALLA PINNAR! Trodde inte det var sant! Nog för att vi just börjat träna med skogspinnar men de sista gångerna har det ju gått jättebra, aldrig någonsin har han missat samtliga pinnar!
Ja, skratta eller gråta… Vad gör man…?! Bara inse att det inte var vår dag idag… De spår jag lagt till Thereses hundar gick inte heller direkt smärtfritt. Men vi kunde i alla fall konstatera att vi fått massor av motion och solen sken och värmde skönt. Nya tag en annan dag…
Hemma igen har jag grejat ute på gården, bland annat fixat med fårstängslet och gosat med Mari, Jimmy, Therese och en av ”barnen”. Jag sa imorse att när solen gått ner ska jag städa. Det ångrar jag nu, solen är snart nere och jag känner inte alls för att städa…
Jag har idag äntligen tagit tag i att göra ordentliga skogspinnar som är märkta, för vi behöver visst träna på det, hehe!
Igår var vi på besök i Öna. Först en promenad med alla hundar och Julia, sen en kopp te och en massa prat inne hos Mari. Trevligt!
Imorgon är det dags att träna med Värmlands-stollarna, bara hoppas vi har bättre lycka med träningen då…
Ja, det var också en spårdag… Trösten är att det garanterat går bättre nästa gång! 😉 Kram