Trevligt!

Spex greppar metallen.

Jag tycker det är trevligt att få veta att ett av mina tidigare blogginlägg gjort att diskussioner har startat. Även om man står så långt isär det går i sina åsikter och aldrig kommer att kunna mötas på halva vägen lär man sig alltid något av att lyssna på andra och deras åsikter. Det som är viktigt är att skilja på sak och person! Det är väldigt tråkigt om det blir någon sorts pajkastning, det mår ingen bra av.

En annan trevlig sak som hände igår var att Lisa och Spex kom hit och hälsade på! Alla andra gånger vi har setts har det alltid varit fullt upp med kurser, prov osv och man har alltid sin egen hund i snöret. Så det var himla trevligt att kunna sitta ner och prata om hundträning men också en del annat. Herr Spex visade också hur himla mysig och trevlig han är, han skulle gärna få flytta in här i Näs.
Träning hann vi förstås också med. Keno fick ett hårt spår på 1 km med sex skogspinnar. Han löste spåret fint, missade tyvärr en pinne men tog de andra pinnarna med hög entusiasm. Spex och Iver fick träna lite lydnad. Iver fick träna linförighet med Lisa som störde en del, det löste han fint. Läggande och inkallning tränade vi också. Sen sköt Lisa fyra skott när Iver låg plats och det gjorde han så bra!

Spex och Lisa tränar fritt följ.

På eftermiddagen tränade vi jakt. Iver gjorde sina längsta markeringar någonsin, de var nog närmare 150 m långa. Fyra målområden låg ute så vi varvade markeringar, minnesmarkeringar och de olika målområdena. Båda vovvarna var ute samtidigt så de fick träna passivitet emellanåt också. Jag är så stolt över Iver! När vi tränat klart fick Keno komma ut och ”städa upp” på de olika målområdena. De blev ju helt dolda för honom och jag tyckte han gjorde det mesta riktigt bra.

I tordags tränade vi också jakt med Micke, Therese och Maria. Då fick Iver krångliga markeringar tillsammans med flera målområden och en hel del passivitet. Känns som att mitt ”nytänkande” kring kast, tecken och hethet verkar funka, kul!