”Trän dä han int´kan, å lägg unna dä han ä säker på”

(Det ska uttalas på Hagforsmål…).

Jag har tidigare gått kurs för två bra instruktörer här i Värmland och fast det är ett bra tag sen har jag försökt anamma den enas ”ordspråk”. Ett annat uttryck som fastnade i min hjärna var: ” Löt´en sim tiss han spyr”. Den här personen har en underbar dialekt, som pratas bara 5 mil från där vi bor men ändå är den långt ifrån så som vi pratar… Han har så rätt i sitt tänk! Det gällde jaktkurs den gången men tankarna fungerar ju så klart i alla grenar. Vad lätt det är att träna det som redan går bra och som hunden kan och sen åka hem med en känsla av att ”jäklar, vad bra träningen gick idag!”, istället för att faktiskt träna det som inte fungerar eller är befäst ännu. Sen ska man ju förstås inte glömma att träna sånt som hunden kan också, antingen för att ”kolla av” eller för att förbättra/förändra.

 Det är en bra tanke att ha med mig när jag strukturerar upp vår träning och jag försöker varje gång att utmana hunden , göra nåt som är svårt och nåt som kan bli ett misslyckande. Fast vad är egentligen ett misslyckande? Inte värre än nåt annat. Om övningen blir fel är det bara att tänka om och lägga upp den så att hunden gör rätt. ”Gör om, gör rätt”. Den häftiga träningen med omvänt lockande gillar jag verkligen för där ser jag på mina hundar ”att mig lurar du inte!” Jag gilllar att öka på lockandet så att det nästan, nästan slår över, så hunden precis med nöd och näppe klarar av att avstå. Himla häftigt att se, för det är ju hunden som tycker att den vunnit, att det är den som styrt övningen och segrat.

Igår tränade vi i ridhuset med Mari, Therese och Hanne. Keno började med sitt i grupp och sen tränade vi det mesta av elitmomenten. Lykka löper och var inne samtidigt, något som Keno oftast inte bryr sig om. Mari påtalade att jag skickade helt fel till konen/rutan (tack, Mari!), jag hade helt fel vinkel, det blev extra svårt för Keno men å andra sidan klarade han det, dock inte helt klockrent. När jag sen ställde mig rätt gjorde han det så fint. Han har fortfarande lite svårt att stanna vid konen när apporterna ligger ute men förutom det känns alla moment riktigt bra.

Iver fick börja med en plats tillsammans med Pippi och löpande Lykka. Hanne stod som ”skytt” bakom. Efter att ha tränat det några gånger nu kändes han väldigt lugn och fin och låg tungt, härligt! Han hade en otrolig fokus på linförigheten, framförgåendet,läggandet och apporten. Sen tränade vi lite kryp och hopp också. Vi hade en genomtänkt rörig träning igår där det blev väldigt mycket störningar hit och dit och jag älskar det! Iver fixar det där galant, fast han drog på Lykkas boll en gång, hehe… Efter en plats till var det dags för budföring med ”skytt” och det var här den stora utmaningen kom… Iver är ju som bekant FÖREMÅLSINTRESSERAD och ute i ridhuset låg koner, apporter, vittringspinnar i mängder. Jag såg hur han kikade på dom när vi gick från mottagaren men jag ville ändå utmana honom, prova. Första skicket – spikrakt till rutan, snodde en kon. En chans till – sprang direkt och apporterade en apportbock. Bara att inse, det var för svårt. Plockade bort det mesta, gjorde om hela övningen, nu funkade det klockrent. Väldigt nöjd med träningen, knappast ide att träna om man inte lär sig något varje gång…

I måndags fick jag med maken på en PW i Molkom och efter det styrketräning. Och idag blev det återigen en PW och sen fick Iver göra en plats där jag sköt tre skott. Innan hade jag lagt ut två änder. Efter platsen fick han gå jaktfot ett tag och till slut fick han hämta änderna. Tanken var att han, för att få hämta änderna=belöningen, skulle han först göra en plats på 5 minuter och gå jaktfot. Bra tankar som kommer från Eva Thoren-Söderström.

Nu ska vi ha en lugn hemmakväll, inte så ofta det händer på vardagarna… Tända ljus, en kopp te och Macahan i rutan, kan det bli bättre…?!