Ibland undrar jag om det inte är mitt fel… Mitt fel att jag har så glada, hoppiga och trimmade hundar… För trimmade är vad dom är! Särskilt Keno… Jag blir ju så himla glad när dom gör rätt, när dom försöker göra rätt och när dom gör helt galna saker på sina egna vis. Jag har fått höra på någon kurs att jag ”inte får vara så glad”. Och med glad menar jag inte flamsig och ostrukturerad eller yvig. Nä, bara att jag är glad över mina goa hundar och kan skratta åt deras misstag istället för att bli sur… Kanske är det därför mitt ”fel-kommando” just är att skratta åt dom… Om det nu gör att dom får in överväxeln ibland, ja, då det väl bli så… Kanske är det därför jag ibland tycker det är jobbigt att träna jakt eftersom i den träningen måste jag alltid vara så lugn och får inte bli för glad…?! Jaja, vi får se hur långt dom kommer i jakten med en matte som jag…
Vi träffade Helen, Gudrun och Nicole i inomhushallen i Kristinehamn idag. Iver fick först göra en plats med en annan hund. Han har börjat pipa lite i början och jag tror det har att göra med att vi tränat en del plats med skott. Han lugnar sig dock ganska fort och blir tyst. Sen bestod Ivers träning mest i att sitta bredvid och se andra (även Keno) träna. Nyttig träning för Lilleman som har svårt för det. Han gjorde några bottennapp men skötte sig största delen riktigt bra ändå. De korta stunder han tränade fick han göra ytterligare en plats med tre andra hundar och sen träna linförighet, stadga, apportering och kryp (första gången han kröp 4 meter! Jippie!!). Och det med mängder av tät störning av andra hundar och mattar, han sköter den enorma störningen så bra.
Farsan Keno fick ju träna en hel del då Ivers träning att sitta och vänta förutsatte att Keno tränade. Men Keno misstyckte inte… Men jösses, vad glad denna hund är! Han tränade 20 minuter med bara fritt följ där jag petade, utmanade och höll mig nära alla störningar och han var lika glad, hela tiden. Han fick också träna fjärren, kon/apport, rutan där jag även gick ”rundan”, det var första gången jag la till det. Vi tränade även vittringen och där var det både ris och ros, vi måste träna detta J***a moment massor av fler gånger… Krypet gjorde han fint, det är verkligen toppen med speglar, jag kan kika på hur han rör bakbenen utan att böja mig.
Efter träningen hade Magnus fixat mat, det var bara att sätta sig och äta. Lyx! Sen tog jag och vovvarna en långpromenad och sen fick vi finfrämmande av Emelie och Fredrik, Izos matte och husse. Izo är Ivers bror. Så himla kul att träffa dom! Tyvärr var inte Izo med, hade varit roligt att få se honom också!
Kvällen bjöd på 30-års kalas hemma hos Jimmy och Therese.
Imorgon är vi ett gäng entusiaster som ska ses ute i skogen och lägga spår, träna jakt och ha det trevligt!