Keno och Iver önskar God Jul!

Keno
Det största misstaget gjorde jag nog för nästan två år sen egentligen… Att inte förstå att genom att ha date med Isa skulle en ligist komma till vår flock! Hur kunde jag missa det? Jag menar, hur kunde jag vara så blåögd? Min son har växt upp nu och han visar nu som då sitt hetsiga humör, som går ut över mig, bara mig, aldrig någon annan… Men jag håller honom i korta tyglar och för det mesta överlåter jag det till matte eller husse, jag menar varför ska JAG sänka mig till hans nivå..? Skulle inte tro det! Men ibland får han sig ju en blänkare förstås. Han är en rolig prick också, vi leker och stojar och har sällskap av varandra när husfolket jobbar. Jo, han är nog inte så illa ändå! Om det inte vore för hans hetsiga humör…

Vad har jag åstadkommit under året då? Tja, en hel del starter i elit spår har vi gjort men inte lyckats få till det där sista certet, 1,25 poäng har vi varit ifrån det som närmast… Vi har också startat freestyle, det var riktigt kul, jag fick hoppa och studsa hur mycket som helst! Nästan… Och fast vi var helt gröna på det var vi bara nån poäng från uppflyttning.

Några eftersök har vi varit ute på där jag har skött mig hur bra som helst, viltet har vi hittat varje gång! Två starter på WT gjorde vi under året, där jag skötte mig fint i första elitstarten men på andra tror jag faktiskt att Balla Allan var framme lite… Jo, han var nog med om jag minns rätt… Blev inte många poäng vill jag minnas, hehe! I början av året föddes den andra kullen som jag är pappa till. Som tur är följde ingen valp med hem hit denna gång, fast matte var bra sugen, då hon tror stenhårt på den kullen. Skönt att hon tog sitt förnuft till fånga! Under hösten har vi tränat en hel del svåra, krångliga, snurriga spår och jag har fixat dom sååå bra! Jösses, vad mycket man hinner på ett år! Och allt kommer inte med här. Jag är i alla fall fortsatt världens bästa Keno-kanonkula alias Mammas pöjk och humöret är som alltid på topp!

Iver
Jag kallas Junior, Lilleman eller Iverson. I bästa fall… Fast ganska ofta kallas jag också Bitchen i Näs eller ligisten… Det bor en stor man, en väldigt stor man, i min lilla kropp! Och han är lite bullrig ibland, han har lite humör! Det är ballt, det ska man ha! Jag är riktigt, riktigt cool! Matte påstår att jag har ärvt farsans motor, fokus och koncentration, liksom föremålsintresse och spårförmåga. Men min personlighet har jag köpt på postorder, säger hon… Den liknar ingen annans, varken farsans eller morsans. Fast hon gillar mig ändå! Jättemycket! Det är säkert för att jag är så söt! Och så smart!

Fast jag bara är 1,5 år har jag hunnit tävla bruks redan. Visserligen bara en gång, men det ledde ju förstås till uppflyttning! Ja, vad trodde du? Spårförmågan är hur bra som helst och lydnaden satt perfekt (jaja, matte sa att det fanns lite att fila på men vad vet hon?). Två starter på WT har jag gjort och där impade jag minsann på första starten! Andra starten gjorde jag det mesta bra, men två stationer var lite för svåra för mig påstod dom… Vad pratar dom om…?!

Två gånger har jag sprungit i vänstervarvet. Det där är inget för mig, jag är för söt sa domaren… Hehe, det är ju det jag säger! Söt OCH bäst! Mina snygga höfter och armbågar är röntgade och jag har glidit runt på en MH-bana. Där gjorde jag succe om jag får säga det själv! Blev bara så himla besviken när jag inte fick springa och kolla i skogen vem som sköt!

Just det! Jag har varit hos veterinären också! Jag åkte på en hemsk magsjuka som gjorde mig helt däckad! Matte blev så ledsen och rädd, trodde jag fått alla möjliga och omöjliga sjukdomar. Men jag vara bara uttorkad jag! Efter några timmar på dropp var jag som en ny hund och fick vara med den trevliga personalen på kliniken tills matte hämtade mig. Busen har minskat under senare delen av året, nu har det bara rykt lite småsaker, som mormors julgodis tex. Men mobiler, fläskfiléer, kanyler och annat kul har jag hållit mig borta från. Växt ifrån det liksom… Over and out från super-ligisten!