En ligists betraktelser…

Idag hände det! Jag hade en nära-döden-upplevelse!! Jo, det är helt sant!!

Det började redan imorse. JAG FICK INGEN FRUKOST!!! Tänk er den! Farsan Keno glufsade i sig sin mat i köket medan jag fick sitta i bilen! Som att jag inte skulle fatta att han åt ändå! Jag menar, vad gör vi varje morgon klockan 6.00, varje dag, året om??? Jo, äter frukost!

Sen drog jag, farsan och matte iväg! När vi kom fram blev jag såååå himla glad!! Vi var på det där trevliga stället där alla hälsar på en och man får godis. Jag älskar att vara där! Det kallas visst veterinären… Men sen inne på ett rum… Det var då det hände! Jag höll på att dö!!! Det är helt sant! Den snygga killen, som kallades Vet, försökte krångla med nåt, han ville sticka nåt uppe i huden vid mitt huvud. ”Det gör mindre ont och är trevligare för hunden”, kläckte han ur sig. Ä´ru inte rektigt klok, göbbe??? I mitt huvud skulle det INTE stickas in nåt! Så det så! Jag krånglade mig ur det hela, gång på gång. Och se, jag vann! Han gav upp!

Men istället kom dom på att det skulle stickas i mitt lår! Dra ballen i gruset (det uttrycket har min farbror Tico lärt mig)!!! Dom måste vara helt gaaalna på den där veterinärkliniken! Jag skreeeeeek!!! Allt vad jag hade!!! På hjälp förstås!!! Och min lilla, smidiga kropp gled ur mattes fina grepp, hehe!

Helt plötsligt var jag omringad av fyra personer! Jag satt som ett skruvstäd i mattes knä, två andra (som jag INTE kommer att nämna i mitt testamente) höll i mina bakben och den fjärde, Herr Vet, stack mig i låret. Det var då jag förstod att jag skulle dö! Min sista stund var kommen! Jag skrek för allt jag var värd ”rädda mig, någon! Vem som helst!” Men ingen hörde mig! Jag skulle dö… Goodbye, wonderful world…

Kände mig så trött! Nästan direkt dom släppte lös mig. Jag somnade fort!

Vaknade upp på ett kallt, hårt bord. Matte höll i mitt ena framben. Kliade mig gott bakom örat, kändes skönt! Men vad höll dom på med? Orkade inte riktigt kolla efter, kände mig lite seg. Det surrade till några gånger och sen lyfte matte ner mig från bordet. Och sen fick jag syn på Herr Vet och några andra i blå kläder, hurra! Vad kul att ni är här! Så dom hoppade och studsade jag på en stund Hmm… matte säger att det var dom som höll i mig när jag blev stucken. Men vaddå? Det minns inte jag nåt av! Ett hundminne är väääldigt kort!

Snart började en blåklädd person greja med mig igen. Skulle visst få nåt som hette ”uppvaknande-spruta”. Ä ni helt körda i hövve, eller? JAG VAR JU REDAN VAKEN!!! Nä, så det blev det inget med! Det såg jag till!

När hela cirkusen var över var jag så nöjd! Kändes som jag styrde Vet, ja, hela kliniken faktiskt! Visserligen är jag nu HD/AD-röntad men det var på mina villkor! I alla fall om jag får bestämma! Iver Den Förskräcklige har talat! Ugh!