Han kan stå och titta på lilla lammungen huuuur länge som helst! Hon är ju så sööööt! Undrar om han tror att det liksom är hans nya leksak..?? Eller apporteringsvilt..??
Iver har bekantat sig mer med Johanna, idag hälsade de nos mot nos. Keno gick ju förstås längre och gav Johanna en puss… Det märks att de nya fåren blir mer och mer vana vid hundarna. De är ju invallade så de brukar väl inte vara så där nära hundar annars. Men här, bland tokiga retrievers, blir det på annat vis…
Idag har vi hunnit med en hel del i träningsväg. Först tränade vi här hemma. Iver tränade på vänster/höger svängar, ingångar, fritt följ rakt fram, hopp, läggande under gång, inkallning med störning av Magnus och stadga. Keno tränade ”rumpa-in”, FF, ställande, hopp, kryp och skall.
Sen drog vi ner till Molkom, drog ut svärfar på en kort prommis. Vi hade stämt ”möte” med Therese och hennes hundar. Så även idag tränade vi på hundmöten med svärfar och Iver skötte sig så bra så! Hoppas det håller i sig nu… Den träningen tog bara några minuter så jag åkte till skolan sen och la spår åt grabbarna. Skolgårdarna, vad gjorde man utan dom på vintern? Perfekta att träna på!
Keno fick gå först. Hans spår gick på asfalt, snö, genom en lekpark, uppför pulkabacken, ut på skridskoisen, ut i en skogsdunge, över två gångvägar och förbi två entréer. Han spårade riktigt bra, hittade sina tre pinnar. Han velade lite när han spårade på de plattor, som låg utanför entréerna, men annars gick det fin-fint. Så roligt att han nu kan generalisera att alla spår inte behöver ligga på gräs, skog, grus eller liknande. Nästa gång ska hans spår ha längre liggtid, tror han tyckte det var lite för enkelt idag. Jag vill ju gärna gå dom nästan direkt eftersom det rör sig så mycket folk och hundar överallt. När han hittade pinne nummer två bet han sig i tungan och blodet rann rejält… I snön var det stora fläckar med blod och pälsen på hans bröst var helt röd. Tänk att ett litet, litet sår på tungan kan blöda så. Fast Keno brydde sig ju inte förstås, så vi spårade vidare. Och det slutar ju blöda fort. Jag är van från Java, hon var alltid blodig när vi spårade…
Iver visade återigen att för hans del spelar det ingen som helst roll i vilken terräng/miljö spåret går (kan det kanske bero på hans matte, som lärt in det från början denna gång?). Han spårade bra och hittade pinnarna. Hans spår gick på snö, asfalt, snöhögar, nerför en trappa, över en parkering och slutade i en snöhög. Han tappade det en sväng, när jag hade gjort en vinkel på asfalten nedanför snöhögen men han löste det till slut.
Åkte tillbaka till svärfar/mor sen där vi fick lunch. Tack för det! Drog sen hem och satt ute i solen, på trappan. Härligt! Keno fick massage, katterna solade ikapp med oss och Iver lekte i snön. En mysig eftermiddag!
Kan det vara så att den är döpt efter mig måntro? *stolt*
Härligt med spår! Jag har inte lagt ett enda hårt spår till någon av mina hundar o får nästan lite dåligt samvete för att jag bestämt mig för att spår går i skogen… 😉
Självklart Johanna är hon döpt efter dig!! Hon ska förhoppningsvis också ha smått när som helst så då blir det ”mini-Johannor också!!