Härliga känslor!

Våren är här – härligt!

Våra moment i elitlydnaden (bruks) som vi brutit isär, lagt ihop, ändrat lite på, kedjat om osv, de går ju som på räls nu! Vilken härlig känsla det var igår! Vår träningsgrupp träffades (vi som ihärdigt tränat hela vintern, varje vecka, i ur och skur, oavsett väder) igår och Keno och jag skulle göra ett helt framåtsändande. Åh, han satte det som ett smäck!!! Härligt!!

Keno fick också träna på lite fritt följ och ställande. Fria följet kändes som vanligt bra, ställandet går bättre och bättre. Vi passade på att testa stegen nu också, den har ju varit översnöad hela vintern. Jag undrade just om vår träning från i höstas skulle sitta i, eller om han skulle gå tillbaka till sina livsfarliga ”hoppa på tre ställen så räcker det”. Å, han mindes bra, han trampade sååå fint på alla steg (utom sista, där får vi jobba lite igen). Härligt!!

Hanne var så snäll och hjälpte mig med Ivers träning. Jag ville testa honom i tävlingssituation, alltså med en tävlingsledare som babblar och rör sig, stör helt enkelt. Hans fokus var på mig, bara mig. Tro inte ens han såg Hanne. Vi tränade fritt följ, läggande under gång, framförgående och hopp. Inga moment är klara men vi gjorde delar av dom. Och Iver gjorde det jättebra och med fin och bra fokus. Vi tränade sen lite delar i apporteringen själva, det går också fint, han håller emot bra när jag drar i apporten. Härligt!!

Innan hundträningen igår tog jag med vovvarna på årets första joggingtur. Vi sprang inte så långt, jag kände till och med att jag skulle kunnat sprungit lite till. Härligt!!

Idag tog jag med några dummiesar i ryggsäcken och begav mig till skogs med hundarna. Det var så underbart väder så jag kunde bara inte gå in och träna mig själv, som jag egentligen skulle. Istället blev det en två timmar lång promenad med ett litet stopp för träning. Grabbarna fick varva sitta still och vänta, hämta markering och springa på linjetag. En lugn och fin träning. Inte så svårt för Keno kanske men väldigt bra träning för Iver.

I måndags däremot var jag och tränade kick-boxning som vanligt. Det är ännu roligare nu när jag fått med grannen också, vi slåss mot varann, hehe. Innan träningen hann jag ut med grabbarna en timme, det blev tyvärr till att pulsa i lår-djup snö sista biten, varför väljer jag jämt fel väg???