Kanske gör sig åldern påmind, eller det faktum om att min lilla ligist här hemma ger mig gråa hår ibland… Han och jag har just nu lite olika uppfattning hur man beter sig när billuckan och grinden innanför öppnas. Jag tycker att man som hund snällt väntar tills ett ”varsågod” kommer (vilket han också fått göra sen han flyttade hem till oss) medan ligisten har som sport just nu att så fort minsta lilla glipa finns, liksom rinna ur bilen innan jag hinner blinka… Dessutom håller inte Ronnys (Opeln) baklucka upp sig själv längre, det är väl dags byta luckhållare, så jag måste samtidigt hålla upp den med ena handen, öppna grinden med den andra… Varje gång han rinner ur, får han omilt hoppa in igen. Men just nu tycker han att det är värt det. Han kör stilen ”jag hör vad du säger men jag skiter i det”.
Han är faktiskt en underbar hund, superrolig att träna, lyhörd och lättränad. Fokuserad, koncentrerad och har alltid koll på var jag är i skogen. Och lite unghundsfasoner hör ju till. Som igår, när vi promenerade i Molkom med T och hundar. Iver ser en gubbe med stavar långt bort i mörkret, han skäller några gånger, liiite äckligt kan det ju vara. Snabbt dyker två hundar upp, och då var Iver redan så ”i gasen” så då sjöng han (läs: skrek) så hela Molkom hörde… Då var vi också lite oense om hans beteende och hade ett samtal om det. De andra hundarna vi senare mötte brydde han sig inte alls om (han är alltså inte arg, utan glad och upprymd över att se hundar, inte rätt sinnesstämning i mina ögon). Jaja, den här perioden försvinner den med… Hoppas jag…
Ikväll var det dags för möte inför jaktproven 2012. Och i det mejl jag fick utläste jag nåt helt annat än som stod… Så jag tjatade på T att hon skulle följa med (hon hade inte fått mejlet om mötet, konstigt tyckte jag) och hon i sin tur ber Micke komma med (han hade inte heller fått mejlet). Vi kör dit i ”följa-John-stil”, jag leder, fått beskrivning av Mari. Vägen var slirig och hal och med Ronny får man ta det lugnt, åkte i 50 km/h med de stackarna bakom… Lyckades missa avfarten till huset, gjorde en ”habrovink” in i en korsning, svängde direkt ut och vidare igen, med två andra bilar i släptåg… Kanske inte så lyckat… Fram kom vi alla fall och får då höra att mejlet var bara utskickat till oss provledare… Lyckat! Fattat helt fel! Varken T eller M är provledare! Men alla känner ju alla i lilla Värmland och de var ju så klart jättevälkomna så det blev bra ändå. Hmmm… Undrar om jag kan skylla på mina tre grå hårstrån eller om jag ska gå på hårt direkt och anklaga ligisten?? Han är ju ändå ofta orsaken till en massa saker här hemma…
Skyll på ligisten! Verkar vara ett ”säkert kort” 😉