Fick ett sms från en jobbarkompis ikväll: ”gav du dig verkligen ut och sprang i snöstormen?” Och, ja, det gjorde jag… Det var bara idioten Malin och hennes hundar i motionsspåret…. Mötte ingen, såg ingen… En hel del snö på marken och snön vräkte ner från himlen, det blåste halv storm och jag joggar…! Jaja, det är sån jag är, har jag bestämt mig för att träna, vare sig det är hundträning eller annan träning, är det sällan jag ställer in, oavsett väder. Den första kilometern tänkte jag att jag springer bara ett varv, det får räcka i det här vädret. Men när jag sprungit runt hela så kändes det inte så jobbigt och det var inte så blåsigt i skogen så det blev ett varv till. Känner mig lite stolt som tog mig ut i vädret ändå och kom runt 5 km, trots vädret. Och hundarna, de var ju lika glada, snö är ju bara bonus!
Hemma fick Iver hämta en kråka en enda gång, han gjorde en fin avlämning. Vad han gjorde i skogen var för mörkt att se men jag tror att han skötte sig… Kanske inte bästa sättet att träna liten valp när jag inte har koll, trodde jag skulle se… Sen fick Keno hämta den en gång, och det gick på ett jehu.
Igår fick mamma och pappa besök av grabbarna Grus, deras daghusse hade tagit ”semester” hela dagen. Och det gick så bra att vara där, tack snälla för att ni alltid ställer upp! Eftersom jag ändå var i Forshaga så passade jag på att träna på klubben, Maria med Tessie dök också upp. Iver tränade ingångar, position och ”att hoppa” (ska bli hopp-stå), Keno fick göra framåtsändande och ställande.
De är verkligen olika, far och son…. Keno är ju som ett yrväder, pajas, alltid i farten, med på allt, provar sig fram, allt går i raketfart, det kan bli fort och fel men vad gör det? Han är lika glad ändå, han vill alltid träna. Och vi skrattar ihop åt alla hans tokerier. Mitt i allt det har han ändå fullt fokus. Iver, för honom är träningen på riktigt, det är på allvar. Han tittar inte åt någon annan hund (gör iofs inte Keno heller) och han är djupt fokuserad på mig och på vad han ska göra. Han tänker gärna en halv sekund innan han gör något eller provar ett beteende. Det är inga problem att få upp hans fart och han har hög motivation men han är på ett helt annat sätt… Kanske kan det ha lite med min träning av honom att göra också då jag började i Doogie-zen-änden med mycket…. Jag har satsat på stadga direkt med honom… Kul är det i alla fall och jag lär mig nytt hela tiden, ska bli kul att se vad det blir av lille Iver.