Unghundsderby!

I helgen var jag på mitt allra första unghundsderby. Med mig hade jag lilla Vilse, som för första gången var ute på ett sånt äventyr.

Jag valde att åka tidigt på morgonen, 3.30, fast jag hade erbjudande om sängplats en timme från provet. Tidigt blev det, men det var samtidigt skönt att få fredagen hemma.

Det var 6 från Vilses kull som kom till start. Så himla kul att se alla duktiga syskon! Vilse var jätteduktig, jag är tokstolt över honom. På derbyt är det ju ganska svåra markeringar och han fixade dom superbra. Sen drar dom ju en massa poäng här och där för småsaker.

Han fick 17, 19 och 20 på tre stationer. På en station låg han på full pott men råkade tappa dummien och det kostar, domaren drog 8 poäng på det, så då blev det bara 12 på en annars perfekt markering. Den första stationen vi gjorde var det en hel del som nollade, den var svår. Vilse fixade den men inte så effektivt så det blev 11 poäng på den. Jag är så glad att han i stort sett spikade fyra av fem markeringar, lämnade av i hand från vattnet och att han slappnade av så fint mellan stationerna, vilket gjorde att han orkade fint hela dagen. Detta var en toppendag och den blev extra trevlig eftersom jag hade så fint sällskap av både uppfödare och de andra valpköparna.

Igår hämtade vi hem sommarhästarna, nya ägg ligger i kläckmaskinen och hönsgården är snart klar! Imorgon börjar en ny kurs och jag och Vilse ska putsa på formen till helgens debut i lydnad.

 

Willowridge kennelläger.

Helgen har tillbringats i sköna Humletorp med ett härligt gäng labbefolk! Det var verkligen en kanonhelg som uppfödarna hade organiserat hur bra som helst! Träning blandades med roliga tävlingar och utmaningar. Jag som är ny i labbevärlden kände mig väldigt välkommen! Extra roligt var att se Vilses syskon, 8 av 9 i kullen var där. Och 7 av oss ska starta derbyt om två veckor, hua!!!

Kenos son Kenzo från han sista kull tillbringar en vecka hos oss också. Tyvärr har han åkt på en ful infektion så idag var jag tvungen att lägga in honom på djursjukhuset. Lille killen, hoppas han piggar på sig fort!

Våra ägg som ligger i kläckmaskin har nu börjat kläckas, en fin och livskraftig kyckling och en död så här långt. 16 ägg kvar att vänta på…

Unghundsderbyt närmar sig med stormsteg och även om vi endast åker för att Vilse ska få en bra erfarenhet, vill jag ändå ge honom de bästa förutsättningarna. Så jag måste försöka få tid till lite träning nu. Inte helt lätt då Iver behöver träna inför elitspårstart, kenzo behöver extra omvårdnad och allt som händer med djuren på gården just nu. Men ska göra så gott vi kan i alla fall!

För den som är intresserad startar en ny kurs snart, det finns några platser kvar.

Dom godaste russinen ur bullen…

…eller kanske bara sylten i mitten på kakan eller marsipanrosen på tårtan!

När det gäller hundar och träningsmetoder finns nog fler tyckanden och tänkanden än det finns hundar… Alla är salig på sin tro och det tycker jag man ska vara ödmjuk inför. Så länge inte hunden far illa förstås. Det finns så himla många olika sätt att lära in samma beteende/moment på och funkar dom så är det ju toppen.

Något som dock är gemensamt för all träning är att relationen, samspelet eller vad du vill kalla det, mellan hund och förare behöver vara bra. Det är viktigt att hund och förare förstår varandra och kan förhålla sig till varandra. Det är viktigt för en bra relation att ha tydliga spelregler, att känna trygghet och lita på varandra. Det gäller både hund och förare.

I helgen var jag och Vilse på bruksläger i Arvika. Spår halva dagen och brukslydnad andra halvan. Jag gillade deras tänk att inte krångla till saker och ting, att göra det enkelt och vara tydlig för hunden genom att berätta vad vi vill ha men också vad vi inte vill ha. Som med alla kurser håller jag inte med om allt, men hittade goda russin att plocka ur och stoppa in i min egna bakade kaka.

När det gällde spåret hade dom riktigt bra idéer kring utveckling av hundens arbete. Där kan jag knäppa mig själv på näsan lite och erkänna att när min hund befunnit sig i elitklass några år, är jag dålig på att fortsätta utmana utan det blir mer av ett underhåll. Dags att skärpa mig och utmana mera för Iver! Det visade sig att Vilse var riktigt duktig, vi försökte hitta på alla möjliga klurigheter för att utmana honom i spåret, men det var plättlätt sa Vilse. Det blir en utmaning för mig att hitta på riktigt kluriga saker nu, säkert har vår träning på hårda spår med all sorts störning hjälpt till att få honom så säker.

På lydnaden passade jag på att få tips på moment vi inte börjat på än. Så framåtsändande, ställande, tungapport kikade vi på. Även vår påbörjade krypträning och vårt fria följ. Nu ska vi fortsätta vår träning, kul med lite inputs!

 

 

 

 

 

Iver har fyllt år!

Jag har dåligt med tid över till att uppdatera bloggen nu för tiden. Synd, för jag tycker det är roligt. Nu har det nästan gått en månad sedan sist och vår underbara, speciella, knäppa, Goa Iver har hunnit fyllt 7 år! Det firades så klart med tårta!

Vilse och jag går kurs för Bolly då och då och vi hade även förmånen att få vara med på kurs för Guy Bennet, som Vilses uppfödare hade fixat. En jättebra dag, där vi fick träna på markeringar, linjer, fotgående. Vilse var en duktig kille och när jag fick små tips här och där så jag kunde hjälpa honom prestera ännu bättre blev det riktigt bra. Det var skönt att han hade lite samma tänk kring sättet att träna som jag har, jag skulle gärna träna för honom igen! Dessutom får man ju öva på sin engelska . Nu har jag plockat ur dom godaste russinen ur den dagen, nu ska vi träna på!

Till Näs har det nu flyttat in fyra kultingar, söta och rara men lite blyga ännu. Äggen ligger i kläckmaskinen och vi hoppas det ska bli några hönor av dom till slut.

Förra veckan var jag, Magnus och hundarna på semester i Sälen. Vi vandrade på fjället, slappade, solade och mådde gott. Den ledigheten behövdes, nu känner jag mig pigg och utvilad!

Uppflyttad till lägre spår!

DSC_0272

Duktig liten Vilse debuterade på tävling på annandag påsk. Han hann precis falla över ettårslinjen innan vi startade.

Först var det spåret, som han spårade väldigt fint och noggrant och apporterade in alla tre pinnar. Det var väldigt roligt att se hans fina teknik och näsan lyftes aldrig från spåret. Domaren sa ”det var roligt att se en genomtränad hund och det finns inget att klaga på”. Roligt facit på vår träning!

På klubben blev det först budföring. Där fick vi 9 poäng, lite avdrag för att han reste sig hos mottagaren.

Sen platsliggning, som gick finfint, 10 poäng på det.

Till slut var det dags för lydnaden. Vilse genomförde momenten väldigt fint och vi låg på nån enstaka 8, annars 9 och 10.

Vilse vann klassen så nu är han uppflyttad till lägre klass. Jag är så stolt över honom! Duktiga lilla killen!

Nu ska vi mest träna jakt ett tag, så får vi småträna lite på lägremomenten när vi hinner. Han får tidigast starta i slutet på september pga hans unga ålder, så vi får se om det blir då, eller till våren.

Direkt efter tävlingen åkte vi till Hammarö där vi var ett gäng som gjorde kvalificeringspröve. Det måste man ha godkänt för att få starta på jaktprov i Norge. Och det klarade Vilse utan problem, så nu kan vi åka till Norge och starta om vi skulle vilja.

 

En ettåring och lite annat.

25 mars firade vi Vilse som fyllde ett år. Fantastiskt vad fort ett år går, det känns som han precis flyttade in. Fast samtidigt har han ju hunnit lärt sig en hel massa. Häromdagen fick jag höra att han kan väldigt mycket för att bara vara ett år och att han har en fin lydnad. Och jag får hålla med, han är en duktig liten kille.

Vi har spårat en del och Eva har lagt några spår till grabbarna. Nyttigt för oss att gå okända spår och för mig att lita på hundarna. Vi tränar på med lite brukslydnad och både vilse och iver känns fina!

Vilse har börjat kurs för Bolly, vi har träffats två gånger nu i vår. Det konstiga är att vilse beter sig helt annorlunda där än annars. Han kan släppa dummien och börja nosa, liksom tappa fokus. Vilket aldrig händer på andra träningar. Mycket märkligt, men han är ung och hormonerna hoppar väl just nu. Jag räknar med att det kommer att släppa även när vi är på kursen.

Igår ramlade jag och Iver in på reservplats på elitspår i Skövde. Iver gjorde ett kanonfint upptag åt rätt håll, spårade hela spåret och hittade alla pinnar. MEN … Vi hittade inte slutpinnen. Vi letade och letade och till slut gick tiden ut. Vilket antiklimax!!!! Jag är trots allt glad för hans fina jobb, vi hade bara otur. Men man får ju inte fortsätta utan slutpinne så det var bara att åka hem igen…

Det är flera kurser igång nu, det märks att våren är här!

 

Grattis till 11-åringen!

Underbara Keno har fyllt 11 år här i dagarna. Det firade dom fyrbenta med tårta gjord på kalvsylta och grädde. Mums tyckte dom.

Jag, Vilse och Iver och ett gäng härliga tjejer med hundar drog till Sälen i helgen som gick och åkte längdskidor, åt god mat och umgicks. Himla roligt, nu har jag fyllt på massor av energi!

Vi har tränat på med lite spår, lite jakt och lite lydnad. Men mest satsar vi på brukset nu då både Iver och Vilse ska starta i vår. Iver blev bortlottad på första tävlingen som var två dagars. Får se om vi har bättre tur nästa gång.

Två kurser har varit igång, varav en avslutades igår. Och snart drar två nya igång. Kul! Det har också varit en hel del privatträningar, det är väldigt kul att följa hundars och ägares utveckling!

Just det, alla hundar har startat på vårt egna wt också! Vilse var otroligt duktig, och fick 98 poäng. Iver gjorde fina moment, men hade startljud. Han var bara med på skoj. Keno fick göra några rutor och då endast markeringar då han inte går att dirigera pga hörseln. Han tyckte det var ballt, men gjorde ju lite som han ville… Helt ok som pensionär!

Sten.

När vi skaffade Vilse tänkte jag på namn fram och tillbaka och tyckte sen att Vilse passade så bra. Men efter vårt första år tillsammans vet jag nu att jag skulle döpt honom till Sten istället…

Igår var det dags att besöka veterinären igen. Vilse var hängig, ville inte äta och på eftermiddagen spydde han upp en stor sten. Jag hoppades att det skulle vara den enda och att han sen skulle pigga på sig. Men så blev det inte. Han var dålig under natten så det blev en tur till ulvsby kliniken. Där möttes vi av ” men har du ätit sten nu igen, Vilse”. De kom väl ihåg honom sen i sommar då han fick operera ut en sten.

På röntgen kunde vi konstatera två stenar i tunntarmen. De gjorde ett kanonjobb på kliniken, öste på med dropp och när vi pratades vid efter lunch hade stenarna flyttat sig till tjocktarmen och jag fick hopp. Kanske skulle vi slippa ännu en operation. Nästa samtal låg de i slutet av tarmen och när jag hämtade honom var det inte långt kvar för dom att vandra. När jag rastade honom en timme senare kom dom ut, båda två. Aldrig varit så glad över att gräva i bajs…

Fast vi verkligen har koll på honom eftersom vi vet att han gärna äter sten, är det omöjligt att ha koll dygnet runt. Ändå känner jag mig lite som en dålig hundägare, det borde inte få hända igen. Men det gjorde det… Och vem vet, det kanske händer igen… Vi har verkligen vidtagit åtgärder och de sista fyra månaderna har han inte alls haft intresse av sten, för att sen börja igen. Veterinären såg röda halsmandlar vilket kan vara orsaken till att han börjat igen. Vi kan inte vara säkra, men jag hoppas verkligen av hela mitt hjärta att det var anledningen. Vi får se vad som händer efter behandlingen.

Ny inlärning!

I helgen hade jag förmånen att hänga med på kurs för stående fågelhundar! Mattias, som höll kursen, tränar även retrievers fast just denna kurs var riktad just till stående. Han tränade mycket samma som jag, delar isär varje moment, sätter ihop när varje del funkar för sig. Jag tycker han hade mycket bra tankar kring träning! Det var inte direkt några nyheter för min del, förutom uppflog och avance och det var ju det jag var nyfiken på.

Även om jag själv inte har stående är det alltid kul att lära sig sånt jag inte kan, lite ny inlärning är bra även för denna gamla hjärnan . Jag har också haft en hel del stående raser på kurs genom åren och även om jag inte kommer att hålla rena kurser för stående (det har jag alldeles för lite erfarenhet av), känns det bra att ha lite kött på benen vad som krävs av dom.

Det var ett härligt gäng stabejhoun plus en kleiner munsterländer som blev drillade på kursen. Helena och Ulf hade fixat så bra med full service av fika och mat. Jag och Vilse fick även husrum över natten .

Det var kul att se hur uppflog och avance faktiskt går till, jag hade bara ett hum innan. Och så klart var det ännu roligare att se inlärningsgången.

Förutom det, gick han igenom grunderna i apportering. Det var intressant att höra hans tankar kring det. Även där tränar vi ganska lika, spontanapportering i första hand. Han kör även en hel del lydnadsapportering, som på det sätt han visade det, ändå kändes helt ok. Inte att förväxla med tvångsapportering som är nåt annat. För vissa hundar kan nog lydnadsapportering vara tydligare, men det jag känner kan bli ett problem är just att få ägaren att förstå hela gången. Missar de någon del på vägen eller kanske glömmer hur det det skulle vara, eller blir det minsta arg, irriterad kan det bli det motsatta istället. Faran med att gå en helgkurser är ju alltid det att man sen inte får någon uppföljning längs vägen, utan står ensam med inlärningen.

Men själv känner jag att jag ändå i det längsta vill fortsätta med spontanapportering, lägga till omvänt lockande osv. Det känns ändå som den trevligaste metoden för våra hundar och då också det trevligaste för oss att utföra. Intressant ändå att få andra infallsvinklar, man blir aldrig fullärd !

Vilse skötte sig strålande på kursen, han fick bara vara med och stå vid sidan, och där stod han så lugnt och fint hela helgen. Han är så enkel att ha med sig. Rödtottarna stannade hemma med Magnus.

Ny vecka, nya utmaningar! På tisdag är det kurs igen och ikväll en privatträning. Snart är även valpkurser och nästa jaktlydnad fullsatta, kul!

Omvänt lockande, min bästa vän…

…i alla fall en av dom bästa när det gäller hundträning.

Det går ju att göra så otroligt mycket av just omvänt lockande. Många gånger så tänker man kanske inte på vad det faktiskt kan leda till, det där lilla momentet att ”inte ta korven ur handen”, utan man tar det mest som just den övningen och stannar där. Eller så kanske man faktiskt inte vet att det går att utveckla det i det oändliga, eller inte vet hur man gör…

Jag lär ut det på mina kurser och dom som sen går vidarekurser, stöter på sättet att tänka igen.

Det första är alltså att hålla en godis i handen och få hunden att förstå att om den inte tar godisen kommer den att få den. Handen ska vara öppen, bara stängas om hunden försöker ta. Håll så nära nosen på hunden det går. Nu kommer nåt av det viktigaste: Inga ”nej”, hunden ska själv komma på vad vi vill att den ska göra. Vi vill inte att övningen går ut på att vi hela tiden talar om för hunden vad den inte får göra, utan att hunden själv tänker ut vad den själv tjänar på att göra.

När hunden kan det, utmanar jag den genom att hålla nära, nära, ibland i pincettnypet som att jag skulle ge, rör handen snabbt, rör handen bortåt osv.

Vidare börjar jag ”tappa” godisbiten framför eller vid sidan av hunden. Så småningom även bakom. Små ”släpp” från låg höjd i början, till att släppa från högre och högre höjd.

När hunden är säker på detta, börjar jag om, fast denna gång med en boll. En boll ligger bra i handen och är lätt att greppa om hunden försöker ta den. Fast det förutsätter ju att hunden gillar bollar, annars får man hitta på nåt annat.

När alla steg är gjorda med bollen, gör jag samma sak med en dummy.

Hittills har jag gjort allt själv. Nu är det dags att gräva fram en kastare, för min del brukar Magnus få bli den som ställer upp i början. Nu är det istället han som har godis i handen, tappar på backen, håller bollen och dummiesen i handen. I detta stadiet brukar man kunna se att det blir betydligt svårare. Plötsligt ska hunden förhålla sig till en kastare, och dom första gångerna kanske inte hunden har rätta tänket. Men det brukar snabbt komma tillbaka igen.

Det är egentligen härifrån som träningen börjar bli så himla kul! När det bara är att sakta och säkert bygga upp svårigheterna med mer och mer kast. Även här gäller ”om jag sitter kvar när X kastar dummien kommer jag att få hämta den”. Och om hunden inte sitter kvar, är det kastaren som blir glad och får apportera.
Även här gäller förstås inga ”nej”, utan hunden ska tänka själv. Och det gör den! Och fort framåt går det, för hunden vill ju så klart göra det den tjänar på.

Även skott går så klart att lägga på så småningom. Och vatten. Och…. ja, bara fantasin sätter gränserna.

Jag använder även omvänt lockande vid träning att hålla fast, inte tugga (eller få bort tugg), andra stadgeövningar, platsliggning, hoppa ur bilen, få matskålen, hålla rätt position på fotgåendet mm mm.

För några år sedan tränade jag en del med en tjej som tränade som jag. Vi kallade det att vi ”nördtränade” eftersom vi båda tänkte så lika. Hon kom på idéen att använda den inlärda skvallerträningen i jaktträningen. Hennes hund var het när hon såg andra hundar jobba, så då tränade hon att hunden skulle skvallra när andra hundar jobbade. Fungerade fint. Skvallerträning är ett otroligt bra hjälpmedel, jag har lärt in det på både Iver och Keno och Vilse håller på att lära sig, men det är ett annat kapitel…