Lättare inlägg idag!

Det blev lite tungt inlägg igår, men det är skönt att skriva av sig ibland. Desto lättare får det bli idag…

Det har ju gått en vecka sen sista uppdateringen och vi har tränat lite grand. Måndag blev det en kort träning på klubben där båda grabbarna fick gå igenom alla moment i respektive lydnadsklass för att se var vi står. Och det såg ganska bra ut, men mer finns förstås att träna på.

Tisdag tränade jag och Iver för Heidi i ”tisdagsgruppen”. Vi tränade fria följet och vittringen och jag fick fina tips som kändes bra! Nu känns det som att det nog ska gå att lära in vittringen på så kort tid ändå… Keno fick träna lite innan kursen och spikade rutan åt både höger och vänster.

Onsdag blev det endast promenad och lite träning hemma. Hundarna fick träna vittring, fjärr, stadga, kon och att sitta stilla när jag vände (som man gör vid vittringen). Sen fick nästa hela huset sig en duvning och sen åkte stjärnor och ljusstakar upp! Nu är det såååå mysigt hemma!

Igår gick vi en skogpromenad med stavar redan på morgonen. Mörkt, men med bra pannlampa är det ändå mysigt. Och frisk och skön luft! Efter jobbet visade Anna mig hur jag ska göra med mitt nya bokföringsprogram jag köpt in till firman. Hemma sen blev det till att städa klart de rum jag inte hann dagen innan…

Idag är det fredag och då brukar det ju vara träningsfritt! Så blir det nog idag också. Imorgon ska jag gå certifiering till provledare, som är något nytt som numera alla provledare ska ha. Det kommer att ta hela dagen, får se om jag orkar med någon träning på kvällen.

Kryddad träning!

Igår kväll tränade jag och Pernilla med alla hundar i Saltmästarens inomhuslokaler.

Det var något med golvet där, alla fyra hundar var så otroligt ”på”, aldrig upplevt det utomhus eller i ridhus. Det liksom ”bonkade” när dom sprang och när vi kastade apporter, det verkade som dom gick igång på det, häftigt liksom…
En härlig känsla var det dock att återigen få uppleva deras fina fokus. Trots att det var en helt ny miljö hade dom direkt fullt fokus på mig så fort vi kom innanför dörren. Vi gjorde så att vi började direkt när vi kom in, för att få in lite likhet som det blir när man tävlar inomhus. Alla koner, apporter mm stod redan ute och en ”tävlingsledare” visade oss var vi skulle placera oss.

Iver håller ju på att lära sig de nya momenten i trean och även om det är långt kvar kändes det som vi är på god väg i alla fall. Vi filmade lite:

Länk till Ivers lydnadsvideo

Jag som bara tränar lydnadslydnaden en kort sväng på hösten/vintern tar inte så hårt på detaljerna och här och där blir det därför genomtänkta små dubbelkommandon. Underbart roligt var det att träna Keno ikväll, som var mer speedad än vanligt och hade en stor portion humor med sig in i hallen. Det var verkligen inte en av våra bästa träningar, men kul hade vi! Det härligaste är att på film se hans glada svans, som viftar heeeela tiden!

Länk till Kenos lydnadsvideo

Under veckan som gått har vi hunnit med en hel del. Träning med Värmlandstollarna i söndags här hemma. Måndag träning med gänget på klubben, tisdag PW med stavar i Molkom och ikväll träning på klubben tillsammans med Eva S och Anette. Kvällens träning är jag väldigt nöjd med, Iver fick träna stadga under kommendering och sen några olika delar i momenten och Keno gjorde klockrena skick till rutan och visade att läggandet under gång igår (med kryp) inte fanns med idag…

 

Trix och fix med lydnadsmomenten.

Keno passar på att slakta en pinne när vi tar paus under cykelturen.

Hyllor, funktionskläder, bollar, matta, mat och en massa annat fick vi köpt i tisdags. Vi hann också med att käka middag på restaurang, mysigt!

Jag träffade Lollo på Forshaga BK på onsdagen. Keno fick träna igenom elitlydnadens alla moment för att se vad som fattas och det såg ganska bra ut. Han har inte riktigt lärt sig hitta ruta helt än, men det kommer.
Iver fick träna genom treans moment för att se var vi står och det ser också ganska bra ut. Flera moment är ju helt nya för honom så där har vi en del att träna på innan han förstår dem helt, men vi är på god väg. Han fick också träna sakta och stegen.

Jag stannade i Molkom på vägen hem där Magnus mötte upp och så tog vi en rejäl PW med hundarna.

Torsdag var det dags att fira världens bästa Ingela, som fyllde 60 år! Jag, Ann, Liselott och Anna samlades hemma hos Anna och när Ingela dök upp blev det överraskningsfest! God mat och efterrätt och en massa trevligt prat! Jag kom inte hem förrän halv ett på natten, så fredag morgon var seeeg…
Innan vi träffades hann jag och vovvarna ta en långrunda i skogen och de fick också träna vittringen båda två. Sen åkte de med Magnus hem.

Mysiga tant Kira fick följa med hem igår! Sen tog jag alla hundarna på en runda i skogen, innan vi slappade i soffan med ännu ett avsnitt av SOA.

Idag sov jag hur länge som helst!! Och det behövde jag! Jag var uppe tidigt med Magnus (han skulle jobba) för att gå ut med hundarna och ge dom mat. Normalt fixar ju Magnus det när jag är ledig men Kira ska ha en del mediciner, så jag ville inte lägga det på honom. Men sen gick jag och la mig igen och sov läääänge!

Det går att leka när matte cyklar också…

Sen cyklade jag i terrängen uppe vid Källorna tillsammans med hundarna och båda grabbarna fick varsitt spår efter, som de löste fint!

Den underbara naturen vi cyklade i!

Sen hem och ut i skogen med Kira. Efter det fick grabbarna träna lite lydnad. Känns som vittringen börjar lossna lite, kul!
Jag bytte till vinterdäck på Skodan, städade bilen invändigt och grejade en del här hemma. Sen var jag ganska trött i kroppen…

Keno hade sällskap av denna i sitt spår!

Här gick delar av Kenos spår!

 

Imorgon är det dags för träff med Värmlandstollarna och vi ska hålla till här hemma hos mig. Ska bli roligt att träna lite jakt igen, det är några månader sen nu…

Vinklar och lydnad

När kursen var slut i söndags fick mina grabbar spåra. Keno fick ett spår som var 1,1 km långt, hade åtta pinnar/stickor ocvh hade legat 4.5 timmar. Han spårade riktigt bra och hittade alla små, små pinnar. Däremot var han slarvig i dom flesta vinklarna (jag hade lagt många) så där behöver vi träna teknik igen. Spåret gick på ett hygge och när jag la spåret hoppade några rådjur över det fram och tillbaka. Störning som inte Keno brydde sig om.

Iver fick spåra ett spår som gick på hård grus/sandväg, in i skogen och sen ut på vägen igen. Spåret låg bara 30 minuter och var bara 500 m långt. Även han spårade bra men var också slarvig i vinklarna, mer träning där behövs! Han hittade också sina pinnar/stickor.

En lång, härlig promenad i den underbara naturen tog vi sen innan vi åkte hem. Det var ganska ruskigt väder så det var skönt att komma in och kura under en filt i soffan, äta godis (jo, det gjorde vi) och titta på film tillsammans med Magnus.

Igår var det dags för lydnad! Jag träffade först Birgitta på klubben. Birgitta fick vara mitt bollplank runt de nya momenten.
Iver: Inkallning med stå. Stannar snabbt första gången.
Rutan: Riktigt bra!
Fjärr: Belöning bakom och jag ska försöka börja stå framför. Iver verkar börja förstå kommandot ”stå” nu.
Vittring: Går bra så länge den är gömd. Ska prova nästa gång på plan mark och gömma under tex löv.

Eva S dök upp och senare även Anna och Fredrik. Iver fick träna fokusövning med fyra skott och sen göra en plats med Rea i fem minuter (utan skott). Efter det provade jag att göra sittandet för första gången. Iver satt 25 s med boll bakom. Det gick bra men det måste vi så klart också börja träna…

Keno fick sen träna! Eva la ut apporterna på dirigeringsapporteringen, först vänster och sen höger. Det gjorde han kanonfint!
Vittringen: Där avancerade vi så det nästan blev som ett ”riktigt” moment och han tog rätt varje gång!
Rutan (utan kon): Det gick riktigt bra!
Fjärr: Ligg/sitt/stå + Ligg/stå. Boll bakom. Fina skiften.

Det var riktigt ruskväder ute, kul med tappra träningsvänner!

Idag ska jag och Magnus handla en massa saker tilll huset och uthuset, lite nya funktionskläder mm så idag blir det vila från hundträningen.

Only a fool…

…makes such a decision.

Inget är klubbat och klart än, men vi gluttar fram emot december och en eventuell start i lydnad. Som vanligt blir det bara två månader om året, sen är det jakt och bruks som gäller igen. Jag tycker inte att lydnaden är så värst kul, men korta perioder kan jag ändå tycka att det är kul att få lära in lite nya saker. Och tävlingsmänniska som jag är, har jag svårt att bara lära in för skojs skull, sånt som inte leder någon vart. Är det någon som är dålig på att lära sina hundar tricks, så är det jag…

Jag stannade till på klubben efter jobbet i onsdags och tränade lite. Jag har planer för all min träning i brukset, men nu har även några lydnadsmoment fått ta plats i rosa boken…

Så här ser det ut just nu för Iver (alla moment i trean är helt nya för honom):
FF: stegförflyttningar och vändningar känns nästan klart redan. Saktagående där emot måste vi träna in.
Sättande under gång: Vi har provat några gånger och det funkar fint. Dock bara tränat själv sättandet.
Inkallning med stå: Det är ju kort avstånd jämfört med högreklass så det funkar fint.
Rutan: Tänk att den minns han sen ett år tillbaka! Jag vill tro att det är för att den är shejpad från grunden, då brukar de få en bra minnesbild av momentet. Han fixar även på 25 meters avstånd.
Hopp/apport: Vi har bara testat att hoppa tillbaka med apporten och det funkar fint.
Metallen: Inte provat nu men den har han apporterat sen förut.
Vittring: Provat två gånger där vi snabbt kunde avancera med att ha en hög med pinnar ute och gömma den vittrade. Han förstår att näsan ska vara på. Dock får inte högen vara för bred och utspridd, då tar han bara en.
Fjärr: Vi tränar nu bara rörelsen ligg/stå/ligg då han inte alls kan stå sen tidigare.

Keno har ett mål att också starta lydnad, elitklass, så vi har testat lite vad han kommer ihåg:
FF: Funkar fint.
Z: funkar fint, dock inte gjort hela momentet, jag minns inte riktigt hur det var, måste plugga på…
Inkallning: Inte tränat.
Kon/rutan: Konen sitter riktigt bra. Rutan har han ett hum om, han tar sig dit men lite osäkert.
Dirigeringsapportering: Det sitter i sen jakten, dock har han svårare för vänster.
Hopp och metall har vi inte tränat.
Vittring: Det mindes han fint! Det verkar funka bättre med få pinnar än en hel hög.
Fjärr: Här har jag fått belöna upp rejält varje skifte och har då fått fina byten. Sen har jag ju sen tidigare inte varit superpetig med om han flyttar sig lite och det är jag inte nu heller.

Ja, där är vi nu… Iver får även blanda med lite moment ur brukseliten, bla saktagåendet och stegen.

Torsdag tränade jag med Eva S på klubben och fick då hjälp med kommendering in på planen och platsliggning. Hon la även ut vittringen och höll i Iver när vi tränade inkallning med ställande. En fika i stugan med Ingela efter där vi gick igenom lydnadstävlingarna nästa år som vi ansvarar för.

Igår red jag ut tillsammans med Therese K och alla hundar i det härliga vädret! Bra motion för både två och fyrbenta.

Idag har jag haft två kurser här hemma. Först drillade jag två ekipage i jaktfot och stadga och sen dök tre nya ekipage upp för att lära sig grunderna i dirigering. På kvällen fick mina hundar träna lite lydnad i Molkom.

Imorgon är det sista gången på hårda-spårkursen. Efter kursen är min plan att mina hundar ska få spåra och gå långprommis!

Träningen sen sist…

Förutom att jag var sjuk några dagar i veckan där vi inte gjorde värst mycket, har vi hunnit med lite grand i alla fall…

Två privatträningar i lydnad, en privatträning i viltspår och i fredags dök bekanta upp här hemma med sin tollare och med sig fick de lite tips på belöningar, lek mm.

Kicki med borzoien Messi har varit på besök. Det var härligt väder så vi passade på att vara ute i solen, fikade och hundarna fick rejsa av sig.

Iver och Messi

Keno och Messi

Messi väntar på lek…

Hundarna har fått träna lite smått och gott. Dolda linjetag som gick så himla bra, kul! Brukslydnad där Keno tränat hela eliten med fin attityd och bra moment och Iver har kommit långt i sin träning med högremomenten.

Igår var det sen länge bestämt att jag skulle åka till Lisa i Götene och träffa henne och Titti för en heldag med träning i både lydnad och jakt. Tyvärr kunde jag inte åka då jag aldrig hade orkat med en hel dag, det är fortfarande tungt att andas och jag är väldigt trött. Kändes så himla tråkigt då jag sett fram emot den här dagen så länge!

Men helt utan träning blev vi inte i alla fall! Först var Pernilla så himla snäll och följde med mig och kikade på Värmlandsfår vi tänkt köpa. Och vilka mysiga får! Otroligt sociala, keliga och väldigt välvårdade! Så där blir det nog köp av! Särskilt en tacka kärade vi båda ner oss i, hon var först inte till salu, men sen lutade det åt att hon blir Molkombo ändå… Känns bra att köpa genbanksfår, som är så välvårdade och dessutom bara bor några mil från oss (= kort transport).

 

 

 

 

 

 

 

Efter fårgullandet fikade vi i skogen och tölade en stund. Sen fick Iver träna jakt, vi gjorde ett NKL-upplägg (utan vatten förstås) med tolling, störning, kastare och rubbet. Han fixade provet jättebra. Dock är det vilthanteringen vi måste jobba med, han gillar vilt väääldigt mycket.

Anette anslöt sen och Keno med flera fick köra uppletande på slät plan (som tur var, annars hade jag inte orkat). Sen drillades några i lydnad, jag tränade bara mina lite själv.
Till sist hjälpte Anette mig med tankar kring viltet och när vi sen provade blev det riktigt bra. Det känns skönt att nu ha en plan för hur jag tror jag ska lösa det.

Hemma igen blev det soffan resten av kvällen, tänk att kroppen kan bli så sliten av lite träning! Tur jag inte åkte till Lisa i alla fall, för jag hade aldrig orkat köra hem. Måtte detta ge sig snart…

Idag då… Började med en lång promenad i sakta mak. Sen hade jag en privatträning. Mina egna vovvar fick träna lite smått, Iver viltupptag och framåtsändande, Keno fick ett hårt spår där det timmen innan lagts ett viltspår. Hem och vila en stund och sen blev det en ridtur i kvällssolen tillsammans med Therese.

”Nollan”.


Keno och Rally provligger de nya kuddarna.

Mycket kan man säga om Iver, lille Iver. En mycket speciell hund är han. Med många egna idéer om hur saker ska gå till här i livet. Men han är också en underbar hund att träna, väldigt lättlärd, ja smart faktiskt. På varje bruks/lydnadstävling han har startat på, har han varje gång blivit uppflyttad eller fått första pris, han har än så länge behållit sin ”nolla”! Och så även igår!

Tävlingen i Ludvika jag hade anmält till omvandlades till en kvällstävling då de hade dubbelbokat hallen. Så på dagen hann vi med en två timmar lång promenad här hemma i skogen, käka lunch och greja lite här hemma innan vi åkte iväg på eftermiddagen.

Väl där insåg jag att en sån här typ av hall hade vi varken tränat eller tävlat i. Det var en fotbollshall… Och det fanns ingen plats att innan låta sin hund ”supa in atmosfären” lite. Vid samlingen fick jag reda på att trean och tvåan skulle köra samtidigt på varsin planhalva och att en tjej som åkte långt var försenad på grund av vädret så därför skulle vi börja med lydnaden och ta plasten sist. Det betydde alltså att hundarna innan lydnaden inte alls fick någon chans att bekanta sig med omgivningen, man gick in på planen direkt utifrån. Om platsen är först har de varit inne på planen och fått en chans att känna in sig lite.

Jag var inte alls nervös, Iver kändes glad och fokuserad och vi kör ju bara lydnaden på lite kul… Väl där inne kändes han väldigt fokuserad på mig, trots att vi hade fem personer på vår planhalva som gick med runt och störningarna från de som körde trean bredvid. Då tackade jag mig själv för att jag tränat så mycket sånt, just att kunna fokusera trots störningar.

Fria följet hängde han med fint i, läggandet gjorde han klockrent. På inkallningen började hans rackartyg… Iver, som har otroligt fina och stabila ingångar – alltid, kom i full fart och hoppade rakt på mig! Jag var absolut inte beredd på det så jag höll på att ramla bakåt. Allra första gången han gör nåt sånt. Jaja, bara att le åt honom och ta nästa moment. Rutan, den som vi då bara tränat under fyra veckor, gjorde han klockrent, full pott på den.
Sen apporteringen, där klantade jag mig lite, jag tänkte inte på att vi var där vi var utan jag vrängde iväg den som jag brukar och den studsade och for iväg all världens väg. Blev väääl roligt för Herr Iver som for iväg som en projektil på mitt kommando, tryckte till den med tassarna så den flög upp i luften innan han fångade den och sprang in till mig och satte sig korrekt fot. Kunde inte göra annat än att skratta…
Dags för hoppet. Fint ut-hopp, satte sig rakt och snyggt. När jag precis sa ”hopp” igen vände han bort från hindret istället och fortsatte bortåt. Öööö? Jag fick till ett kommando till, då hoppade han över och satte sig fint fot. Tja, hjärnsläpp från hans sida…
Fjärren, som vi också bara tränat de här fyra veckorna, blev det ett DK på andra sittet annars funkade det fint.
Platsen var sist och den gick fint, alla hundar låg tryggt, det var någon som ålade sig fram men ingen reste sig. När jag stod 25 meter ifrån lille Iver och hörde treans tävlande kasta sina apporter bakom min rygg blev jag lite orolig, skulle han fixa det? Stooora ögon hade han, men han låg helt stilla.

Duktiga lille Iver skrapade ihop till ett första pris och en tredje placering!!!

Idag har vi mest softat, eller ja, en joggingrunda blev det och sen har grabbarna fått träna lite dirigering. Nu ska vi satsa på jaktträningen igen och även brukset, nu lägger vi undan lydnaden. Kanske tar vi upp den nästa vinter igen..?!

Hopp-san!

I torsdags kom jag att tänka på en sak – hoppet! Det har vi helt glömt bort att träna… och med start om en vecka kanske det kan vara en idé att göra det…? Lydnaden är ju för mig något som jag tar fram som ett litet projekt på vintrarna, lär upp hundarna på några veckor och sen tävlar. Inget hållbart alltså och heller inget 10-poängsmässigt. Men det är ganska skönt att ha den känslan, när jag tränar brukslydnad blir det mer pet, allt ska se så nära perfekt ut som det bara går, medan lydnadslydnaden blir mer på skoj, vi kan det vi kan.

Men som sagt, hoppet hade jag helt glömt bort. Visserligen tävlade vi ju ettan innan jul och då kunde Iver så klart hoppet, men i tvåan är det ju ett annat hopp. Samma hopp som i brukset så jag var inte särskilt orolig, det känns som det är det enklaste moment ever att lära sin hund… Men ändå, vi måste ju checka av i alla fall.

Hittade hindret fastfruset här hemma på gräsmattan. Hämtade spaden med stort S och lyckades bända loss det på nåt sätt, utan att det gick sönder. Bar det in till grusplanen där vi tränar nu på vintern. Men plankorna då, de som det ska hoppas över? Ut i mörkret igen och letade. Hittade dem också på gräsmattan – fastfrusna. Men även dom lyckades jag bända loss. Nästa projekt var att försöka få bort allt gräs som satt fast på brädor och ställning. Men det var bara att lägga ner, det sitter som berg…

Jaja, det går att hoppa ändå! Vi testade direkt med hopp – sitt. Och vad gör Iver? Jo, han hoppar över, svänger runt, sätter sig, slänger sig runt igen och springer bortåt för att ta emot bollen. Och det enda jag hade sagt var ”hopp”… Undrar om det var det sista vi tränade när vi körde hoppet innan vintern… Kul var det att se honom i alla fall! Vi gjorde om det och då fungerade det fint, han hamnar lite snett till höger bakom hindret men hoppar ut långt och fint. Det får duga för nu.

Jag har inte varit så pigg i veckan, trött av mycket på jobbet, trött av att magen spökar lite. Men joggingtur på måndag med Iver och sen en timmes promenad med Keno efter det.

Tisdag snabb träning med Anna där Iver kördes igenom tvåan (utan hoppet då) och det såg fint ut. Keno drillades i framåtsändande och kon/ruta. Sen var det dags för Keno att simma.

Onsdag mat på restaurang och bio med bästaste Magnus. Riktigt mysig kväll! Innan vi sågs hann jag med att springa, dock utan hundar eftersom de var kvar hemma.

Torsdag bara promenad här hemma och lite träning, bland annat hoppet. Sen fick Iver träna upptag och avlämning på and. Inne fick grabbarna träna på specialsökbanan.

Igår tog vi en rejäl promenad här hemma, sen blev det som vanligt en film i soffan.

Idag då… Therese och Jimmy med hundar dök upp på förmiddagen. Jimmy och Magnus tog en timmes promenad med Keno, Kira och Stella. De spårade ett visst djur och tyvärr kan vi nu konstatera efter att ha spårat flera gånger att vi har tre vuxna djur som går omkring i mina promenadstråk. Känns inte okej…

Iver och Lykka tränade jakt under tiden. Ett dolt sök, ett dolt målområde, ett känt målområde och på det kastade vi låååånga markeringar till varandra. Bra träning för Iver idag, han lärde sig nåt nytt, övervann sin tveksamhet till breda diken och visade att han kunde fixa riktigt långa och svåra markeringar. Dock gick det fortfarande lite vingligt ut till dolt linjetag, även om han kom fram. Dags att träna en del såna nu i vår…

Keno fick också, till sin stoooora glädje, träna jakt idag! Det gick som kulan och han gjorde allt rätt. Eftersom han inte ska springa för mycket ännu hade jag lagt upp det med små avstånd och enbart minnesmarkeringar så han inte skulle få snabba start/stopp. Både markeringarna, linjetag, stopp, höger och vänster fixade han fint.

När de åkt hem tog vi först en promenad och sen fick grabbarna träna fem minuter lydnad var. Nu är det gott att koppla av hemma i soffan!

 

Lycko-text.


Iver tränar specialsök.

Måndag förmiddag. Arbetsdag. Är ute på promenad och går och myser. Kan jag ha det så mycket bättre? Hundarna är med, i respektive koppel håller en stolt, glad och lycklig person, medan jag går bredvid. En timme är vi ute, alla vi tre är lite rosiga om kinderna av den härliga luften när vi kommer tillbaka in på jobbet. Hundarna har fått sig en rejäl rastrunda och är nöjda. Och vi har fått frisk luft, bra motion och ett tillfälle för pratstunder.

Inomhus lägger sig Keno nöjt på golvet och snart letar sig en liten, blyg tjej fram, sätter sig sakta på golvet bredvid och börjar klappa honom mjukt. Genast lägger Keno upp bröstet / magen i vädret för att bli klappad på rätt ställe, och hennes blick blir alldeles glansig av lycka medan hon fortsätter klappa honom.

Jag kastar en blick runt om mig för att se var Iver är (gör han nåt hyss?), hittar honom i ett av våra arbetsrum. Där ligger han nöjt tätt intill en annan tjej som verkar vara lite ledsen idag och ganska snart ser man att hennes dag genast vänds till det bättre.

Vid lunch ligger hundarna i sitt ”hundrum” och vilar medan vi äter. Under lunchen får jag ett erbjudande som gör mig alldeles varm i magen –  en kille erbjuder sig att vara hundvakt om jag ska åka bort någon gång. Jo, han vill gärna vara hundvakt, det är han säker på! Om man vet bakgrunden, att när den här killen började jobba hos oss för några veckor sedan sades det att han var hundrädd, riktigt hundrädd, känns det extra skönt att se honom gå ut med en av mina hundar, hålla i kopplet nästan hela vägen och nu dessutom erbjuda sig att vara hundvakt!

Den här dagen gick jag och tänkte på hur lyckligt lottad jag är! Mina hundar får vara med på jobbet istället för att vara ensamma och samtidigt gör de en enorm nytta för de personer jag jobbar med. Jag får lyckan att slå ihop mina båda största intressen!
Mina arbetskamrater är helt ”oustanding”, som tycker att Keno och Iver ingår i personalstyrkan och också såklart ska få gå till ”doktorn” på arbetstid…

På fritiden får jag träna mina hundar tillsammans med underbara vänner. Hemma har jag världens bästa Magnus som väntar, oftast med middag, och två katter som stryker sig runt benen så fort jag kommer hem. Vårt hus är så gott som färdigrenoverat och jag stortrivs här!

När jag inte tränar egna hundar, eller mig själv, har jag den stora förmånen att få hålla kurser då och då för trevliga och engagerade hundar och deras ägare.

Fan, vad bra jag har det!!!

Vad har hänt annars då? Söndag drog jag till mamma och pappa, gick en långrunda med hundarna tillsammans med mamma. Grejade lite hemma resten av dagen.

Måndag var det dags att börja springa igen efter tre veckors uppehåll. Gick bättre än förväntat då vi tog oss runt 7,1 km, fast vi sprang bara drygt 5,5 km. Kände mig nöjd!

Tisdag blev det lydnadsträning med bästaste gänget! Anna och Ingela petade i Ivers fria följ, mycket bra tänk där! Nu går han där han ska igen, belöningsplacering är verkligen en superbra grej! Båda grabbarna fick träna  moment i både brukset och lydnaden. Sen var det dags för Keno att simma i bassängen. Det var fjärde gången och den här gången sprang han direkt in, letade upp en leksak i korgen och sprang upp på rampen och var på väg i… Roooligt, sa hela hans kropp!

Igår sprang vi igen. Jag och Iver. Vi tog det lite lugnare denna gången, det blev 4.5 km. När vi kom tillbaka hem tog jag och Magnus en timmes promenad med Keno. Skönt trött i kroppen sen…

Ikväll har vi, förutom gått promenad, grejat här hemma. Och det roligaste av allt – pappa är klar med min ”specialsök-bana” så den provade vi ikväll. Det var så himla kul! Iver hade ju gjort det under tre dagar i oktober på Hundcampus, fast då i en annan typ av maskin. Keno hade aldrig provat innan.


”Ja, jag lovar, jag väntar tills du är klar! Men skynda dig!”

Iver kom ihåg! Fast det var en annan typ av bana. Han markerade teet snabbt och brydde sig inte om störningarna av kaffe och lakrits jag lagt i två andra burkar. Han visade mig också att han minsann har ett markeringssätt, det hade han inte i oktober. Kul att se!


Iver markerar nr 5 bra!


Femman igen!

Keno trodde först att det måste vara något av alla mina påhitt med target så han testade sig fram i början. Men när han väl förstod att det var näsan som skulle jobba kunde han också avancera och ha de två störningarna med. Han markerade teet riktigt bra!


”Nr 3, där ligger teet!”


”Nu ligger det i nr 4!”

Iver på tävling.

För bara några veckor sedan fick jag en knasig idé om att kanske starta ettan med Iver för att få lite träning inför brukstävlingarna i vår. När jag hade tänkt ett tag efteranmälde jag mig till en tävling I Malung. Vi hade nu 2,5 veckor på oss att lära in ställandet.

Resten av momenten i ettan hade ju Iver från brukset, även om de behövdes (och behövs) putsas på. Vi har tränat korta stunder några dagar i veckan. Iver fattade snabbt vad ställandet gick ut på. Där emot hade han svårt att stå kvar när jag gick tillbaka mot honom. Så sent som igår kväll var vi ute och tränade och då var det blandade resultat…

Några dagar innan start insåg jag att jag helt glömt bort ett moment – tandvisningen. Nu är ju Iver väldigt social och gillar människor men jag ville ändå vara schysst mot honom och träna det några gånger. Det blev några träningar, fast tyvärr bara med kända personer. Så när vi var framme på tävlingen idag frågade jag en främmande kille om han kunde hjälpa oss med en tandvisning och det ställde han upp på. Och Iver fixade det fint.

Platsen gick bra, 10 poäng på den. Eftersom momentet är slut då tiden går ut i bruks var det nytt för Iver att jag gick intill och ställde mig och väntade, men det var inga problem.
Tandvisningen fick vi också full pott på, det var en bra och trevlig domare.

På väg ut från platsliggningen norpade Iver med sig en apportbock som jag ursäktande fick lämna tillbaka, hihi, men det var också det enda hyss han gjorde… Jag hade lite tankar runt spånhögarna, om han skulle bli nyfiken på dem och skulle vilja kolla av dom. Men icke, han hade bara ögon för sin matte, han var grymt fokuserad. Och det är också det jag är så himla nöjd och glad över! Att han kan gå in på vilken plan / ridhus som helst och direkt fokusera på mig och momenten. Där har träningen gett riktigt bra resultat.

Han gjorde alla moment riktigt bra, ställandet slog han till med en 9:a på. Vi skrapade ihop 181 poäng och vann ettan. Det blev ett bra kvitto på vår träning. Nu får vi se om vi tränar in tvåans moment för att få komma ut igen, eller om vi väntar till våren och då tävlar högre.