Nära, nära…

Ja, jag och Vilse sniffade på SM 2019 i alla fall! Vi hade otur med många bortlottningar och sen otur på två starter. Så blir det ibland. Vi är anmälda men jag tror inte vi kommer att lyckas kvala in. Vilse är så ung än, vi får satsa på SM 2020 istället.

Vi tränar fortfarande bruks, även om jakten får ta mer tid nu. Jag är lite sugen på att testa att starta i jakten till hösten, vi får se om det blir av. Det är stor skillnad på att enbart träna jakt än att hoppa mellan det och brukset. Båda grenarna tar väldigt mycket tid att träna…

Jag har ju insett att det inte är så konstigt att vi fortfarande stampar lite i vissa delar, det kan ju bli inlärning av tex hö/vä två gånger på en månad, resten tränar vi annat. Inte konstigt om det tar lite tid då… Nu har jag gjort en satsning på just det, så vi försöker få till några minuter med hö/vä varannan dag och det har ju gett resultat. Kul!

Iver är anmäld till hans (och min) allra första nose worktävling, ska bli jättekul. Om vi kommer med… Vi har varit på några träningar för Guldnosen och det har gått riktigt bra.
Viltspår kör vi på med och har faktiskt bokat in en start frampå även där. Så roligt att få tävla med Iver igen!

På sommaren, när jag har semester, brukar vi träna som minst. Jag tycker det är skönt att ta lite ledigt från det. Nu ska vi fira midsommar först och främst! Sen gäller en veckas jobb till, före semestern.

Många besök hos veterinären…

…har vi hunnit med denna våren! Keno är nu friskförklarad från hans problem han fick med demodexen. Han är så pigg och glad och allt hår har växt ut i hans ansikte igen. Även tassar och öron är bra igen. Tänk vad små kryp kan ställa till med!

I slutet av april fyllde vår goa Iver 9 år, han blev firad med tårta så klart!

Iver har fått en inflammation i näsan och i svalget. Han har ätit penicillin och kortison i tio dagar nu och ska äta en vecka till. Han har varit pigg hela tiden, men har svimmat några gånger pga syrebrist. Jag trodde ju först att det ev var epilepsi han hade fått och utredde honom för det. Skönt ändå att det inte är det han fått. Nu hoppas jag bara att han ska bli helt återställd.

På grund av näsan har Iver fått varit, och är, sjukskriven så vi får ta upp träningen med viltspår och NW när näsan är pigg igen. Keno tränar dock på till husbehov, han kör på med agility och jakt lite då och då. Han är liksom inte nöjd med att bara vara…

Vilse har startat två elitspår till och fått finfina poäng på lydnad, uppletande och plats. Ett spår blev bakspår med alla pinnar och ett spår blev framspår men miss av två pinnar. Nu vet jag inte om vi kommer med på någon mer tävling, vi står långt ner på reservlistan på de jag anmält till. Men man vet aldrig…

Kurserna flyter på och där emellan försöker jag hinna träna egna hundar också. Jag och Vilse har börjat träna lite jakt igen nu, försöker blanda lite bruks och jakt när vi hinner.

Födelsedagar och cert!

Massor av grattis till vår goa, gamla gubbe som fyllde 13 år förra veckan! Keno firades så klart med tårta och paket. Han har haft lite otur med tassar och öron ett tag, men nu hoppas jag att det är helt bra igen! Det kändes som när vi kom iväg till Solstaden och fick hjälp av en jättebra, förstående veterinär, vände det. Hon har nog lyckats hitta orsaken. Keno är still going strong med massor av energi, hoppas det får fortsätta så!

Fem dagar efter Keno var det dags att fira Vilse, som blev 3 år. Jösses, är han liksom vuxen nu? Redan? Även han fick så klart tårta och paket!

I helgen som gick drog jag och Vilse till Götene för att starta på årets första elitspår. Det var Vilses tredje start nånsin i eliten, så jag hade tänkt att checka av lite var vi står. Men det blev ju hundra gånger bättre! Resultatet blev CERT, vinst och så pass höga poäng att det räcker till att kvala till sm (dock måste vi ha två resultat till det). Fantastiska hund! Han gick som tåget, fullt på spårupptag, spår, uppletande och platsliggning. Och bra poäng på det mesta i lydnaden. Vet inte om vi nånsin lyckas få så höga poäng en gång till, men jag kan leva på detta läääänge!!

Belöningar

Idag har jag haft en jättetrevlig eftermiddag tillsammans med Maria F och Anna S! Nördat ner oss lite i (bruks)lydnaden, men även hunnit töla och fika, minst lika viktigt!

Som vanligt när det gäller hundträning är belöningar en stor del i träningen! Vi pratade en hel del om det, vilken belöning, när, hur, var osv. Otroligt vilket resultat man kan få genom att ändra lite på något! Häftigt!

Jag själv (och mina hundar) gillar att belöningsträna. En del väljer att enbart belöna med röst och klapp (vilket så klart också är en form av belöning), och får det att fungera bra ändå. Så länge hunden ändå är glad och utför sina uppgifter med glädje, och tar till sig berömmet, är det så klart helt okej. Så länge är allt väl…

Men när något strular, vi får inte helt det resultat vi vill ha, hunden tar inte i så mycket som vi vill, hunden förstår inte helt en detalj, hunden ger upp, hunden hamnar inte riktigt där vi önskar osv osv… Det är då jag tycker det är så fantastiskt att kunna ta fram mina belöningar och rätta till det jag vill ändra på/ha mer av/ha mindre av mm. Då känns det svårare att enbart klappa hunden, förstår den att den ska ta ett steg bakåt för att stå i rätt position vid sidan genom att jag ger den en extra dunk i sidan, eller en längre klapp på huvudet, eller en smekning på varje sida av mungiporna? Ja, kanske…? I min värld känns det mycket enklare och tydligare att plocka fram det godaste av det godaste, få hunden att hamna i rätt position och sen REGNA belöningar!

Att placera belöningen där vi vill ha hunden, blir tydligt för den och det är där den kommer vilja vara. Ta tex fotgående, vare sig det är i lydnaden eller jakten, kommer hunden att söka sig till den exakta platsen vid din sida där du vill ha den, om den får alla sina belöningar där, om du är tydlig med vart den platsen är. Förutom att få sin godis/leksak där, är det också därifrån andra belöningar sker, tex få hämta en dummy, hoppa över hindret osv. Men skulle den stå ett steg för långt fram, ja då kommer ingen belöning.

Eller ta tex ställandet (på inkallningen eller stoppsignal i jakten), placeras belöningen bakom hunden (eller allra helst rakt i munnen, men det brukar vara svårt att träffa rätt) tänker den bakåt vid stoppet, istället för att ta några steg mot föraren.

Spännande är det, det här med belöningar är så otroligt användbart och det är kul att prova sig fram och tillbaka. Jag använder det även mycket för att kvalitetssäkra moment. Klarar hunden att springa in med en apport och sätta sig fot, fast jag dinglar med en boll eller håller godis i handen? Vad händer om jag håller en godisbit i öppen vänster hand vid sidan av hunden, kan den ändå gå fot i rätt position? Går det att avbryta ett saktagående mot en boll genom att kalla in? Bara fantasin som sätter gränser…

Och om något börjar strula, ta tex stoppsignalen i jakten, då är det enkelt att belöna upp stoppet igen. ”Lyssna och stanna på pipan så kommer belöningen” istället för ”stannar du inte när du hör pipan kommer du att få ett obehag”. Det skiljer sig lite på de två sätten att tänka…

Belöningar kan så klart se väldigt olika ut, det är våra hundar som väljer vilken belöning de vill ha, det är ingen idé att erbjuda hunden en belöning den inte gillar eller bara tycker är så där. Och ja… Det ÄR skillnad på att ge en torr foderkula mot en korvbit eller en bit köttbulle, även om vi tycker hunden ”äter allting och tuggar inte ens”!

Iver godkänt doftpov

Iver och jag har ju halkat in på en helt ny bana – nose work. Vi har gått en kurs och sen tränat lite efteråt på egen hand. I helgen som gick var vi iväg på vårt livs första doftprov och vi blev godkända. Roligt!

Tanken är att träna på och sen prova att tävla. Jag är en sån person som måste ha ett mål med träningen, annars är det svårt att motivera mig att träna. I alla fall träna mer seriöst, där man kommer framåt. Så fram mot våren ska vi väl våga oss ut på en tävling i nose work.

Vilse tränar mest lydnad just nu, det är ganska mycket snö för annat. Men vi ska sätta igång med lite hårda spår och hålla igång dirigeringen i jakten, har ett väldigt bra ställe för det på plogat område i Molkom. Så får vi se om säsongens första tävling blir av (med tanke på snön) i slutet av mars. Och att vi kommer med förstås.

Keno har fått ordning på sina tassar nu och är mycket bättre. Vi ska tillbaka på kontroll om någon vecka, så får vi se.

Gamla, goa, underbara hundar!

Det är verkligen ett privilegium att få rå om sin älskade hund under så många år! I mars i år blir Keno 13 år. Min älskade, snälla, bästa tävlingskompis och vän!

Men det för också med sig en viss oro… Jag försöker verkligen leva för dagen, njuta av varje dag vi får, men det är svårt! Istället kommer tankarna kring hur det kommer att gå den dagen han är borta. Det är så himla dumt, jag vet, men svårt att låta bli!

Det är lätt att måla fan på väggen, i alla fall har jag lätt för det ibland. Som nu, när Keno har fått besvär med två tassar. Det började i en tass dagarna före jul, tassen var röd och svullen. Jag fick schampo och salva av veterinären. Körde några veckor, han blev mycket bättre men inte helt bra. Upptäckte sen att en tass till drabbats, fast inte av samma sak. Här var det istället huden runt en klo som svullnat upp och var rött.

Vi har levt några veckor nu med skor av, skor på, strumpor av, strumpor på, tratt av, tratt på. Schamponera tassar, torka, torka, torka, salva på… Och i allt detta har mina tankar rusat amok med mig och jag har fått för mig dom värstaste saker… Tumör? Något organ som börjar lägga av? Behöva låta honom somna in pga tassar? Han är ju vrålpigg för övrigt!

Så igår var vi till veterinären igen. Hon konstaterade svamp i ena tassen och bakterier i den andra. Så himla skönt! Han skulle inte dö idag! Men så klart vet vi inte vad som orsakat det och om det ändå ligger nåt och lurar. Men som hon sa, han är ju helt underbart pigg, skulle han vara rejält sjuk skulle det märkas. Han har heller inte haltat något på hela tiden så han har kunnat gå med på promenader som vanligt.

Så nu kör vi en kur igen med schampo och denna gången även en kur antibiotika och jag håller alla mina tummar för att detta räcker och han blir bra igen! Så att vi får rå om vår underbara gubbe ett bra tag till!

Nu är hemsidan igång igen!

Hemsidan har fått lite nytt utseende! Tack vare min ständiga räddare när det gäller det tekniska kring hemsidan, Frida, har den fått nya bilder och lite annan uppfräschning!
Under ”Aktuella kurser” finns vårens kurser. Det finns någon enstaka plats kvar, plus att en träningsdag inte fått något datum än, men det kommer.

Vilse gjorde ännu en start i elitspår nu i höst, och även den blev det certpoäng på. Vi har kommit med i en grupp som satsar mot start i bruks-SM 2019, jättekul att få vara med där! Sen får vi se hur långt det räcker…

Ivers kurs i nose work är slut och om några veckor ska vi göra doftprovet. Spännande med en helt ny sport!

Den här tiden på året blir det mest lydnadsträning, spår ibland och nån gång även jaktträning när det passar. Jag brukar åka mycket längdskidor med hundarna men i år spökar ett knä för mig, får se om det hinner bli bra innan snön försvinner…

Debut i elitspår!

I helgen gjorde Vilse sin första start i elitspår! Och jag är väldigt nöjd med den! Så klart har vi massor att träna på, konstigt vore väl annars, särskilt med tanke på hans unga ålder, men jag känner att grunden vi har känns fin.

Spåret fick vi full pott på, och det betyder så klart allra mest! Vi lyckades få till ett bakspår på upptaget, första gången han tar fel håll och jag har nog hittat en förklaring till det, annars var upptaget väldigt fint, rakt ut, analys och lugnt och fint.

Tillbaka på klubben var det uppletande där bara en endaste hund lyckades, gick det troll i den rutan tro..? Vilse hittade två föremål, en del hittade bara ett, och egentligen vet jag inte riktigt varför det blev så. Han brukar vara så säker på det.

Lydnaden gick kalas! Pigg och glad Vilse genom hela programmet! Fina poäng på det mesta, men så klart fanns det moment där vi behöver träna mera. Extra glad för den fina inkallningen med ställande och läggande, framåtsändandet, skallet och tungapporten.

Sist på dagen var det platsliggning med skott. Vilse är ju cool som Ferdinand, så han låg så lugnt och stilla, fantastisk skön känsla för mig efter att ha kämpat med Iver i flera år.

Vi landade på en andra placering med certpoäng! Och vi var inte så värst många poäng efter vinnaren (håller man sig max 10 poäng från vinnaren får även den cert om man uppnått gränsen för cert), så det kändes otroligt bra!

Debuten känns jättebra, jag hade godkänt, och framförallt att kunna genomföra hela tävlingen utan att behöva bryta, som mål och det översteg det ju med råge. Duktig Vilse!

Kurserna är nu avslutade och snart är även alla tävlingar för året slut och då infinner sig en lite lugnare period. Då passar jag och Iver på att gå en kurs i nose work här i Molkom! Ska bli roligt att jobba tillsammans med Iver igen och gå kurs där någon säger vad jag ska göra, då behöver jag inte tänka så mycket… 🙂

Nu tar vi paus!

Unga Vilse har visat fint jobb på sina starter, vi har nu några tvåor i bagaget. Ettan ligger där och lurar och så klart är det den jag vill ha, det kan jag inte hymla om… Det är lätt att bli besviken när det inte räcker riktigt ända fram. Men så tar jag mig i kragen och summerar allt bra han har gjort!
Efter första starten har vi satsat lite mer på söket och han har gjort jättebra sök på proven efter det, det känns så himla kul! Jag har låtit honom bli lite mer självständig eftersom han är så väldigt lydig. Balansgången är hårfin så med mer självständighet har det blivit lite sämre med dirigeringarna.

Han har visat väldigt fina markeringar, bra sök på senare tid som sagt, bra dirigeringar utom dom två sista gångerna, håller sig fint vid mina fötter, går bra fot, bra vilthantering, tyst och lugn i passiviteten. Det känns som vi haft en bra höst ändå, även om det svider lite att inte ha fått den där ettan…

Det känns helt rätt att vila en tid från jakten nu. Tror att Vilse kommer må bra av att få mogna lite under vintern. Jag själv känner mig nästan lite ”utbränd” eller i alla fall ”mätt” på jaktträningen just nu, det ska bli skönt för mig också att tanka energi en stund. Vi kommer att träna ändå lite då och då så klart, men inte som vi gjort nu.

Istället laddar vi om för lite bruksträning! Vi kommer att spåra och träna lydnad och uppletande så får vi se hur det utvecklar sig. Start i höst eller start till våren…?!

Iver har debuterat i Avancerad klass rallylydnad. Det var 1 svår bana och 1 helt ok bana. Inga höga poäng att skryta med, men en hel del gick bättre än jag trodde. Får se om vi startar nåt till våren igen.

En kurs har gått halvvägs, en ny börjar till veckan och det har varit en hel del privatträningar. Så hösten kommer nog gå lika fort som våren gjorde… :).

 

Öppen klass

Vilse har provat på att starta i öppen klass B-prov två gånger. Han har gjort väldigt fina prov, fixat alla moment fint. Vi har legat och sniffat på ettan, men haft otur att inte hitta sista viltet på söket och fått med oss ett andra pris hem båda gångerna. Jag är så glad och nöjd över hans fina jobb, vi fortsätter träna för ny start, för det känns som att ettorna ligger där och lurar…

Kurserna har börjat igen efter sommaruppehållet och några privatträningar rullar in.
Iver är anmäld till rallylydnad och Vilse ska göra någon mer start i jakten och kanske, kanske en sen start i elitspår, vi får se hur det känns när vi tar upp den träningen igen.

Sommaren har varit fantastisk med resa till Skottland, mycket vila och härliga sommardagar, lite hundträning då och då. Nu känns det skönt att hösten är på väg med härliga, lite kalla morgnar med klar luft!