Belöningar

Idag har jag haft en jättetrevlig eftermiddag tillsammans med Maria F och Anna S! Nördat ner oss lite i (bruks)lydnaden, men även hunnit töla och fika, minst lika viktigt!

Som vanligt när det gäller hundträning är belöningar en stor del i träningen! Vi pratade en hel del om det, vilken belöning, när, hur, var osv. Otroligt vilket resultat man kan få genom att ändra lite på något! Häftigt!

Jag själv (och mina hundar) gillar att belöningsträna. En del väljer att enbart belöna med röst och klapp (vilket så klart också är en form av belöning), och får det att fungera bra ändå. Så länge hunden ändå är glad och utför sina uppgifter med glädje, och tar till sig berömmet, är det så klart helt okej. Så länge är allt väl…

Men när något strular, vi får inte helt det resultat vi vill ha, hunden tar inte i så mycket som vi vill, hunden förstår inte helt en detalj, hunden ger upp, hunden hamnar inte riktigt där vi önskar osv osv… Det är då jag tycker det är så fantastiskt att kunna ta fram mina belöningar och rätta till det jag vill ändra på/ha mer av/ha mindre av mm. Då känns det svårare att enbart klappa hunden, förstår den att den ska ta ett steg bakåt för att stå i rätt position vid sidan genom att jag ger den en extra dunk i sidan, eller en längre klapp på huvudet, eller en smekning på varje sida av mungiporna? Ja, kanske…? I min värld känns det mycket enklare och tydligare att plocka fram det godaste av det godaste, få hunden att hamna i rätt position och sen REGNA belöningar!

Att placera belöningen där vi vill ha hunden, blir tydligt för den och det är där den kommer vilja vara. Ta tex fotgående, vare sig det är i lydnaden eller jakten, kommer hunden att söka sig till den exakta platsen vid din sida där du vill ha den, om den får alla sina belöningar där, om du är tydlig med vart den platsen är. Förutom att få sin godis/leksak där, är det också därifrån andra belöningar sker, tex få hämta en dummy, hoppa över hindret osv. Men skulle den stå ett steg för långt fram, ja då kommer ingen belöning.

Eller ta tex ställandet (på inkallningen eller stoppsignal i jakten), placeras belöningen bakom hunden (eller allra helst rakt i munnen, men det brukar vara svårt att träffa rätt) tänker den bakåt vid stoppet, istället för att ta några steg mot föraren.

Spännande är det, det här med belöningar är så otroligt användbart och det är kul att prova sig fram och tillbaka. Jag använder det även mycket för att kvalitetssäkra moment. Klarar hunden att springa in med en apport och sätta sig fot, fast jag dinglar med en boll eller håller godis i handen? Vad händer om jag håller en godisbit i öppen vänster hand vid sidan av hunden, kan den ändå gå fot i rätt position? Går det att avbryta ett saktagående mot en boll genom att kalla in? Bara fantasin som sätter gränser…

Och om något börjar strula, ta tex stoppsignalen i jakten, då är det enkelt att belöna upp stoppet igen. ”Lyssna och stanna på pipan så kommer belöningen” istället för ”stannar du inte när du hör pipan kommer du att få ett obehag”. Det skiljer sig lite på de två sätten att tänka…

Belöningar kan så klart se väldigt olika ut, det är våra hundar som väljer vilken belöning de vill ha, det är ingen idé att erbjuda hunden en belöning den inte gillar eller bara tycker är så där. Och ja… Det ÄR skillnad på att ge en torr foderkula mot en korvbit eller en bit köttbulle, även om vi tycker hunden ”äter allting och tuggar inte ens”!

Iver godkänt doftpov

Iver och jag har ju halkat in på en helt ny bana – nose work. Vi har gått en kurs och sen tränat lite efteråt på egen hand. I helgen som gick var vi iväg på vårt livs första doftprov och vi blev godkända. Roligt!

Tanken är att träna på och sen prova att tävla. Jag är en sån person som måste ha ett mål med träningen, annars är det svårt att motivera mig att träna. I alla fall träna mer seriöst, där man kommer framåt. Så fram mot våren ska vi väl våga oss ut på en tävling i nose work.

Vilse tränar mest lydnad just nu, det är ganska mycket snö för annat. Men vi ska sätta igång med lite hårda spår och hålla igång dirigeringen i jakten, har ett väldigt bra ställe för det på plogat område i Molkom. Så får vi se om säsongens första tävling blir av (med tanke på snön) i slutet av mars. Och att vi kommer med förstås.

Keno har fått ordning på sina tassar nu och är mycket bättre. Vi ska tillbaka på kontroll om någon vecka, så får vi se.

Gamla, goa, underbara hundar!

Det är verkligen ett privilegium att få rå om sin älskade hund under så många år! I mars i år blir Keno 13 år. Min älskade, snälla, bästa tävlingskompis och vän!

Men det för också med sig en viss oro… Jag försöker verkligen leva för dagen, njuta av varje dag vi får, men det är svårt! Istället kommer tankarna kring hur det kommer att gå den dagen han är borta. Det är så himla dumt, jag vet, men svårt att låta bli!

Det är lätt att måla fan på väggen, i alla fall har jag lätt för det ibland. Som nu, när Keno har fått besvär med två tassar. Det började i en tass dagarna före jul, tassen var röd och svullen. Jag fick schampo och salva av veterinären. Körde några veckor, han blev mycket bättre men inte helt bra. Upptäckte sen att en tass till drabbats, fast inte av samma sak. Här var det istället huden runt en klo som svullnat upp och var rött.

Vi har levt några veckor nu med skor av, skor på, strumpor av, strumpor på, tratt av, tratt på. Schamponera tassar, torka, torka, torka, salva på… Och i allt detta har mina tankar rusat amok med mig och jag har fått för mig dom värstaste saker… Tumör? Något organ som börjar lägga av? Behöva låta honom somna in pga tassar? Han är ju vrålpigg för övrigt!

Så igår var vi till veterinären igen. Hon konstaterade svamp i ena tassen och bakterier i den andra. Så himla skönt! Han skulle inte dö idag! Men så klart vet vi inte vad som orsakat det och om det ändå ligger nåt och lurar. Men som hon sa, han är ju helt underbart pigg, skulle han vara rejält sjuk skulle det märkas. Han har heller inte haltat något på hela tiden så han har kunnat gå med på promenader som vanligt.

Så nu kör vi en kur igen med schampo och denna gången även en kur antibiotika och jag håller alla mina tummar för att detta räcker och han blir bra igen! Så att vi får rå om vår underbara gubbe ett bra tag till!

Nu är hemsidan igång igen!

Hemsidan har fått lite nytt utseende! Tack vare min ständiga räddare när det gäller det tekniska kring hemsidan, Frida, har den fått nya bilder och lite annan uppfräschning!
Under ”Aktuella kurser” finns vårens kurser. Det finns någon enstaka plats kvar, plus att en träningsdag inte fått något datum än, men det kommer.

Vilse gjorde ännu en start i elitspår nu i höst, och även den blev det certpoäng på. Vi har kommit med i en grupp som satsar mot start i bruks-SM 2019, jättekul att få vara med där! Sen får vi se hur långt det räcker…

Ivers kurs i nose work är slut och om några veckor ska vi göra doftprovet. Spännande med en helt ny sport!

Den här tiden på året blir det mest lydnadsträning, spår ibland och nån gång även jaktträning när det passar. Jag brukar åka mycket längdskidor med hundarna men i år spökar ett knä för mig, får se om det hinner bli bra innan snön försvinner…

Debut i elitspår!

I helgen gjorde Vilse sin första start i elitspår! Och jag är väldigt nöjd med den! Så klart har vi massor att träna på, konstigt vore väl annars, särskilt med tanke på hans unga ålder, men jag känner att grunden vi har känns fin.

Spåret fick vi full pott på, och det betyder så klart allra mest! Vi lyckades få till ett bakspår på upptaget, första gången han tar fel håll och jag har nog hittat en förklaring till det, annars var upptaget väldigt fint, rakt ut, analys och lugnt och fint.

Tillbaka på klubben var det uppletande där bara en endaste hund lyckades, gick det troll i den rutan tro..? Vilse hittade två föremål, en del hittade bara ett, och egentligen vet jag inte riktigt varför det blev så. Han brukar vara så säker på det.

Lydnaden gick kalas! Pigg och glad Vilse genom hela programmet! Fina poäng på det mesta, men så klart fanns det moment där vi behöver träna mera. Extra glad för den fina inkallningen med ställande och läggande, framåtsändandet, skallet och tungapporten.

Sist på dagen var det platsliggning med skott. Vilse är ju cool som Ferdinand, så han låg så lugnt och stilla, fantastisk skön känsla för mig efter att ha kämpat med Iver i flera år.

Vi landade på en andra placering med certpoäng! Och vi var inte så värst många poäng efter vinnaren (håller man sig max 10 poäng från vinnaren får även den cert om man uppnått gränsen för cert), så det kändes otroligt bra!

Debuten känns jättebra, jag hade godkänt, och framförallt att kunna genomföra hela tävlingen utan att behöva bryta, som mål och det översteg det ju med råge. Duktig Vilse!

Kurserna är nu avslutade och snart är även alla tävlingar för året slut och då infinner sig en lite lugnare period. Då passar jag och Iver på att gå en kurs i nose work här i Molkom! Ska bli roligt att jobba tillsammans med Iver igen och gå kurs där någon säger vad jag ska göra, då behöver jag inte tänka så mycket… 🙂

Nu tar vi paus!

Unga Vilse har visat fint jobb på sina starter, vi har nu några tvåor i bagaget. Ettan ligger där och lurar och så klart är det den jag vill ha, det kan jag inte hymla om… Det är lätt att bli besviken när det inte räcker riktigt ända fram. Men så tar jag mig i kragen och summerar allt bra han har gjort!
Efter första starten har vi satsat lite mer på söket och han har gjort jättebra sök på proven efter det, det känns så himla kul! Jag har låtit honom bli lite mer självständig eftersom han är så väldigt lydig. Balansgången är hårfin så med mer självständighet har det blivit lite sämre med dirigeringarna.

Han har visat väldigt fina markeringar, bra sök på senare tid som sagt, bra dirigeringar utom dom två sista gångerna, håller sig fint vid mina fötter, går bra fot, bra vilthantering, tyst och lugn i passiviteten. Det känns som vi haft en bra höst ändå, även om det svider lite att inte ha fått den där ettan…

Det känns helt rätt att vila en tid från jakten nu. Tror att Vilse kommer må bra av att få mogna lite under vintern. Jag själv känner mig nästan lite ”utbränd” eller i alla fall ”mätt” på jaktträningen just nu, det ska bli skönt för mig också att tanka energi en stund. Vi kommer att träna ändå lite då och då så klart, men inte som vi gjort nu.

Istället laddar vi om för lite bruksträning! Vi kommer att spåra och träna lydnad och uppletande så får vi se hur det utvecklar sig. Start i höst eller start till våren…?!

Iver har debuterat i Avancerad klass rallylydnad. Det var 1 svår bana och 1 helt ok bana. Inga höga poäng att skryta med, men en hel del gick bättre än jag trodde. Får se om vi startar nåt till våren igen.

En kurs har gått halvvägs, en ny börjar till veckan och det har varit en hel del privatträningar. Så hösten kommer nog gå lika fort som våren gjorde… :).

 

Öppen klass

Vilse har provat på att starta i öppen klass B-prov två gånger. Han har gjort väldigt fina prov, fixat alla moment fint. Vi har legat och sniffat på ettan, men haft otur att inte hitta sista viltet på söket och fått med oss ett andra pris hem båda gångerna. Jag är så glad och nöjd över hans fina jobb, vi fortsätter träna för ny start, för det känns som att ettorna ligger där och lurar…

Kurserna har börjat igen efter sommaruppehållet och några privatträningar rullar in.
Iver är anmäld till rallylydnad och Vilse ska göra någon mer start i jakten och kanske, kanske en sen start i elitspår, vi får se hur det känns när vi tar upp den träningen igen.

Sommaren har varit fantastisk med resa till Skottland, mycket vila och härliga sommardagar, lite hundträning då och då. Nu känns det skönt att hösten är på väg med härliga, lite kalla morgnar med klar luft!

Höstens kurser!

Nu ligger höstens kurser ute! Det kommer att bli lite färre kurser under hösten men kanske blir det en del träningskvällar och heldagar istället.
Även sättet att betala kommer att ändras, information om det får du i mejlet om kursen du anmält till.
Välkommen!

Vi tränar på nu i sommar, Vilse tränar jakt och Iver tränar rallylydnad. Vi får se om det blir någon start till hösten med Vilse, Iver ska i alla fall starta rally är det tänkt.
Kanske, kanske, kanske blir det en start i elitspår för Vilse sent i höst, vi får se om vi hinner med att träna det.

Men först ska vi ha en härlig sommar med mycket vila, hundträning, resa till Skottland, ridturer och mycket annat!

Brukskarriären är över!

Redan i höstas började jag spåna på om Iver skulle få någon mer säsong i brukset, men jag kände ändå att jag ville ge honom några tävlingar nu i vår. Vi har nu startat på två st elitspår där han gjort jättefin special, fullt på spår och spårupptag båda gångerna. Första tävlingen dessutom okej uppletande med fyra föremål. Idag ett uppletande med tre föremål men en väldigt splittrad Iver. Han är en väldigt duktig spårhund, det har han alltid varit.

Men idag gick verkligen musten ur mig! Han orkar inte hålla ihop sig på lydnaden, det blir en massa ljud och splitter och det blir en massa felbeteenden, något han inte visar på träning, inte ens träningstävling.

Jag och Iver har verkligen kämpat genom åren, han är en komplicerad hund att träna och framförallt att tävla. Jag har vänt ut och in på mig själv många gånger för att hitta lösningar där han håller ihop sig, inte stressar och inte ljudar. Och vi har lyckats många gånger! Han har ju faktiskt ett CERT i elitspår, något jag aldrig trodde att vi skulle få. Han har också en massa CP. Och jag är stolt över vårt cert.

Och varför tävlar vi egentligen? Är det för hans skull eller för min? För min skull så klart! Jag tycker det är jättekul att tävla och jag behöver ha ett mål för min träning. Och Iver älskar att träna och tycker allt vi gör ihop är kul. Jag har haft svackor förr genom åren i vår träning, men idag kände jag att jag blev ledsen, jag hade verkligen ingen lust att göra det här mer.

Så jag strök oss från tävlingen nästa helg i Grums. Och när jag väl hade tagit det beslutet kändes det som en stor lättnad. Vad skönt att inte behöva åka på ännu en tävling där jag måste vara så fokuserad ända ut i fingerspetsarna hela dagen. Alla detaljer måste stämma till fullo, allt strikt genomtänkt. Och med risk att ännu en gång bli nedstämd av det. Det här är ju min hobby, det ska ju vara kul! Och det har jag tyckt fram till nu, jag har känt mig upprymd av alla utmaningar att hitta lösningar.

Så idag tog jag beslutet att inte tävla Iver mer i brukset. Om jag känner annorlunda någon gång längre fram kanske vi kör igen. Men just nu känns det inte så.

Iver är fortfarande superpigg och vill träna. Så vi kommer nog att känna oss fram lite om vi tar upp hans rallylydnad igen (är i avancerad klass), kör nose work med tanke på hans fina näsa eller kanske kör viltspår så han får fortsätta spåra. Allt går att tävla i, och jag vill gärna ha ett mål att träna mot för att känna mig motiverad. Vi har tiden framför oss. Och det viktigaste är ju ändå att Iver får fortsätta ha ett aktivt liv så länge han själv vill.

Dubbelt Grattis till Vilse!

Först och främst grattis till Vilse, som 25 mars blev 2 år! Känns som han kom till oss igår, samtidigt som vi har hunnit gjort en massa saker tillsammans!

För två dagar sen tävlade jag och Vilse högre klass spår i Lidköping. Det var Vilses första start i den klassen. Och vilken debut det blev!
Spårupptaget gjorde han så himla lugnt och fint. Som ena domaren sa till mig efteråt ”det där upptaget var enligt skolboken, riktigt fint!”.
Spåret gick bra och Vilse hittade varenda pinne. Vi gick runt på 21 minuter så han måste ha följt spåret ganska exakt hela vägen, inga tappt.

Direkt från spåret fick vi köra lydnaden direkt, utan vila. Det var en lite trött Vilse, som inte hade hunnit återhämta sig ännu riktigt, som gick med mig ut på planen. Han hade lite svårt att fokusera helt på några moment, det blev några missförstånd, så lydnaden glänste inte precis. Men några 8:or och 9:or fick vi i alla fall, plus två nollor.

Efter kort vila på kanske en halvtimme var det dags för plats med skott. Vilse låg som vanligt helt tryggt och lugnt, inget poängavdrag på det.

Från platsen fick jag sen direkt ta honom till uppletanderutan. Där gjorde han ett toppjobb, tre föremål på tre skick, det gick på två minuter. Tyvärr hade hans matte svårt att fokusera på vilken klass vi faktiskt tävlade i, så jag glömde att det bara är tre föremål i högre och att det tredje då ska lämnas av i fotposition, utan var på väg att skicka ut honom en fjärde gång när TL skrek stopp… Så vi halkade ner från 10 poäng till en 9a, nåt som jag helt får ta på mig.

Men det räckte ändå! Vi fick ihop 500, 75 poäng och gränsen är 480 poäng. Så nu är Vilse uppflyttad till elitklass spår.
Så himla kul!!

Nu får brukset vila lite, istället ska vi träna mer jakt nu.

Iver ska tävla elitspår några gånger i vår är planen, så utvärderar jag sen om det blir nåt mer, eller om vi lägger brukset på hyllan och gör något annat. En tävling har vi kommit med på så här långt. Iver har fått stå tillbaka en del pga att Vilse skulle tävla, men jag hoppas att det ska gå bra ändå…