Det blev inte riktigt som jag ville…

Nä, hemma från jobbet idag och det hade jag väl inte riktigt tänkt… Hostan har mig i ett järngrepp och det är extremt jobbigt att andas, även när jag bara sitter ner. Halsont på morgonen som sen försvinner, så själva förkylningen blev ju inte så farlig och det känns som det mesta har försvunnit. Det kryper i mig, det är verkligen trist när hjärnan vill men kroppen inte orkar. Men det går väl över.

Tills dess försöker jag roa mig med filmer, massor av sömn, korta små rundor med grabbarna så de får springa lite (medan jag sitter på nån sten eller stubbe) och mera sömn. Känns som jag skulle kunna sova dygnet runt…

Igår låg jag i soffan mest hela dagen medan Magnus och Jocke satte upp ena porten på nya uthuset, det blev jättebra! På eftermiddagen fick hundarna springa på isen på sjön medan jag satt och solade på klippan.

Rena autostradan på isen…

 

 

 
Senare på dagen dök Therese med vovvar upp, de hade gått över isen hem till oss. Trevligt med besök, även om det var ett kort. Även bästa grannarna Annelie och Alf med hunden Ronja kom hit med sina skotrar och pratade bort en stund. Trevligt!

Idag är det underbart väder ute så jag och vovvarna har varit ute en sväng här hemma, det är lättare att andas ute än inne.
Får se hur resten av veckan artar sig, hade tänkt jobba på onsdag men just nu ser det inte så ljust ut, men jag lever på hoppet att det ändrar sig snabbt!

Rom!

Efter jobbet i tisdags lämnade vi Keno hos ”mormor” och Iver hos Mari med flock. Sen drog vi till Stockholm / Skavsta. Där sov vi på hotell med gångavstånd från flygplatsen.

Onsdagen började bra med hotellfrukost men sen blev det knivigare… Vi hade skrivit ut flygbiljetterna på båda sidor och det får man inte göra…! Jaja, iväg kom vi till slut men vi visste ännu inte om vi skulle ta oss hem…
Framme i Rom var vi redan kl 10.00, flyget höll tiden exakt. Efter en taxitur och incheckning på hotellet drog vi på stan!


Först ut blev Vatikanstaden och allt runt det, sen gick vi vidare och kikade på en massa gamla byggnader och hus, historienördar som vi är…


Lunch nära påven…


Med tanke på hur mycket trafik det var förstår jag varför så många valde att köra vespa…


Och dubbelparkera var visst helt normalt… Undrar bara hur den längst in tar sig ut sen…?
Innan resan hade jag letat upp restauranger som hade glutenfri mat och det gjorde att jag för första gången utomlands kunde njuta av god mat, istället för att ”ta det säkra före det osäkra” och käka en ren köttbit med sallad… Så på kvällen letade vi upp en pizzera som hade både pizzor, pasta, bröd, efterrätter mm som allt var glutenfritt. För mig var det underbart att ha så mycket att välja på och ha folk runt mig som förstod vad det innebär att inte tåla gluten.
Det blev en härlig kväll med italiensk pizza, vin (öl till Magnus) och en god efterrätt.

Jag hade bokat glutenfri frukost på hotellet men jag behövde aldrig fråga efter det. Det fanns så mycket ändå, bacon, ostar, frukt, yoghurt mm så jag klarade mig bra ändå. Efter en härlig frulle var det dags för det vi allra helst ville åka till Rom för: Coloseum!!! På vägen dit passerade vi Fontana Di Trevi där jag förstås passade på att kasta i ett mynt och önska mig nåt…

Vi träffade också en amerikansk kvinna som hette Karen, som slog följe med oss en bit. Tyvärr tappade vi bort henne sen bland alla männïskor.

Det var en sån upplevelse att få se Colosseum i verkligheten och alla andra byggnader runt omkring, som också var hur gamla som helst! Vi tillbringade i stort hela dagen till att ta oss dit, vandra runt i alla byggnader, supa in atomosfären och ta oss hem.

Den dagen gick vi hela dagen i värmen, det blev nog några mil vi gick. Till slut svullnade alla fingrarna på oss, trots att vi druckit mängder med vatten, men vi stretade på ändå. Svullnaden försvann sen så fort vi kom tillbaka till hotellet.


Det fanns gott om små bilar i Rom…


Polisbilarna var inte mycket större dom…

Efter en siesta var det dags för middag! Vi hittade en väldigt trevlig restaurang, som hade full koll på vad det innebär att inte tåla gluten. Det var bara att fråga, och de visste precis vad jag menade. Det kändes tryggt!

Efter fredagens frukost fick jag ett samtal från Mari, som berättade att lille Herr Iver hade lyckats hitta en säck med hundmat inne i en garderob. Och inte hade han bara tagit sig en smakbit, nä inte Iver inte! Han hade tryckt i sig mängder av mat så det blev till att åka till farbor doktorn och få en ”kräk-spruta”. Upp kom det och personalen tog både kort och vägde maten då de aldrig sett en hund få i sig så mycket… 1,5 kg torrmat fanns det i den lilla magen, i den lilla kroppen!
Det var dags för Therese att ta över Iver då och jag är så himla glad att jag har såna fina, duktiga hundvänner! De skötte allt så bra och det kändes helt tryggt att han var hos dem! Himla tur att M såg att något inte stod rätt till med grabben och skönt att T kunde ordna det så bra för honom efteråt.

Hela fredagen vandrade vi också runt på stan, även om det inte blev riktigt så långt som dagen innan. Vi tog oss mer tid att sitta ner på ett fik och njuta av det här:

Sen såg vi mängder av andra byggnader, kikade lite mer i de olika gränderna. När det var dags för lunch hittade vi till slut till en annan pizzera som hade glutenfritt, så där käkade vi. Ännu en gång stort för mig att bli serverad glutenfritt!

Tillbaka på hotellet tog vi en siesta och ett låååångt bad i badkaret, härligt skönt för fötterna var det! Hotellet vi bodde på hade både dator och skrivare för gästerna så vi lyckades skriva ut nya flygbiljetter, hemresan var räddad! På kvällen hittade vi ett väldigt mysigt ställe där vi ännu en gång käkade god mat och där de hade stor förståelse för glutenfri mat.

Igår var det så dags att åka hem igen. Kul att vara borta men himla skönt att få komma hem också! Tyvärr blev flyget två timmar försenat, pga tekniskt fel, men efter att ha suttit inne i det heta planet i över en timme kom vi till slut iväg.
Vi åkte från 26 graders värme och landade i 6 graders kyla! Vi frös som bara den när vi kom av planet.

När vi till slut var hemma igen efter bilresa, hämtning av hundar mm var det så himla skönt! Borta bra med hemma bäst!

Fot-not…

Ni som följer min blogg har väl knappast undgått allt mitt prat om min fot… Nu har det gått ett halvår sen skadan skedde och idag har jag äntligen fått nytt hopp!

Jag var till en naprapat, som jag har väldigt mycket förtroende för. Han är duktig på idrottsskador och jag har varit hos honom med ett ryggskott för flera år sedan. Förutom att han behandlade mitt onda ben, gav han mig instruktioner om ny träning, på en balansplatta. Så det har jag köpt en idag.

Han kände också igenom min fot och lossade en låsning i foten (den visste jag så klart inte att jag hade) vilket gjorde att det ständiga ”knixandet” när jag går nu är borta. Annars kändes foten riktigt bra tyckte han. Och det bästa av allt: JAG FÅR SPRINGA IGEN! Han tyckte min upptrappning som jag påbörjat lät bra och så länge det inte gör ont i foten när jag springer är det ingen fara. Och det gör det ju inte, det kan komma lite smärta dagen efter men det viktiga är att det inte gör ont under själva springturen. Och jag ska springa utan stödet för det mesta. Han förgyllde verkligen min dag!!! Är såååå glad!!!
Idag är första dagen utan smärta i benet på flera månader!!!

Jag firade min ”nya livsgnista” med att starta upp jaktkursen ikväll. Mycket duktiga och roliga hundar med förare! Längtar redan till nästa gång! Keno fick agera lite visningshund och Iver fick 10 minuters dirigeringsträning innan de kom, men annars har hundarna haft vilodag. Imorgon blir det nog en springtur (nähä?) och sen lydnadsträning på det. Jag ska också träffa en person som vill ha privat träning i jakten.

Nu är det dags att ställa mig på balansplattan!

Vilken härlig helg!


Bild tagen av oss själva med mobilen så inte bästa kvaliten…

SPA-bad, ansiktsbehandling, mer SPA-bad, julkonsert, julbord, övernattning, frukost, SPA-bad. Ja, så mycket bättre blir det inte…

Jag och Magnus åkte till Lundsbrunn igår. Med stopp i Forshaga där hundarna blev lite bortskämda av mormor och morfar resten av helgen, och ett stopp på vägen ner för lite lunch. Väl framme lyxade vi oss med bubbelpool, ångbastu, vanlig bastu och pool. På eftermiddagen kostade sig Magnus på massage och mig kostade han på en ansiktsbehandling (min födelsedagspresent). Förutom att jag blev ren i ansiktet plockade hon mina ögonbryn och färgade både dom och mina ögonfransar och avslutade med ansiktsmassage. LYX!

Efter behandlingarna blev det mer tid i SPA:t. Senare fick vi lyssna på en otroligt duktig tjej som sjöng julsånger och efter det var det dags för julbord. Det var i särklass det största och bästa julbord jag någonsin varit på! Jag är ju ingen julmatsfreak direkt men där fanns det verkligen något för alla. Jösses, det fanns allt! Och godis/fikabordet ska vi inte prata på… Även om jag inte alls tog en bit av varje sak räckte ändå inte tallriken till…

Idag åt vi en lyxig hotellfrukost innan vi tillbringade några timmar till i SPA:t. Sen åkte vi hemåt, stannade en sväng hos mor och far, hämtade hundarna och fick mat och fika. Vi passade på att ”fira” mig samtidigt, roligare än att fira på en måndag…

”Bocken står så grön och grann i stugan…!”


”Du och jag, Keno…”

”Och här står jag, 3 december, i ösregn och storm, och gör en ….julbock”! Tror inte jag varit med om det förut… Trots det riktiga ”skitvädret” blev bocken klädd med granris, fick på sig lite rött band och ljus i ”håret”. Den blev så fin så. Under tiden jag jobbade med den roade sig hundarna med att gräva hål, äta gegga och rötter, jaga varandra, ha dragkamp om pinnar, sno granris för mig och mycket mera. Tror de hade en toppendag…

När bocken var klar tog vi en promenad, men på grund av blåsten fick vi hålla oss på grusvägarna för det mesta. Efter lunch gjorde jag lite julbak a´la LCHF och det blev riktigt lyckat! Saffransbisquotti (vet inte hur det stavas?) och saffransmuffins.

Ja, resten av dagen då? Mest slappande faktiskt… Magnus vaknade på eftermiddagen (han hade jobbat natt) och han och Jimmy fixade trädet som hade ramlat över vår ledning så vi inte hade något bredband, så nu funkar det igen! Vilken man jag har, fixar det mesta!!! Ett avsnitt av SOA har vi hunnit klämma och jag har ordnat med lite papper till firman.

 Ingen hundträning alls idag, men imorgon ska det bli mer! Då är det julträff med Värmlandstollarna och de hotar med julklappsapportering… Jag hoppas det är vi förare som ska apportera för Iver lär väl tugga sönder allihop annars, haha! Keno, däremot, fixar det säkert. Innan träffen ska jag kolla in när en kursare gör debut på lydnadsplanen och sen har jag tänkt träna lite med vilt i olika moment också.

Bjuder på några bilder, tyvärr lite halvdåliga då de är tagna med mobilen…


Det blir mest promenader med dragselar och linor på kvällarna, till Kenos glädje!


Keno sover gott i soffan efter en power walk.


Likaså Iver och Rally…


Magnus stolthet har nu kommit upp på väggen!

Mycket tankar och grubbel…

Fast det är en tid kvar innan det är dags att ta beslutet kommer en del tankar efter möte idag… Vad är det bästa att göra? Stanna eller gå? Leva kvar i det gamla invanda eller våga ta steget och gå över till det nya?

Det handlar om mitt jobb som ska läggas ut på entreprenad, säljas ut helt enkelt. Om jag stannar kvar i kommunen får jag ju ha kvar min anställning med allt vad det innebär. Men jag kan hamna på vilken arbetsplats som helst… Och det brukar väldigt sällan bli en ledig plats inom daglig verksamhet, där jag jobbar nu, utan det är inom hemtjänsten det finns jobb… Och där vill jag inte jobba! Inget ont om hemtjänsten, det finns många goa tanter och farbröder där ute, utan det är det att jag känner att jag gjort mina år inom det, med jobb på dag, kväll, natt, helg och storhelg som följd. Jag vill inte tillbaka till det! Jag vill jobba kvar i omsorgen.

Väljer jag att gå över till det privata företaget får jag jobba kvar på mitt jobb (vi ska flytta  innan försäljningen så det blir ju ändå lite av en nystart) och jag får fortsätta jobba med de bästa av de bästa när det gäller arbetskamrater. Och det är nog så viktigt! Men jag har inte samma frihet att gå upp och ner i tid, jag kan inte ta tjänstledigt för att prova nytt jobb och jag har heller inte samma ”öppenhet” mot tex media när det inte är ett offentligt företag (kommun). När något inte är bra inom kommunal verksamhet är det lättare att föra fram det…

Många tankar…

Idag bjuder vi på en filmsnutt.

 

Jaaa… Vi måste ju roa oss med nåt…

 
Iver hittade spännande saker i skogen!


Mmmm!! Gegga, jord och rötter – det är livet för Keno…

Snart är det slut på sjukskrivningen och det känns skönt! Dock går det lite upp och ner med foten, svårt att veta var gränsen går, det är lätt att ta i för mycket. Jag har haft lite mer ont i den nu igen så idag ska jag prova att cykla lite istället. I eftermiddag ska jag på möte angående jobbet då just vår arbetsplats ska ut på entreprenad. Känns inte alls så upplyftande…

Ja, det går framåt…

En vecka till som sjukskriven men sen är det tänkt att jag ska jobba igen. Och det går riktigt bra! Läkningen alltså. Den här veckan är jag beordrad att stödja på den och gå ”lite så där lagom”. Och det funkar bra. Inga långpromenader än på ett tag men jag kan i alla fall komma ut i skogen till fots, skön känsla!

Veckan som gått har ändå innehållit några saker… Jag har träffat en hel del kompiar vid olika tillfällen och det har varit min räddning! Höll på att få lappsjukan en sväng men jag klarade mig…

Våra tre bagglamm är nu slaktade (tack Micke!) och köttet  levererat till de som ville ha. Det är lite lugnare i fårflocken nu när baggarna är borta. Går utanför hagen gör de fortfarande men nu drar de inte ända till grannen i alla fall…

Hundarna har fått träna på lite småsaker. Mest på kryp, positioner och snygga in-sitt. Det funkar bra då jag bara kan sitta eller stå stilla.

Några turer till mamma och pappa har vi gjort. Skönt att få sällskap, fika och prata bort en stund.

Jag har även fått träffa en liten, söt bebis, som ännu inte fått något namn (även om jag tror jag vet vad det blir). Stoooort grattis till Mari och Anders!!!

Iver råkade ut för dålig mage och blev uttorkad så han fick läggas in för dropp några timmar i tisdags. Efter det var han lika pigg och glad igen och är det fortfarande. Alla prover har vi nu fått svar på och allt ser bra ut. Skönt! Förmodligen fick han i sig något giftigt som gjorde honom så dålig. Vi har våra misstankar om vad det var men vi kommer ju aldrig att veta säkert vad han stoppade i magen…

Maraton-målande!

Imorse åkte vi ner till Molkom och hämtade skyliften vi hade hyrt. Vi skulle ha den ett dygn, alltså var det väl genomtänkt arbete vi hade framför oss. Och vi fixade det bra! I 12 timmar har vi målat, med bara kort paus för fika och mellanmål. Och så blev vi klara med allt vi skulle göra också!! Det känns så himla skönt!! Duktiga vi! Nu är allt klart! Allt som är färdigtsnickrat vill säga… Vi väntar fortfarande på att snickaren ska återkomma och sätta upp det som fattas, bland annat fyra knutar, några taklister och en del foder. Så mer målning kommer det att bli, men inget vi behöver skylift till.

Det har inte varit hundarnas dag idag, det enda de fått göra är en kort promenad. Men de har varit ute med oss på gården hela dagen så jag tror faktiskt inte att de har lidit… På eftermiddagen fick vi besök av svärmor/far och även en snabbvisit från Stockholm tittade förbi, kul!

I fredags var Kicki här och hjälpte mig att grundmåla den höga väggen. Och det var en stor hjälp att det var färdigt tills idag. Innan vi målade hann jag och grabbarna med en promenad med Anette.

Igår testade jag den nya vandringsleden här i molkom. Drygt en timme var vi ute, kul med nya marker! Efter promenaden fick grabbarna träna lite jakt. Det blev linjetag, markeringar och när-sök. Sen dök mamma och pappa upp och hade med sig nybakat gott fika, mums!
När de hade åkt hem kravlade jag mig upp på taket och målade väggen vid tvättstugan.

Just nu känns min kropp 100 år gammal, det finns inte en muskel jag inte är trött i… Undrar hur mycket träningsvärk i axlarna och nacken jag kommer ha imorgon…

Livet på en stubbe…

Ja, just nu går det trögt här hemma i Näs. Näsan är snart söndersnuten, halsen bränner av alla hostningar och kroppen är ständigt svettig… Men det ska väl vända snart! Hela förra veckan hade jag hosta och det kliade i halsen men jag kämpade tappert på, jobbade alla dagar ändå och var iväg på diverse aktiviteter. Men i lördags eftermiddag smällde det till rejält och jag blev helt däckad. Jag låg hela dagen igår, gick faktiskt de 20 meterna till fårhagen för att kolla in lammen och höll på att storkna… Hur kan det vara så jobbigt att gå 20 meter????

Idag orkade jag mig i alla fall ut till en stubbe, den ligger väl 100 meter från huset. Satte mig där på en filt, läste Aftonbladet, kastade bollar till hundarna och la ut godissök till dom. Vi var där ute en lång stund, det var helt underbart i solen! Men fast jag satt helt still orkade jag ändå inte sitta kvar så det blev till att inta soffan ett tag igen. Men nu är hundarna lite mer nöjda i alla fall…

I förrgår var det dags för Klickertränarutbildningen igen. Jag åkte iväg, lyckades genomlida hela dagen men oj, vad sliten jag var! Igår var det också kurs men då orkade jag bara inte. Typiskt att bli sjuk just DEN HÄR helgen! Lördagen var i alla fall bra, jag fick idéer runt Ivers budföring och Kenos ställande på inkallning. Sen tränade vi även signalkontroll och lite annat. En givande dag! Katrin, Gripa och Ammi följde sen med hem till mig. Vi käkade mat och tölade bort kvällen. Jättetrevligt att ha dom här, synd bara att jag var sjuk…

Jag och Keno  ska tävla spår till helgen och min plan var att lägga några spårupptag i veckan. Jag har en plan för hur jag ska göra. Vi får se om jag orkar med något i slutet av veckan annars får det bli tävling utan träning…


Gaaalningar!


”Varför får bara farsan ha bollen?”


Vem är han till vänster??? Vad är det för ras?


Fast här ser han ut att vara en helt annan ras…?


Jo, nu känner jag igen honom!


Utsikten från min lilla stubbe… Våra träningsmarker bland andra…