Tid för hårt…

Det som ändå är bra med mörka, regniga kvällar är att det blir oftast mer träning av hårda spår. Det faller sig liksom naturligt när det är kolsvart redan när jag kommer hem från jobbet och det suger i spårtarmen hos både mig och hundarna…

Så onsdag efter jobbet blev det först en promenad med Åsa och Mira och sen fick grabbarna spåra utanför badhuset på Sundsta. Kan säga att det rörde sig mycket människor och hundar där så det fanns gott om störning…

Ivers spår var 500 m långt och det var många övergångar mellan asfalt och gräs. Ett tag spårade han på cykelbanan och precis bredvid oss gick en hund i koppel ute på promenad. Så där gick vi parallellt på den smala vägen och det bekom inte Iver ett dugg. Då har han verkligen rätt fokus! Dom första terrängbytena tyckte han var svåra, men sen var det som minnet kom ikapp honom och då gick det fint.

Kenos spår gick mest på asfalt men lite gräs fick han med också. Det gick också utanför entrén till badhuset så där fick han verkligen jobba för att kunna följa rätt spår. Hans spår korsade också det jag nyss gått med Iver, men det verkade han inte ens notera. Även hans spår var 500 m långt.

Det räcker med ett tillfälle så vill man ha mer! Så ikväll ska vi träffa Emelie och Anna och spåra hårt igen. Kul!

Evas årliga adventsfika var också i onsdags. Och som vanligt kändes det som man rullade därifrån! Så himla mycket gott! Tack Eva!

I helgen blev det istället spår i skogen. Gäller att passa på när det är ljust. Jag och Pillan träffades i Väse. Iver fick ett spår på 1000 m som han spårade väldigt bra. Och vi jobbar vidare på pinnarna, bättre än sist, men inte helt bra…
Båda grabbarna fick göra uppletande, som dom gjorde kanonbra. Med tanke på hur löjligt lite tid vi lägger ner på det momentet, går det riktigt bra. Vi borde träna det mer, men tid och ork saknas…
Efter träning fikade vi på det mysiga caféet i Väse och firade samtidigt min födelsedag lite smått.

Lite snabb jaktträning hemma på söndagen med Anna L. Vi körde med vilt, som var väldigt längesen nu. Dubbelmarkeringar med skott och linjetag och till sist ett sök. Duktiga vovvar, Keno kom ihåg båda dubblarna nu, hurra! Han har haft en period när han liksom glömt den ena. Och han som alltid varit så bra på markeringar, även minnesmarkeringar. Vet inte om det kan ha med synen att göra, men den här gången gick det i alla fall toppen. Iver löste några bra, några lite sämre, pga att jag även ville träna på tryck och ljud (dvs inget ljud) samtidigt. Söket svepte han in i ett jehu.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.