Efter mycket grubblande fram och tillbaka har jag nu bestämt mig! Jag kommer inte att starta nån av hundarna på jakt i höst. Det finns helt enkelt inte tid.
Just nu är vi mitt i brukssäsongen, en hund i elit och en i högre. Iver visade på tävlingen idag att han fortfarande har en fin näsa, han spårade så noga, så noga och plockade alla pinnar. Farten är inte så värst hög, men eftersom han inte får några tappt blir det ändå en effektiv spårning där vi hinner runt spåret med god tidsmarginal.
Han smällde till med dagens finaste uppletande där han fick dubbeltior! Som sagt, han har en otroligt fin näsa! Han låg på platsen, dock med viss föväntan på skotten så där behöver vi träna ännu mer. Han fick 9 på fria följet, han kändes fint ihoppackad och fokuserad och han hade inga problem att orka med hela dagen. Vi har dock mer vi måste träna på för att nå hela vägen, vi har ju varje gång haft uppflyttningspoäng men det saknas några futtiga poäng på lydnadsdelen och det är främst när vi sätter ihop framåtsändandet i en kedja som han inte riktigt kommer ihåg, enbart det momentet fungerar bra.
Jag känner att jag verkligen vill satsa på brukset med Iver, när får jag en hund med den näsan igen…?! Jag vill verkligen att vi ska få till momenten som saknas och då räcker det inte att träna det en gång i veckan. Och ska vi träna mer måste jag ge avkall på något annat. Som mitt liv är just nu blir det varken hackat eller malet, det blir halvbra både i brukset och jakten och så vill jag inte ha det. Så nu har jag äntligen tagit beslutet och nu känns det riktigt bra, jag känner mig lugnare. Vi kommer att träna jakten senare, förhoppningsvis i vinter med start i maj i nästa år. Visst, han hinner bli 4 år, och visst borde han vara ur nkl då, men åldern är inte viktig för mig, utan vi tar upp jakten när det känns ok igen.
Keno kommer att få fortsätta tävla elit spår, finns tid kommer vi att träna sök också. Även Keno kommer att få träna jakten igen när vi får tid, med ev start i maj nästa år. Så länge han är frisk och vill och kan ska han få göra det han älskar mest – träna!
Vilken skön känsla man har när man väl bestämt sig. Och att känna sig stressad i hundträningen är ju aldrig bra. Då förlorar man ju glädjen i att träna hund. Du gör helt rätt i att ta en sak i taget och lille Iver har flera år till på sig med jakten. Han är ju bra grundtränad.
Du har att göra iaf. Fullt ös hela tiden. Var rädd om dig vännen.