Nära skjuter ingen hare…

…fast matte är rätt nöjd ändå! Igår spräckte Iver sin ”nolla”. Det var första gången vi tävlade som vi inte åkte hem med ett första pris eller en uppflyttning. Kan man vara nöjd ändå…?! Ja, faktiskt så är jag det. Jag visste ju redan innan att vi inte var klara, att Iver inte hade tillräckliga kunskaper i allt. Han gjorde sitt bästa på tävlingen, det han kunde gjorde han bra, det han inte kunde försökte han göra rätt på… Jag tar tävlingen från början, för den som orkar och vill läsa (Jo, Liselotte C kommer nog att läsa i alla fall..).

Vi lyckades ändå hamna på en tredje plats

Lydnaden var först ut och vi startade som nummer 1 i högre (nr 4 i ordningen, lägre körde först).
FF: lite vinglig tidvis, kom långt fram i början men hittade sin position sen. Fint fokus, trevlig attityd och helt störningstrygg. Kändes bra.
Inkallning med ställande: Har aldrig ställt Iver på så långt avstånd så det kunde han förstås inte så bra. Vi är ju fortfarande under inlärning där. Men han stannade med hjälp av DK, även om ställandet var sent, jag kände mig nöjd med det, kan inte begära mer.
Framåtsändande: Iver gjorde så gott han kunde, han kunde inte riktigt komma ihåg hur hela momentet skulle vara. Han sprang fint ut till gruppen och stannade, men sen mindes han inte riktigt hur det skulle vara sen. Vi tragglade genom oss det men fick en nolla.
Kryp: Han kröp jättefint och lågt, jättenöjd med själva krypandet. Dock kröp han som en banan åt höger och jag vågade inte räta upp honom eftersom han varit så osäker på krypet sista tiden. Därav nollan. Hade vi fått 5,5 poäng på det hade vi klarat uppflyttningen.
Skall: Bra. Finns att fila på, men nöjd med det nya momentet så långt.
Tungen: Full pott!
Hoppet: även där full pott!

Plats med skott var det härnäst. Det var det moment jag var nervös för. Iver gillar ju skott och har intresse för skytten. Det är ju därför vi tränat det så mycket sista tiden. Att han skulle ligga kvar var jag säker på, men orolig för om han skulle vrida sig runt. Vi fick 9 av ena domaren och 10 av den andra. Avdrag för att han hade ganska stor reaktion på första skottet (men låg kvar) som sen avtog mer och mer. Jag är otroligt glad att det gick så bra! Känns skönt att träningen gett så bra resultat.

Sen var det dags för skogen och Ivers kanske sjunde spårupptag ever… Han gjorde det så fint, travade lugnt ut, hittade spåret och spårade iväg åt höger. Rätt håll! Jippi! Kommentaren av ena domaren var ”kanonfint”. Resten av spåret gick som en dans och alla pinnar kom med in. Spåret var också det moment jag kände mig trygg i, Iver känns väldigt säker i spåret.

Vi avslutade med uppletande. Det momentet är ju så nytt för Iver, han kan ju knappt kommandot, och han kändes också lite vilsen när jag först skickade ut honom. Som att han inte riktigt hade koll på vad hans jobb var egentligen… Två föremål av tre kom in i alla fall och jag får vara ganska nöjd med det. Hans fördel var att han jobbade på fint hela tiden tyckte domarna. Jag fick lite bakläxa av en som jag brukar prata med på tävlingar (som är väldigt duktig själv och även domare tror jag), som sa att jag hade stått 7-8 meter bakom baslinjen och skickat… Ooops, det får jag ta på mig. Såg sen fler som gjorde samma som jag, vi missade lite i terrängen, något att tänka på… Han och jag pratade också lite om att förbereda Iver på vilket jobb som kommer. Det är nog dags att införa det nu så han känner trygghet och vet vad han ska göra. För när han vet brukar han ju fixa ett uppletande väldigt fint. Där behövs mera träning!

Summan blev uppflyttningspoäng totalt sett, men det fattades några futtiga poäng på lydnaden så godkända blev vi för dagen. Det var också mitt mål när vi åkte iväg på tävlingen och jag är väldigt nöjd med det vi presterade. Skönt att se att Iver orkar en hel tävlingsdag och att det han kan gör han fint. Nu har vi en hel del att finslipa på, men också en del som vi måste träna in så att det sitter…

Stort tack till Kristinehamn BK, som ordnade ett trevligt prov och la upp det till allas bästa!

Torsdag fick Keno träna sök. Himla kul tyckte både han och jag. Innan träningen började hann jag och Iver träna lydnad lite snabbt och Magda var så snäll och hjälpte oss skjuta på en plats. Vad gjorde man utan snälla träningsvänner…

Hjälp med att deklarera firman fick jag efter jobbet i fredags av den bästa! En promenad i skogen med vovvarna efter det.

Idag sov vi jättelänge, det var verkligen välbehövligt med sovmorgon. Sen har dagen innehållit storstädning av huset, långpromenad ner till Molkom och lite annat ”nyttigt”. Iver firade sin födelsedag med grisknorrar, farsan Keno fick förstås också vara med. Igår kväll var Mari här och vi rekade upp en ny ruta till vårt TJP nästa helg. Men idag fick vi glädjande nyheter så nu verkar det som vi kan köra på den ordinarie provplatsen ändå. Det är lite att stå inför TJP när det är vi som arrangerar. Sen ska ju jag själv starta så stackars Mari får ju ingen hjälp av mig med själva upplägget av provet, men det finns en himla massa annat jag gör istället.

Här hemma vid sjön, äntligen har isen släppt!