Iver min Iver!

DSC_1354

En midsommarafton för drygt sju år sen stormade Iver in i vårt liv. Jag hade trott och hoppats på en lika stabilt mental valp som hans far (Keno) men så blev det inte riktigt…

Det tog ett tag innan det visade sig och vi förstod att han faktiskt var annorlunda. I början mötte vi inte hans beteende på rätt sätt. Jag gick in med för mycket känslor och för lite kunskap. Jag tyckte det var kämpigt när Iver helt oprovocerat, enligt mig, flög ut mot Keno. Jag tyckte Keno fick ta emot sånt han inte förtjänade. Som tur är har Keno aldrig brytt sig så värst mycket om Ivers utfall.

När Iver var 1,5 år bestämde vi oss för att kastrera honom. Det fick bära eller brista, så här kunde vi inte leva. Det var ingen garanti med en kastrering men vi ville chansa. Det fanns ju en risk att det skulle bli värre också. Redan första dagarna efter kastreringen märktes en markant skillnad, Iver blev lugnare i sinnet och utfallen avtog. Hemma tillrättalade vi livet i vårt hus. Iver fick eget utrymme att äta i, ben åt han ensam i tvättstugan och bilburen delades med mellanvägg. Med rätt förutsättningar fick vi lugn och ro hemma.

Ivers osäkerhet mot andra hundar vid hundmöten löste vi med skvallerträning vilket har varit hans räddning. Idag skvallrar han friskt på hundar, människor, rådjur, katter, cyklar och han har tagit på sig uppgiften med stort allvar. I träning och tävlingssituationer har inte beteendet kommit fram, jag har alltid känt mig trygg med honom i det, annars hade vi så klart inte kunnat tävla.

Han har också haft hang-ups på bilar som kör på grus. Han blev helt vild och tokig av det. Även där har skvallerträning funkat bra! Det går så klart åt lite godis på en promenad med många skvallertillfällen men det är det värt, alla gånger. Iver har blivit en trygg hund på promenaderna och jag kan slappna av. Mycket värt!

För den som ser Iver agera kan jag förstå att det kan se allvarligt ut, särskilt om man inte har så mycket kunskap om sånt, men fast han låter illa och det kan se ”argt” ut har han aldrig någonsin ens krökt ett hårstrå på Keno eller någon annan. När jag lärde känna fru G och hennes härliga hund R, ville jag så klart som vanligt att Iver inte skulle hälsa på hennes hund när vi sågs på våra träningar. Men fru G utstrålade ett sånt lugn, hon litade till 100% på sin hund så hon tyckte absolut att hundarna skulle få hälsa lösa. Gulp, tänkte jag, hur ska det gå? Återigen förklarade jag för fru G hur Iver är, men det var absolut inga problem enligt henne. Och fast Iver först visade sig från sin sämsta sida, stod fru G helt coolt och lugnade mig med ”det kommer gå bra”. Och det gjorde det ju! R kunde inte brytt sig mindre och då blir Iver helt lugn med det, och sen var det inga problem. Jag är så tacksam mot fru G att hon litade så på sin hund och heller inte blev upprörd mot Iver, utan var helt lugn i sin utstrålning. Iver fick flera bra möten med härliga R, men tyvärr har R fått somna in nu, alldeles för tidigt.

Iver lever ett bra liv i våran flock, med tydliga regler som gör honom trygg. Han ska veta att han kan slappna av hemma, att inget ”ont” kommer att hända honom. Han ska veta att vi skyddar honom vid hundmöten på promenader, han har sin uppgift att skvallra, resten sköter vi. Han ska veta att han har sin egen kupé i bilen och sin egna hundgård där han slipper ha någon annan hund inpå sig.

Det händer då och då att vi har en ytterligare hund i vår flock när vi är hundvakter tex. Och det funkar hur bra som helst med Iver, han väljer ibland att ligga tätt ihop i soffan med den hunden och gillar det, men det är hans val. Han är helt trygg med annan hund i vår flock, bara han känner den, vet vilket förhållande han ska ha till den osv.

Iver är den hund som lärt mig allra, allra mest, jag känner mig otroligt ödmjuk för allt han lärt mig!!! Han är en otroligt mysig och härlig hund och vi har ett härligt liv ihop!

Kanske kan dom här raderna hjälpa någon annan med samma problem och där tillvaron känns hopplös. Allt går inte alltid att lösa, Iver och Keno kommer aldrig att bli bästa vänner, men dom kan leva i samma flock utan några större problem. Mycket går att fixa, bara man går in med ett öppet sinne, men så klart finns det lägen när det inte går att lösa också.

Back in business!

Nu är den goa, långa semestern slut! Tyvärr flög jag ju av hästen sista kvällen före semestern, hamnade på akuten och blev sjukskriven 2,5 veckor.  Så semestern blev inte riktigt som det var tänkt. Det har även varit fler turer till akuten och till sjukhuset eftersom både mamma och pappa råkat ut för olyckor. Den här semestern går till historien!

Trots skador kom jag och Magnus till slut iväg på vandring i Jotunheimen och det var helt underbart! Vi var borta en vecka i detta härliga landskap! Med oss hade vi Iver och Vilse medan Keno bodde kvar hemma tillsammans med vår hus/djurvakt.

Nu är vi nyss hemkomna från en vecka i Halland. Första halva veckan var vi turister medan andra halvan ägnades åt Tollarspecialen. Som alltid lika kul att träffa alla trevliga människor och kika på jaktprov, wt, lydnad osv.

Känns lite konstigt att inte starta tollingjaktprov på specialen längre, men med Keno som pensionär och Iver som numera ägnar sig åt enbart brukset, fick Iver bli avdammad och starta wt istället. Och det gjorde han riktigt bra, fina poäng i fyra rutor men tyvärr knallning i sista rutan så där blev det en nolla. Vi lever på resultatet i dom övriga rutorna.

Nu ska vi ägna tid åt hundträning, blir inte mycket sånt på semestern. Först ut är Vilse som ska starta b-prov, sen ska förhoppningsvis Iver starta elitspår och i slutet av året ska Vilse testa på lägre spår om allt känns bra. Så nu är det hög tid att ta tag i träningen igen! Känns jättekul!

Denna veckan drar kurserna igång igen, ser fram emot det!

 

Semester!

IMG_0004

Nu tar Tollartokens semester från både jobb, kurser och privatträningar. Jag är tillbaka 7 augusti igen.

Det börjar nya kurser i augusti och det finns några platser kvar, välkommen att anmäla! Det går även bra att redan nu höra av dig om privatträning.

Trevlig sommar!!!

Foder från Granngården.

Inlägg i samarbete med Granngården.

Det här med foder till hundarna är ju en hel djungel! Dels är det ju vad fodret innehåller, vilket land det kommer ifrån och en annan viktig sak är tillgängligheten.

Därför äter mina hundar hundfodret Robur från Granngården! Fodret är svenskt, innehåller inte en massa ”onödigt” och det har ett bra pris. Robur hundfoder har också bra bredd, vilket passar mina hundar bra, då Keno äter Robur senior och Vilse och Iver Robur Maintance.

För mig som bor ute på landet är det guld värt att kunna handla hundmat online hos Granngården! Enkelt och bekvämt och aldrig något krångel! Dessutom kan man få det utkört ända fram till dörren när man beställer på Granngården online, vilket passar mig perfekt, inga tunga fodersäckar att bära på långa sträckor!

Ibland handlar jag även i affären på Granngården. Det är trevligt att handla där, alltid trevlig och kunnig personal, som gärna hjälper till. Där köper jag mat till hönsen, kaninerna och grisarna. Granngården har också bra tillbehör, så när jag handlar i Granngårdens affär passar jag på att köpa saltsten till hästarna, eltråd, tuggben och godis till hundarna mm.

Det bästa med att handla direkt i Granngårdens butik är nog ändå att jag kan ta med mig hunden in i butiken. Perfekt en solig sommardag och perfekt när jag vill prova ut halsband och hundkoppel eller när hunden ska få välja ut sin leksak själv. Granngårdens personal är alltid lika trevliga mot vovven och brukar bjuda på en godisbit eller två.

Vilse har debuterat på lydnadsplanen!

I helgen som gick hade Kristinehamn BK dubbeltävling i lydnad. Jag tyckte det var ett bra tillfälle att testa var Vilse står när det gäller uthållighet och störningar med kommendering, andra hundar osv. Bra träning inför brukset, som är vår egentliga gren, förutom jakten.

Vilse skötte sig med bravur! Visst finns det saker att träna och fila på, men själva situationen klarade han jättebra. I första starten fick vi 181,5 poäng och kom på en tredje plats av 20 startande, och blev uppflyttade till nästa klass. I andra starten kom vi på andra plats med 180 poäng, och uppflyttade igen. Så nu kan vi antingen starta Klass ett om vi vill, eller få ännu en uppflyttning och då få en titel. Får se vad det blir, kanske inte blir nån mer lydnad alls.

Nu i sommar har vi inga tävlingar alls inplanerade så det blir träning när lusten infaller. Skönt med lite semester även från träning ibland. Min plan med Vilse i höst är start på b- prov och lägre klass spår. Vi får se om planen håller… Iver ska starta elitspår är det tänkt.

Det var tänkt att alla kurser skulle vara slut nu, men det har faktiskt startat en ny denna veckan, kul! Men under min semester kommer det att vara kursfritt, sen drar det igång kurser i augusti igen, kika under aktuella kurser om du är nyfiken.

 

Unghundsderby!

I helgen var jag på mitt allra första unghundsderby. Med mig hade jag lilla Vilse, som för första gången var ute på ett sånt äventyr.

Jag valde att åka tidigt på morgonen, 3.30, fast jag hade erbjudande om sängplats en timme från provet. Tidigt blev det, men det var samtidigt skönt att få fredagen hemma.

Det var 6 från Vilses kull som kom till start. Så himla kul att se alla duktiga syskon! Vilse var jätteduktig, jag är tokstolt över honom. På derbyt är det ju ganska svåra markeringar och han fixade dom superbra. Sen drar dom ju en massa poäng här och där för småsaker.

Han fick 17, 19 och 20 på tre stationer. På en station låg han på full pott men råkade tappa dummien och det kostar, domaren drog 8 poäng på det, så då blev det bara 12 på en annars perfekt markering. Den första stationen vi gjorde var det en hel del som nollade, den var svår. Vilse fixade den men inte så effektivt så det blev 11 poäng på den. Jag är så glad att han i stort sett spikade fyra av fem markeringar, lämnade av i hand från vattnet och att han slappnade av så fint mellan stationerna, vilket gjorde att han orkade fint hela dagen. Detta var en toppendag och den blev extra trevlig eftersom jag hade så fint sällskap av både uppfödare och de andra valpköparna.

Igår hämtade vi hem sommarhästarna, nya ägg ligger i kläckmaskinen och hönsgården är snart klar! Imorgon börjar en ny kurs och jag och Vilse ska putsa på formen till helgens debut i lydnad.

 

Willowridge kennelläger.

Helgen har tillbringats i sköna Humletorp med ett härligt gäng labbefolk! Det var verkligen en kanonhelg som uppfödarna hade organiserat hur bra som helst! Träning blandades med roliga tävlingar och utmaningar. Jag som är ny i labbevärlden kände mig väldigt välkommen! Extra roligt var att se Vilses syskon, 8 av 9 i kullen var där. Och 7 av oss ska starta derbyt om två veckor, hua!!!

Kenos son Kenzo från han sista kull tillbringar en vecka hos oss också. Tyvärr har han åkt på en ful infektion så idag var jag tvungen att lägga in honom på djursjukhuset. Lille killen, hoppas han piggar på sig fort!

Våra ägg som ligger i kläckmaskin har nu börjat kläckas, en fin och livskraftig kyckling och en död så här långt. 16 ägg kvar att vänta på…

Unghundsderbyt närmar sig med stormsteg och även om vi endast åker för att Vilse ska få en bra erfarenhet, vill jag ändå ge honom de bästa förutsättningarna. Så jag måste försöka få tid till lite träning nu. Inte helt lätt då Iver behöver träna inför elitspårstart, kenzo behöver extra omvårdnad och allt som händer med djuren på gården just nu. Men ska göra så gott vi kan i alla fall!

För den som är intresserad startar en ny kurs snart, det finns några platser kvar.

Dom godaste russinen ur bullen…

…eller kanske bara sylten i mitten på kakan eller marsipanrosen på tårtan!

När det gäller hundar och träningsmetoder finns nog fler tyckanden och tänkanden än det finns hundar… Alla är salig på sin tro och det tycker jag man ska vara ödmjuk inför. Så länge inte hunden far illa förstås. Det finns så himla många olika sätt att lära in samma beteende/moment på och funkar dom så är det ju toppen.

Något som dock är gemensamt för all träning är att relationen, samspelet eller vad du vill kalla det, mellan hund och förare behöver vara bra. Det är viktigt att hund och förare förstår varandra och kan förhålla sig till varandra. Det är viktigt för en bra relation att ha tydliga spelregler, att känna trygghet och lita på varandra. Det gäller både hund och förare.

I helgen var jag och Vilse på bruksläger i Arvika. Spår halva dagen och brukslydnad andra halvan. Jag gillade deras tänk att inte krångla till saker och ting, att göra det enkelt och vara tydlig för hunden genom att berätta vad vi vill ha men också vad vi inte vill ha. Som med alla kurser håller jag inte med om allt, men hittade goda russin att plocka ur och stoppa in i min egna bakade kaka.

När det gällde spåret hade dom riktigt bra idéer kring utveckling av hundens arbete. Där kan jag knäppa mig själv på näsan lite och erkänna att när min hund befunnit sig i elitklass några år, är jag dålig på att fortsätta utmana utan det blir mer av ett underhåll. Dags att skärpa mig och utmana mera för Iver! Det visade sig att Vilse var riktigt duktig, vi försökte hitta på alla möjliga klurigheter för att utmana honom i spåret, men det var plättlätt sa Vilse. Det blir en utmaning för mig att hitta på riktigt kluriga saker nu, säkert har vår träning på hårda spår med all sorts störning hjälpt till att få honom så säker.

På lydnaden passade jag på att få tips på moment vi inte börjat på än. Så framåtsändande, ställande, tungapport kikade vi på. Även vår påbörjade krypträning och vårt fria följ. Nu ska vi fortsätta vår träning, kul med lite inputs!

 

 

 

 

 

Iver har fyllt år!

Jag har dåligt med tid över till att uppdatera bloggen nu för tiden. Synd, för jag tycker det är roligt. Nu har det nästan gått en månad sedan sist och vår underbara, speciella, knäppa, Goa Iver har hunnit fyllt 7 år! Det firades så klart med tårta!

Vilse och jag går kurs för Bolly då och då och vi hade även förmånen att få vara med på kurs för Guy Bennet, som Vilses uppfödare hade fixat. En jättebra dag, där vi fick träna på markeringar, linjer, fotgående. Vilse var en duktig kille och när jag fick små tips här och där så jag kunde hjälpa honom prestera ännu bättre blev det riktigt bra. Det var skönt att han hade lite samma tänk kring sättet att träna som jag har, jag skulle gärna träna för honom igen! Dessutom får man ju öva på sin engelska . Nu har jag plockat ur dom godaste russinen ur den dagen, nu ska vi träna på!

Till Näs har det nu flyttat in fyra kultingar, söta och rara men lite blyga ännu. Äggen ligger i kläckmaskinen och vi hoppas det ska bli några hönor av dom till slut.

Förra veckan var jag, Magnus och hundarna på semester i Sälen. Vi vandrade på fjället, slappade, solade och mådde gott. Den ledigheten behövdes, nu känner jag mig pigg och utvilad!

Uppflyttad till lägre spår!

DSC_0272

Duktig liten Vilse debuterade på tävling på annandag påsk. Han hann precis falla över ettårslinjen innan vi startade.

Först var det spåret, som han spårade väldigt fint och noggrant och apporterade in alla tre pinnar. Det var väldigt roligt att se hans fina teknik och näsan lyftes aldrig från spåret. Domaren sa ”det var roligt att se en genomtränad hund och det finns inget att klaga på”. Roligt facit på vår träning!

På klubben blev det först budföring. Där fick vi 9 poäng, lite avdrag för att han reste sig hos mottagaren.

Sen platsliggning, som gick finfint, 10 poäng på det.

Till slut var det dags för lydnaden. Vilse genomförde momenten väldigt fint och vi låg på nån enstaka 8, annars 9 och 10.

Vilse vann klassen så nu är han uppflyttad till lägre klass. Jag är så stolt över honom! Duktiga lilla killen!

Nu ska vi mest träna jakt ett tag, så får vi småträna lite på lägremomenten när vi hinner. Han får tidigast starta i slutet på september pga hans unga ålder, så vi får se om det blir då, eller till våren.

Direkt efter tävlingen åkte vi till Hammarö där vi var ett gäng som gjorde kvalificeringspröve. Det måste man ha godkänt för att få starta på jaktprov i Norge. Och det klarade Vilse utan problem, så nu kan vi åka till Norge och starta om vi skulle vilja.