Detaljer. Och glädje!

Tänk så glad jag kan bli av en enda liten detalj i träningen! Som idag tex, när Vilse gjorde ett litet framsteg i saktagåendet (framförgåendet) genom att kunna starta från min sida! Vad roligt! Vi började träningen från allra första början genom att smyga på ett föremål, sen har vi längt avstånd vart efter det har funkat. Förra veckan började han med att smyga utan att föremålet låg ute och idag kunde han alltså både gå ut från min sida och smyga utan föremål. Nu börjar det ju hända saker! Momentet börjar forma sig och det är ju det här som är så himla kul med att träna hund!

Även krypet tafsar vi lite på då och då. Där gjorde han också framsteg idag när han faktiskt kunde krypa med ett ben i taget och trycka nosen i min hand. Långt ifrån färdigt men ändå en liten, liten bit på väg.

Momenten i appellen börjar så sakta sätta sig och vi har börjat göra små, små, små kedjor av det för att börja lite smått med uthålligheten.

Efter att Jessica kikade på vår spårning och vi pratade detaljer har spårningen gått framåt i raketfart! Han spårar nu 600-800 m långt spår med i stort sett bibehållen teknik, om inte störningarna är för stora (tex utanför Konsum). Han fixar både vinklar och böjar fint och plockar alla föremål. Det känns som vi är en bit på väg!

I jakten märkte jag att Vilse börjat ”javla” lite med dummiesen så vi har där gått tillbaka lite och tränat omvänt lockande och hålla. Det mindes han fint så rätt beteende kom snabbt tillbaka. Detaljer är kul! Och bra!

Igår hade jag en valp på privatträning här och även där pratade vi detaljer förstås. Hur man bäst belönar och med vad, exakt vad ska belönas och hur går man vidare till nästa steg. Och vad är nästa steg? Många bra tankar att tänka till kring.

Eftersom det är lågsäsong när det gäller tävlingar nu, har även Iver fått träna mer delar och detaljer. Tex har vi tränat raka, fina ingångar med apporten då jag tyckt han börjat ”fuska” lite. Vi tränar också på att han ska följa vänster ben i krypet och vara stilla på höger ben. Så lärde jag in det från början men med många tävlingar har vi tappat det lite (matte har slarvat med kriterierna helt enkelt).
Han har fått träna en hel del vinklar i spåret och att bibehålla tekniken. Allt är färskvara!

Keno är den som går om alla spår vi gått. Och han gör det med full energi och glädje! Han är så glad, så glad, så glad…

2016 slutade inte så där jättebra för oss med två avkörningar med bilen, trasig mobil, hund hos veterinären på annandagen plus en del annat. Men nu blickar vi framåt mot 2017 och det ska bli spännande att se vad det innehåller! Vårens kurser är i alla fall utlagda här på sidan, kika gärna in!

Ljud. Och lite annat.

Förra veckan när jag och Emmelie tränade brukslydnad kom vi att prata om det här med belöningar och hur vi bäst kan använda det. Jag har ju valt att använda godis (helst tub) för att förstärka ”att vara tyst i starterna” med Iver och det fungerar väldigt bra. Ett ständigt pågående arbete förstås, han är den individ han är och han kommer aldrig att ändra på det. Min tanke är att få in det dels i muskelminnet, dels som en vana, att när han ska springa ut från mig, tex vid hopp, apportering, framåtsändande ska han först äta och sen springa ut. Detta har gjort att fast han ser något kastas (apporten) och trots hans höga jaktlust ändå någonstans vet att ”först ska jag äta, sen springa”. Det har verkligen gett resultat och för honom tror jag att det här är lösningen.

Sen vet jag att vi kommer att få träna detta då och då i perioder hela hans tävlingskarriär, men det känns himla skönt att ha ett redskap att ta till, då han börjar gå upp i stress igen och ljuden kommer.
Det finns inga universallösningar när det kommer till ljud (och mycket annat också för den delen), utan man får kika och tänka, fundera, prova, ändra på varje hundindivid. Det är ju också det som gör hundträning så fantastiskt roligt och utmanande!

Det här träningspasset provade vi att även ge E´s hund godis i starterna i fotgåendet då det är där det oftast kommer ljud, och det blev väldigt bra respons!

När jag kom hem den kvällen läste jag Fredrik Steens inlägg om just det vi pratat om den kvällen, att godis både kan förstärka och försvaga ett beteende. Vi är fler som är inne på samma linje…

Keno är dock lika tyst som vanligt, förutom när vi kommer hem från jobbet, Skälla av glädje, det bara måste han göra…
Han fick träna nose work hos Helena en kväll och han är himla duktig! Det var 1,5 år sen vi provade på det en helg, men det funkade fint direkt när vi körde med eukalyptusdoft. Det bästa av allt är att han är så himla nöjd efteråt!

Det är bra med lite påfyllning ibland så jag och Vilse tog en heldagskurs i fotgående. Inga direkta nya saker för min del, men om inte annat blev jag påmind om några grunder som jag inte tränat på ett tag.

Igår träffade jag och Vilse Jessica Å för att hon skulle kika på hans spårning. Känns bra med en check, särskilt eftersom det är dags att utveckla det framåt nu, något som var bra för mig att få ett kvitto på. Så nu ska det läggas spår här i vinter!

 

 

Valpträff mm

I förrgår hade jag sista kurstillfället. Nu är det lite kursvila, och sen drar det nog igång i februari igen, med fortsättning på sista valpkursen som var nu.

I januari börjar jag på nytt jobb, det ska bli väldigt spännande, kul, lite pirrigt och även en stor sorg att mista mina underbara kollegor och kunder! Jag ska ha hand om en liten grupp inom Funktionsstöd som ska jobba på ett hunddagis. Det känns verkligen som att jobbet passar mig som handen i handsken så jag hoppas att jag ska trivas. Tyvärr kan jag inte heller här ha mina hundar med mig, men vi får väl se hur framtiden utvecklar sig.

Den här årstiden blir det mer träning av delar i lydnaden och lite hårda spår. På helgerna försöker jag hinna med mer spår i skogen och jaktträning.
Jag och Vilse har varit en gång till hos Lillemor och den här gången hade vi kommit betydligt längre, även om det är mycket kvar. Många delar i appellens moment börjar falla på plats. Jag har ett mål med appellstart nästa år, vi får se om vi är färdiga då eller om jag flyttar fram det.

När det gäller hårda spår känns det som att Vilse har tappat det lite. När vi började med det spårade han så himla bra, men nu har han haft en svacka. När vi tränade sist tyckte jag ändå att det gick bättre igen, så det börjar förhoppningsvis gå åt rätt håll igen. Det går lite upp och ner under inlärning, det är ju hela charmen liksom… Vi ska träffa Jessica på SWDI snart så då hoppas jag på lite tips.

Iver har hittat tillbaka till sitt lugn i lydnaden, skönt att det gick så pass fort ändå. Nu ska vi försöka hålla oss kvar där.
Spårningen går bra som vanligt.
Jag har koncentrerat mig på uppletandet nu eftersom det strulade på dom sista tävlingarna. Tycker att det går mycket bättre nu, men helt i hamn är vi inte än…

Keno har varit på Hammarö och hälsat på sin lille son Kenzo. Keno var överlycklig att få leka med en valp igen! Och Kenzo har hamnat i ett sånt bra hem, det där kommer att bli jättebra.

Och Vilse och jag har varit på valpträff på kenneln och blivit drillade i jaktens konst. Vilse var hur duktig som helst, satte inte en tass fel. Sen var det ju hans matte också, som däremot fick några detaljer att tänka på…

Jag har satsat på några småsaker i jakten med Vilse nu. Bland annat att han ska kunna ställa sig upp vid min sida genom att jag tar ett steg fram och har ett kommando för det. Detta för att jag vill att han står vid arbete och sitter när det är vänta. Det tog några gånger för honom att förstå, eftersom han är väldigt tränad på snabba halter i lydnaden. Och då ska man sitta… Jag vill också att han bibehåller rätt position vid mitt vänstra ben, även om han reser sig. Det räckte med två-tre tillfällen så har han nu förstått ganska bra hur det ska gå till.

Vi har också tränat på själva tecknet på linjetaget, då jag tycker han inte förstått det helt. Efter prat på valpträffen om vilken position föraren ska ha på linjetaget var jag först tvungen att befästa tecknet bättre tyckte jag. Nu har vi tränat även att han ska ställa sig på ordet vid linjetaget och det har fungerat bra. Och det känns som att även tecknet blivit bättre befäst. Nu är det bara matte som ska veta var fötterna ska stå också…

Förutom avslut på kurser och egen hundträning har vi tyvärr hunnit att köra av vägen också. Först jag och sen Magnus. Med Volvon båda två. Första gången var det ”bara” plåt/plastskador och däck men andra gången blev det värre så nu går den inte att köra med. Det känns tungt nu med dubbla självrisker, 12 nya däck och snart jul… Plus allt strul med bilar när man bor på landet och är beroende av dom. Som tur är ingår hyrbil i försäkringen, fast en del får vi ju stå för även där.

Höstbilder.

dsc_2340

Jag missade dom fina, gula höstlöven i år, men det blev ganska bra bilder ändå. Även om keno HATAR att fota, urtråkigt enligt honom! Han lyckades kisa, slicka sig om munnen, titta bort, gräva ett hål och fick bös på näsan….

Iver är som vanligt en fröjd att fota, även om jag inte riktigt fick till nån riktigt bra bild.

Vilse är ju ruggigt bra på stadga, så att fota gick finemang…

Vilse har varit iväg på FARTtest, väldigt spännande att se! Tror jag har fått en liten juvel! Nu gäller det för mig att sköta mina kort rätt…

Vilse tränar på med lite jakt, lite spår och lite lydnad. Inte så mycket, men lite av allt. Just nu fokuserar vi på linjetag och stoppsignal i olika former. Känns bra att dela upp och inte köra för mycket på en gång.

Iver spårar när vi hinner och när det gäller lydnaden har jag brutit ner i delar igen för att hitta tillbaka till det lugn han hade i våras. Jag hoppas vi ska kunna hitta tillbaka…

Keno förgyller vårt liv med sitt glada humör och ständigt viftande svans! Han tränar lite småsaker för att hålla hjärnan igång.

dsc_2329  dsc_2343 dsc_2347

Vem drog ur proppen?

En tisdagskväll ringer min mobil. Okänt nummer. Jag bestämmer mig för att svara. En smått förtvivlad kvinna berättar om sin sju månader gamla valp, som är mer vild än tam. ”Han har hela tiden varit så himla snäll och lugn, en riktig soffhund, och en dag så vaknade jag upp till ett inferno! Ingenting fungerade helt plötsligt!”

Vi pratade vidare och hon berättade flera saker hennes lilla goding hade ställt till med. När jag lyssnat ett tag började jag fråga hur hon hanterat de olika händelserna:

Hon: När jag säger nej till hunden när den tagit nåt den inte får och tar saken ifrån honom, äter han istället på mattorna.
Jag: Vad gör du då?
Hon: Gör? Nja, jag har ingen riktig plan där…

Hon: Ibland biter han i mina armar när han vill ha igång mig. Men han biter så hårt!
Jag: Hur löser du det?
Hon: Jag leker med honom så att han blir nöjd och trött, han ger sig till slut.

Vi pratade fram och tillbaka om fler händelser och lösningar när hon även berättade att hunden verkade vara lite osäker av sig.
”Han kan bli rädd för olika saker ute, som tex en grävmaskin, så rädd att han inte vill gå förbi. Och fast jag säger till honom att det där är inte farligt, är han ändå rädd… Han borde ju förstå då”.

Vem drog ur proppen? Vad hände med den snälla, goa, söta valpen?

Det finns så himla många raser att välja på, och ibland blir det väl inte helt rätt matchning kanske, mellan ras och ägare. Eller mellan individ och ägare. Det tror jag dom flesta kan skriva under på. Dom flesta kämpar och sliter med sina hundar, för att det ska bli så bra som möjligt. Och ibland blir det bra, ibland inte. En del får ordning på tillvaron, några fortsätter leva med allt krångel och några väljer att placera om hunden.

I det här fallet är det ganska mycket hund för en person som inte har någon erfarenhet. Hunden drar i kopplet, hoppar upp på matbordet och snor mat samtidigt som dom äter, biter i armarna när han inte får uppmärksamhet, kör järnet inomhus ibland så mattor och möbler flyger. Många saker är inte så konstiga att en valp gör. Det som är svårt här är att få ägaren att förstå helheten. Att inte titta på varje enskild händelse, utan på hela deras relation. Drar hunden fördel av något den gör, dvs vinner på att göra ett visst beteende är det så klart stor risk att den gör om det igen. Något man så klart även kan utnyttja vid träning.

Vi har träffats några gånger nu och hon har fått med sig några lösningar kring hur hon kan agera i olika situationer, men främst redskap för att stärka deras relation. Jag hoppas att det ska gå bra för dom, det är verkligen en trevlig vovve och hon älskar verkligen sin hund.

Jag ser fram emot nästa träff som ska ske hemma, i hundens miljö.

Jag vill så klart inte hänga ut någon, så jag har ändrat lite. Men tanken är inte att skratta åt någon eller tycka att ”hur svårt kan det vara”.

Men tanken föds att det kanske skulle finnas fler kurser inför hundköpet. Där det finns möjlighet att lära sig mer kring hur hundar faktiskt fungerar och hur vi bäst bygger upp en bra relation med våra bästa vänner. INNAN köpet faktiskt blir av… Känns ibland som att många verkligen tror att hundar förstår våra ord, fast vi inte lärt in dom, att dom bara ska förstå vad nej, sitt, hit, dra inte i kopplet, gå och lägg dig, hoppa inte, betyder.

Alla relationer måste vi jobba på, även den med våra hundar!

Lågsäsong.

Lågsäsong innebär ju egentligen högsäsong för träning. Och vi tränar allt på en del, även om det mesta sker på egen hand.

Vilse och jag har hängt med på några jaktträningar där vi mest håller oss lite vid sidan av, gör någon liten träning för oss själva, och sen brukar vi vara med och kasta åt de andra eller bara stå bredvid när andra tränar. Nyttig och lagom träning!

Jag tycker fortfarande att det är svårt att få till fotgåendet med Vilse. Tävlingsfoten vill säga, jaktfoten bara ”har han” känns det som. Vi ska till Heidi snart, tillsammans med Madde och Siw, får se om hon har några idéer…
Han är ju bara barnet än så länge, men jag är ovan att ha den typen av hund, jag är mer van att ha en kontaktsökande, alert  hund, så det är en liten utmaning för mig men samtidigt kul! Annars nosar vi på de flesta momenten i appellen och det känns som vi går framåt.

Iver spårar en hel del, både hårt och mjukt, och han är fantastiskt duktig på spår, nu får jag nog lägga ett sånt där kul, väldigt utmanande spår snart igen!

Nu är jaktkurserna avslutade, en hårdaspårkurs har startat och på söndag startar en ny valpkurs med inriktning jakt. Egentligen skulle jag haft lite kursledigt nu, men det har varit ett hårt tryck på kurser och det är himla kul, så jag skjuter lite på den ledigheten…

Rallylydnadsmästare (och nybliven tävlingspensionär)!!!

DSC_0047

Jag hade redan bestämt mig. När Keno tagit sitt ”championat” (heter ju så först nästa år, men mästartiteln är ju detsamma) ska han och jag sluta tävla tillsammans. Förra året när han blev brukspensionär kom det tårar, och i år när jag bara kunde konstatera att hörseln gjorde att vi inte kunde starta tjp nåt mer, hade jag också en klump i magen. Men nu känns det bara skönt. Jag orkar inte hålla tre hundar i tävlingskondition (det har varit mer än nog med två) och Keno är ju faktiskt helt ovetande om vi bara tränar för att träna eller träna för att tävla.

Keno har haft en bred karriär, vi har hunnit med en hel del. För mig avslutar han med fanan i topp!
Lydnad: 2:a pris elitklass
Bruks: 2 cert i elitspår.
Jakt: 1:a pris och två 2:a pris i ÖKL tjp.
WT: Tävlat elitklass.
Rallylydnad: Rallylydnadsmästare (championat).
Viltspår: Champion.
Utställning: Cert.
Freestyle: Startat en gång med nån futtig poäng från uppflyttning.

Vi har haft en häftig och rolig tävlingskarriär! Nu ska den pigga och galna grabben få hämta dummies till höger och vänster medan Vilse tränar passivitet. Jag tror Keno kommer att älska det! Jobba, springa och allt utan ett enda krav!

Iver har startat elitspår på hemmaklubben i september. Nu lägger vi ner för den här säsongen och satsar på våren! Han har gjort en fin vårsäsong med cert och flera CP. På hösten laddade han upp lite och sista tävlingen nu var det en hel del ljud tillbaka på lydnaden. Back to basic…
Nu har vi ganska lång tid på oss att backa lite i träningen och få ner förväntningarna igen. Vi måste också få tillbaka det fina uppletandet, just nu är det kaos i det… Kanske bryter vi lite och kör lite rallylydnad i vinter, vi får se…

Vilse och jag har tränat för Lillemor igen. Det finns massor kvar och jag känner mig lite frustrerad att vi inte kommer dit jag vill. Jag har gett en annan metod chansen, men nu återgår jag nog till min igen, det känns som att den funkar bättre. Annars är han väldigt duktig, har lärt sig ligg nu och börjar kunna röra sig lite före ligg, han kan smyga ganska långt mot bollen och spårar långa asfaltsspår.
Vår plan i vinter är att träna in klossen så han blir medveten om sin bakdel. Och börja lite mer med jaktbitarna.

Kurserna avlöser varandra, en del har varit ute och testat på jaktprov med blandade resultat, jättekul att få höra alla rapporter!

Norgeresa!

Det har ju runnit en del vatten under broarna sen jag uppdaterade sist, tiden bara går liksom…

Jag och Pernilla tog en tur till Norge och med oss åkte Keno, Iver och Vilja. Vi åkte över Hardangervidda och det var sagolikt vackert! Vi stannade där några dagar och passade på att vandra lite. Tyvärr var inte vädret det bästa, men vi hade det rätt bra ändå!

Sen åkte vi vidare till Bergen för att bo hos Laila och Karen-Anne några dagar. Kenos senaste kull var förstås den stora anledningen till att vi åkte. Men det visade sig också att vi hamnat hos världens bästa värdpar och vi fick några riktigt trevliga dagar där!

Valparna var förstås underbara och vi gjorde lite små valptester och studerade dom för att kunna se vem som skulle placeras hos vem. Väldigt spännande!
Utöver det hann vi även att åka ut mot havet och lägga spår, i för oss en annorlunda terräng! Himla kul utmaning som Iver antog hur bra som helst. Han spårade klockrent! Keno fick gå det spår som Vilja redan spårat och det var busenkelt sa han. Sen vem av dom alla han spårade vet jag inte men rätt kom vi, alla pinnar var med in och Keno hade kul!

Inna vi for hem la vi några spår på grus också. Iver och Vilja fick ett där vi korsade varandra flera gånger, gick tätt bredvid osv. Det gick också helt utan problem.

En kväll blev vi bjudna på val! Hur häftigt som helst! Och gott var det!

Sen förra uppdateringen har jag och Vilse varit hos Lillemor en gång där hon fick komma med synpunkter på vår träning så här långt. Hon tyckte jag var på rätt väg. Jag fick med lite småsaker att träna på tills jag bokar en ny tid med henne. Perfekt att ha någon så här i början som ser på oss med petiga ögon.

Iver och jag har startat elitspår i Kil. Mycket glad över upptag, spår och lydnad! Tyvärr har det hänt något med vårt uppletande så där har vi sen dess börjat om lite. Jag har tänkt och tänkt för att försöka komma var det felar och jag tror att jag kommit på det. Nu har vi tränat det en hel del och nu börjar det lossna igen. Tänk att ett moment som har gått så himla bra helt plötsligt kan braka så totalt! Men jag vet med mig att det är det vi tränar minst på så det är bara att rannsaka sig själv och backa i träningen.

Så vi har tränat ganska mycket spår och uppletande det sista.
Vilse tränar vidare med sina grunder i lydnaden. Vi håller just nu på med fria följet (så klart), ligg, stadga, smyga på boll och trampa på mattan. Vi har inte gjort så värst mycket inom jakten än, mer än närsöksignal, stadga och hämtat nån enstaka dummy. Vi skyndar långsamt där och jag tycker jag får mycket hjälp med stadga mm när jag kör lydnaden.

Keno skulle ha startat rallylydnad nu i helgen men tyvärr ställdes tävlingen in. Jag har anmält oss till en ny så hoppas jag på bättre tur där!

Kurserna rullar på, det är flera igång. Jätteroligt, fast så klart blir det mindre tid till egen hundträning… Himla kul med alla engagerade kursare som gör såna framsteg! Det ska bli jättekul att följa dom som tänker att starta TJP i höst!

Jag skulle ha lagt in bilder på valparna och från Norge tänkte jag, men det får bli en annan gång med mera tid. Dock finns en hel del bilder på FB.

Sällskap!

Ett litet hopp har tänts, vi har bildat en liten, liten grupp, vi är tre st. En gång har vi tränat än så länge. Känns jättekul! Förutom att hitta vänner som vill träna på samma vis, dvs hjälpa varandra, och som dessutom kan samma tider som jag, ska det ju kännas bra från allas håll. Och det tror jag det kommer göra för oss!

Igår tränade Iver på fritt följ, framåtsändande, skall och stegen med bra hjälp av Helena. Det känns jättebra inför starten. Nu ska jag och dom stora grabbarna dra till hardangervidda och Bergen för att vandra och hälsa på kenos valpar. Med oss hänger Pernilla och Vilja. Magnus och Vilse blir hemma. Så det får bli uppladdningen inför elitspår!

Tre kurser är igång, plus några privatträningar och nån helgkurs. En ny kurs börjar i oktober, som står här på hemsidan. Ännu en valpkurs Jakt kommer att starta pga stor efterfrågan, den kommer snart att läggas ut.

 

Träningskompis saknas!

Under ganska lång tid nu har jag saknat en riktig träningskompis! Jag tränar för det mesta själv när det kommer till spår, uppletande och framförallt lydnad. Och det är så himla tråkigt!

Jag saknar det där goa sociala, det där när vi kan hjälpas åt att se saker som har förbättrats eller försämrats hos den andra. Inte bara se hunden för dagen och sen går det en eller två månader tills man ser den igen. Utan att träffas kanske en dag i veckan och vara med och se de små stegen.

Jag saknar det där viktiga som vi alla behöver hjälp med, någon som kommenderar, någon som står skytt på en plats, någon hund att lägga plats med och någon som kommer med tips när jag kört fast.

Jag gillar den där win -win situationen som uppkommer när vi hjälper varandra, det är lika kul att följa min träningskompis som att följa min egen träning. Vi gläds tillsammans åt våra små steg framåt.

Jag saknar allt det där, men jag saknar också den sociala biten, kanske den där fikan man hinner med nån gång ibland.

Det har kommit och gått många träningskompisar genom åren, livet förändras, arbetstider passar inte längre, någon tröttnar, någon flyttar osv… Jag försöker hitta nya att träna lydnad med, men oftast skriver nån i en grupp att ”jag hänger gärna på”, men har tänkt sig nåt helt annat, mera att komma nån gång ibland bara och bara behöva hänga på när andra frågar, inte behöva komma med förfrågan om träning själv. Vi är ju alla olika, träningen betyder olika för oss.

I jakten är vi en bra grupp nu tycker jag, även om jag lagt mitt på is ett tag, men i höst ska ju Vilse vara med och bara vara.

Kanske kan det finnas en vän där ute, ny eller gammal, som också letar efter någon att träna lydnad med? Jag hoppas det! Och jag hoppas vi hittar varandra!